måndag 22 maj 2017

420 mm kortpromenad

Som rubriken på dagens inlägg antyder blev det en mindre lång promenad. Nu blev den långt mycket längre än 0,42 meter. Söndagen segade sig förbi i en sörja av inaktiv passivitet efter en desto mer intensiv lördagskväll och tidig söndagsmorgon. Nåväl, det kom en ny dag och snart var både avslutningsfesten med stadens ishockeylag och den sedan länge inplacerade 50-årsskivan inplacerade på respektive ställe i minnesbanken.




Trots solsken och värme stannade jag på insidan av huset. Redan under lördagen hade gräset klippts och kanterna trimmats. Det sistnämnda innehåller ett moment som jag lärt mig att hata ofantligt mycket. Den bensindrivna trimmern har, precis som de allra flesta modeller, en kassett med kraftig nylontråd. Den där sabla tråden tar ju slut emellanåt och måste fyllas på. Allt för ofta, skulle jag vilja påstå. En ingenjörsexamen är det minsta som behövs för att linda trådarna rätt och få allt på plats igen. Spelar liksom ingen roll hur jag gör, det blir garanterat fel de 20 första gångerna, och tar därmed minst en timme extra när trådgårdens kantgräs ska få en duvning.




Jag masade mig till slut ut på en halvtimmespromenad när söndagseftermiddagen övergått till kväll. Tyvärr blåste det rejält och min objektivval var kanske inte optimalt. Jag hade hoppats på att en eller annan liten fågel ville vissa sig men i vindbyarna blåste det mest omkring enstaka skator och kajor som inte lyckats hålla sig fast på trädgrenarna och taknockarna.

En liten bofink visade sig i utkanten av lövskogen
På en ordentligt bildbehandlad himmel blåste ett jetplan förbi

Jag riggade min Canon 7D Mark II med telekonvertern och mitt 300 mm teleobjektiv. 300 mm x 1,4 är detsamma som 420 mm brännvidd. Framför den pjuttiga cropsensorn i kameran blir teleeffekten (utsnittet) än mer markant. Otympligt som sjutton att bära på och längre än en halvtimme vill man definitivt inte bära detta runt nacken eller i armvecket.


I brist på fåglar fick det bli en och annan häst. Med tanke på att mina steg tog mig förbi både Skillra och Åsby rådde det ingen brist på hästar som motiv. I de flesta fallen stod hästarna förhållandevis nära vägen där jag gick och teleobjektivet gav bilder där inte hela kusen fick plats innanför bildrutans kanter. Nåja, thats life.





Tyvärr är det så torrt i marken att det dammade när hästen andades

Denna gång blev jag faktiskt nöjd med skärpan i bilderna. Vid tidigare försök att använda telekonvertern har jag blivit allt för besviken. Mitt 300 mm-objektiv är verkligen knivskarpt men har i kombination med telekonvertern gett mig för mjuka bilder då det bl.a. testats på fotbollsmatcher. Denna gång valde jag att blända ner till f/5,6 (från maxöppningen f/4) och kanske låg hemligheten i denna inställningsjustering.

Med sikte på en fotbollsintensiv vecka, som arbetsmässigt är en kortvecka, tar jag ny sats och ser framåt mot diverse övningar och prövningar de kommande dagarna!

söndag 21 maj 2017

En torsdagskväll i Nyköping

Det var verkligen en fin och varm kväll i torsdags. Jag hade blivit tipsad om en orienteringstävling inne i Nyköping och styrde kursen mot centralorten. Vid 18-tiden var jag på plats och hade 45 minuter på mig innan första start att försöka förstå hur en sprint-tävling går till, var sträckningen var och hur sjutton jag skulle klara av att dokumentera den på någorlunda godtagbart sätt.

Starten skedde i Landstingshusparken

Jag hade plockat med mig den stora kameraryggsäcken vilket innebar att mitt 300 mm-objektiv var med. Det skulle visa sig att detta var helt i onödan. Jag fotade med två kamerahus och på det ena satt mitt vidvinkelzoom, 17-40 mm, och på det andra huset monterades mitt telezoom 70-200 mm. Detta räckte alldeles utmärkt för att ta orienteringsbilder i stadsmiljön.

Iväg från starten och som siluett mot den vita landstingshusfasaden

Sprint-DM hade runt 300 startande i alla tänkbara åldrar. Inom loppet av 45 minuter hade alla släppts iväg och därefter kom de i mål efter 15 minuter (eller långsammare beroende på kapacitet och kvalitet). Jag följde banan från start till mål och hann i alla fall fota från några positioner innan jag slutligen hamnade vid upploppet där de flesta bilder togs.

Inskolning
Med viss tvekan
Längst Nyköpingsån där den skira grönskan och skuggorna dominerade
Mitt i steget
Framtida topplöpare (?) i Stigtomtaklubben OK Hällen
In under järnvägsbron och målet är nära
De sista meterna innan målgång i kvällssolens motljus
Många fighting face visades upp under upploppet
Bit ihop de sista meterna

Jag hade en rolig kväll med kamerorna. Det var lite värre i efterhand att försöka beskriva en orienteringstävling för första gången. Mina trevande försök att sätta ord på detta hittar du HÄR. Till blogginlägget lyckades jag skrapa ihop ett bildgalleri med 170 bilder (som jag länkar till i slutet av inlägget på Lokalsporten). Det var värt besväret, en mycket trivsam upplevelse måste jag tillstå.

