söndag 20 maj 2018

Raps-ody in yellow

Kan det verkligen finnas fog för uttrycket att gult är fult? Den senaste veckan har jag i samband med resorna in till jobbet på mornarna spanat in ett potentiellt fotomål. Som det sett ut vid 07.15-tiden har det framgått att det är kvällsljus som gäller. Och rapsfälten har blivit allt gulare för varje dag som gått.

Väderbrunn
 Vid ett par tillfällen tidigare har jag varit vid Väderbrunn med min kamera. Första gången var inför julen 2014 och andra gången i mars 2015. Mitt huvudmotiv finns med i båda dessa blogginlägg.

Ett litet rött hus, ett stort träd och ett tak på ett litet växthus



Nu fanns det givetvis massor av annat att fota när jag ändå var på plats. Den stora ladan med de två silo-metall-konstruktionerna utgjorde ett rejält blickfång i landskapet.





Jag inledde med att ha mitt 70-200 mm-zoom på kameran. Halvvägs in i fotorundan skiftade jag till mitt 17-40 mm-vidvinkelobjektiv. De två objektiven ger möjlighet till stor variation. I kameraryggsäcken låg macro-objektivet och mitt 135 mm-objektiv kvar orörda denna gång.

Raps framför ladugårdsgaveln



Motljus, medljus och kanske också en och annan bild i sidoljus. Några ytterligare bilder på landskapet innan jag knatade tillbaka till bilen som jag parkerat på en ficka vid TGOJ-spåret:







Jag är glad att jag passade på att fota några landskapsbilder där blommande rapsfält är huvudkomponenten. Det återstår att se om jag kommer ut någon mer gång med kameran bredvid något rapsfält innan blomningen är över.

lördag 19 maj 2018

Syréntider

När jag startade lördagen gjorde jag det på ett både annorlunda och trevligt sätt. Hustrun och de två hemmaboende barnen åkte in till Rosvalla i Nyköping för SN-Bollen (en fotbollscup för klasslag). Eftersom vi för tillfället endast har en fungerande bil i hushållet var jag strandsatt i Stigtomta.

Rogsmo i Stigtomta

Vår näst äldsta dotter kunde inte närvara på lördagseftermiddagens födelsedagsfika vilket ledde till att jag blev bjuden på en mysig frukost. Hon bor tillsammans med sin pojkvän i Stigtomta sedan några månader. Promenadavstånd, väldigt praktiskt. Tacksamt tog jag emot det som bjöds samt den present som överlämnades.



Jag knatade genom Stigtomta vid 9-tiden innan allt kommit igång. Även om samhället fortfarande gick på lågvarv så var naturen klarvaken. Fåglarna kvittrar, klorofyllen och blommorna studsar av iver och livsglädje. Tiden mellan hägg och syrén har detta år varit obefintlig. Ena dagen började häggarna blomma och sedan tog det inte mer än någon dag innan syrénerna stod i full blom.

Syréner på Fabriksvägen i Stigtomta


Det är en rysligt vacker tid just nu. Jag passar på att njuta och kan inte annat än rekommendera att andra gör det också.

torsdag 17 maj 2018

Hästkastanjer och hästrumpor

Vilken galet men mystiskt varm försommar vi fått. Nästan 30 grader i mitten av maj. Denna värme sätter onekligen fart på saker och ting ute i naturen. Till min förfäran såg jag under torsdagskvällens promenad vid Ålspånga Säteri att gräsen börjar blomma. Redan.

Mogen timotej. Tjohej och attjo prosit.

Jag har ju stora, STORA problem med min bil. Sedan två veckor står den på verkstad med kraschad turbo (efter att ha fått en NY i november) och familjen får klara sig med hushållets andra-bil. Den lilla obehagliga Skoda Fabia vägrar att inse sina extrema begränsningar och bara rullar och rullar. Provocerande, minst sagt. Nu är faktiskt den stora SUV:en vid ett vägskäl; skroten alternativt lagas och säljas ögonaböj.

En sådan här kanske är ett transportalternativ? Om jag bara blir en säkrare ryttare undrar jag om någon kan tala om hur lång tid det tar på en sån här för att ta sig mellan Stigtomta och Norrköping?

Med hjärtat i halsgropen styrde jag den rangliga Skodan från Stigtomta till Ålspånga Säteri under torsdagskvällen. Som sällskap i bilen hade jag yngsta dottern Alva och en av hennes ridskolekompisar (tillika fotbollsspelare i näst yngsta dotterns fotbollslag). Givetvis följde även kameran med och på den satt mitt högt värderade och flitigt använda macro-objektiv.

Ovanför stalltaket höjer sig den vackert blommande hästkastanjen




Nu var det inte bara hästkastanjerna och deras vackra blommor som fastnade på kamerans minneskort. Innan jag visste var tjejerna skulle ta vägen denna ridlektion hann jag utforska stallets närområde under några minuter.


Gullvivor i det oslagna gräset vid säteriet
Och ett tu tre var tjejerna färdiga för att ge sig ut på en tur i finvädret

Jag följde efter de fyra hästarna utan att ha en aning om vilken runda de skulle ta. Det blev en ganska lång tur på grusvägar, skogsvägar och stigar. Tempot var lågt och jag hade snarare problem att inte gå förbi hästarna på vägen. Nu ville jag varken störa eller oroa så jag höll mig på behörigt avstånd från den häst som låg i kön. Tjejerna red barbacka och för mig som okunnig verkar det rent ut sagt skitsvårt.

Vi passerade denna vackra vy nedanför Ålspångas Säteri
På den nysådda åkern var mönstret fortfarande perfekt

Sedan blev det väldigt många bilder på hästrumpor. Det blir ju lätt så när man är längst bak i ett led med hästar. Nu försökte jag ändå göra något med bilderna där macro-objektivets 100 mm brännvidd ger tajta utsnitt men ändå med möjligheter att få med omgivningarna.






Grusvägen smalnade av och fick en frodigt grön mittremsa. Lockande för vissa av hästarna som inte kunde motstå att böja ner huvudet och ta en eller annan tugga av grönskan. Vi hamnade slutligen i skogen där plötsligt hästarna reagerade starkt. En rörelse i kanten av vägen avslöjade att ett rådjur sprungit rakt mot oss och tvärnitat. Under några sekunder stod bocken helt stilla innan den lade iväg parallellt med skogsvägen för att sedan skutta över den längre bort från oss. Tänk att hästar ryggar för rådjur... de är inte direkt kända för sina rovdjursegenskaper.

Rådjuret tog ett par skutt och var sedan försvunnen i skogen på andra sidan av skogsvägen
Ett idylliskt torp låg inbäddat i skogens grönska

När vi närmade oss stallet mötte vi ett annat gäng med ardennern Pixie i spetsen
Ormbunke under utveckling

Den molnfria himlen och den behagliga kvällstemperaturen gav en riktigt, riktigt härlig kvällspromenad i sällskap av de sympatiska hästarna. Jag får nu fundera vidare på om det blir en häst eller ett fordon med ännu fler hästkrafter som nästa transportmedel.

söndag 13 maj 2018

Trädgårdsdetaljer

Våren är passerad, försommaren har nästan blivit överhoppad och för ett tag är det högsommar. I alla fall om vi ska titta på vädret och värmen. Det är ju inte många dagar sedan björkarnas löv knoppades. Bråttom, bråttom och kortbyxor är plötsligt ett lämpligt plagg trots att vi bara är i första halvan av maj.



Jag känner mig en aning sänkt av de höga pollenhalterna men det är ju ett öde jag delar med många. Samtidigt väntar jag på att det ska bli ännu värre när gräsen börjar sprida sin pollen. En regnskur skulle göra nytta men det verkar som att det dröjer.

Äppelblom
Päronträdet blommar också

Jag passade under söndagseftermiddagen på att sätta mig på vår parkbänk som står uppe i skuggan av en stor björk. Tänk att behöva uppsöka skugga för att det är så varmt. När eftermiddagen övergått till kväll, vilket förmodligen är en glidande gräns, tog jag fram kameran för att samla in några bilder. Det är en naturskön årstid, då även i den egna trädgården.





Hur statusen brukar vara i trädgården i mitten av maj har jag ganska bra koll på. Inom några dagar fyller jag år och det har under åren hjälpt till för att minnas hur långt de olika växterna har hunnit. Den norska brudspirean kan mycket väl vara utblommad i mitten av maj vissa år. Så ser det inte ut att bli i år men å andra sidan är det några dagar kvar och temperaturen de kommande två dagarna ska överskrida 25 grader enligt SMHI.



Jag har hunnit att klippa ner det mesta av allt visset från fjolåret. Jag gissar att jag har en del kvar att plocka med och den avslutande bilden avslöjar att jag glömt åtminstone en uttorkad blomstängel.

En kvarglömd akleja från 2017

Jag passar på att önska en fortsatt bra månad!

fredag 11 maj 2018

Linudden ur ett grodperspektiv

Den som var vid Linudden under torsdagseftermiddagen kan ha sett mig kravla runt på alla fyra med rumpan i vädret bland alla vitsippor på marken. Det blå tåget har gått sedan en tid men sippornas tid är inte över. De vita har tagit över stafettpinnen efter de blåa.








Genom lövträdens kronor når ännu ljuset ner utan problem. Klorofyllpåslaget är dock enormt ljust nu och det dröjer inte förrän stigen genom Linuddens naturreservat har ett tätt och grönt tak som släpper in begränsat med ljus. Det vet sipporna om och därför har de bråttom om våren. Det är långt ifrån bara sippor som växer på den frodiga marken, utan ansträngning kunde jag fota fler arter med min kamera och med mitt macro-objektiv.

Lungört
Tajtare bild på lungört
Skogsviol
Harsyra
Svalört
Vårärt
Och en ensam liten blåsippa

Vi detta besök i utkanten av Nyköping blev promenaden väldigt kort. Snart nog vände sällskapet på den lättframkomliga stigen. Vistelsen vid naturreservatet förlängdes i alla fall med hjälp av ett rastbord och en välfylld fikakorg som följde med i bilen. Och mellan tuggorna och klunkarna så passade jag på att ta följande bilder:

Hasselsnåren ikläder sig en grönskimrande dräkt
Körsbärsblommen är en fröjd för ögat
Barbackaritt på ståtlig häst


Det var ett utmärkt sätt att fördriva en och en halv timme av Kristi Himmelsfärdsdagen. Och med den lilla kameraryggsäcken blev det inte ens jobbigt att också släpa på en fikakorg.