Resultaten i de olika klasserna häftades upp så fort de fastställts

Efter torsdagens fotografiska expedition har jag inte hållit i någon annan kamera än mobiltelefonkameran. Kanske dags att göra ett försök och ta mig ut i söndagskvällssolen innan det är försent?

torsdag 18 maj 2017

Stillhet vid sjökanten

Efter en något turbulent dag på kontoret valde jag att "skolka" från fotbollsledarsysslorna under onsdagskvällen. Jag körde förvisso några spelare i min bil till träningen på den tillfälliga övningsplatsen i Vrena men därefter avvek jag med kameran runt nacken. Mårtensvall ligger inte så tokigt till för en promenad runt motionsspåret i Vrena.

Vrena IF:s klubbhus vid Mårtensvall

Vrenas motionsspår har varit föremål för några tidigare inlägg här i bloggen. Det är ju så fiffigt att motionsspåret i vissa delar kantas av Hallbosjön vilket gör den elljusförsedda stigen till en av de vackraste jag satt mina fötter på.

Ett stenkast utanför Pilgrimsbo står dessa fina sekelskifteshus

Naturen repar sig efter en lång period av kyla. Tyvärr är torkan påtaglig och när det väl kommer nederbörd ger den knappt en rotblöta för de ytligaste av rötter. Avsaknaden av nederbörd är faktiskt något som oroar mig mycket, var är vi på väg och hur stor roll spelar klimatförändringarna?

Inne i skogen är det fortfarande vitsippornas tid
Lövträdens blad är snart fullt utslagna och då har sippornas tidsera tagit slut

I min kameraryggsäck bar jag med mig tre olika objektiv. Nu monterade jag på mitt 135 mm-objektiv och valde att våga vägra byta till något mer vidvinkligt alternativ där det egentligen varit lämpligast. Vitsen med detta? Jo, utmaningen i att fånga motiv som tar in omgivningarna trots att perspektivet är snävt.

Fullkomligt stilla låg Hallbosjöns vatten under onsdagskvällen


Luften var varm, fuktig och kvav. Träningsoverallsjackan åkte av efter en stunds promenad och min långärmade t-shirt kändes på gränsen till för varm. Inte någon tillstymmelse till vindpust märktes av. Molnen låg som en låg och grå massa över huvudet.


Fjolårsvassen leder blicken ut mot Hallbosjöns spegelblanka vatten

Den ljusgröna och skira färgen som präglar lövträden och landskapet under denna årstid är makalöst vacker. I mina ögon. Min förkärlek för tiden från mitten av maj till midsommar präglas måhända av att jag fyller år den 16:e maj. Det ger mig i alla fall bra minnesbilder knutna till hur långt naturen och trädgårdens växter hunnit till mitten av maj och detta år ligger vi någon vecka efter i det normala vårschemat.

Björklöv vid badplatsen Näset i Hallbosjön

Grillplats vid Näset

Mina tankar under promenaden varvades mellan att bearbeta synintrycken i den stilla omgivningen och det som hänt tidigare under dagen på arbetsplatsen. Jag vet nu att jag från mitten av september står utan sysselsättning på dagarna. Ett öde som flera arbetskamrater delar med mig. Inför valet att flytta till Göteborgsområdet per den 1/9 eller söka sig mot nya utmaningar på arbetsmarknaden fanns endast ett svar i mitt medvetande. Nu är jag arbetssökande, något jag inte varit sedan sensommaren 1985.

Vid kanten av sjön

Att bryta upp, tänka nytt och se förändringar som chanser och utmaningar är värt att lägga tid på att bearbeta. En bättre plats än Hallbosjöns strand kunde jag inte hitta under onsdagskvällen. Nu är tankeprocessen i sin linda och jag behöver nog hitta fler platser att kontemplera på.

Näsets sandstrand


Till slut ordnar det sig. Det gör det alltid.

onsdag 10 maj 2017

Maj började med motorsportvecka

Det hör inte till vanligheterna att jag bevittnar motorsport. Idrottens värld tycks tämligen polariserad när det kommer till de stora lagidrotterna vs motorsport. Man går liksom inte över gränsen från något av hållen. Nu ska jag inte problematisera detta utan konstaterar bara att jag inte fotograferat särskilt mycket bil- eller motorcykelsport under åren. Första veckan i maj anno 2017 rådde jag bot på detta och gjorde en punktinsats på Björshultsbanan utanför Nyköping. Måndagen den 1:a maj var det rallycross-tävling med 30-talet deltagare och på fredagskvällen var det folkrace där ungefär 50 förare tävlade.

Funktionärer och publik på Björshultsbanan

Björshultsbanan är ungefär 800 meter lång (grus- och asfaltspartier) och ringlar sig i ett område som är hyfsat cirkelrunt. Halva ytterkanten är högt över banan och där finns åskådarplatserna. Man ser nästan hela banan om man står på publikplats. Visst går det att fota från några av de högre punkterna men om jag ur ett fotografiskt perspektiv vill få fram variation och låga vinklar är det innerplanen som gäller.

Rallycross fotad från en bergknalle på utsidan av Björshultsbanan
Ytterligare en rallycrossbil som fotats från en lägre punkt på innerplanen

En sak som blivit uppenbar för mig som ovan motorsportfotograf är att det dammar. Sablar vad det dammar. Rally, speedway, rallycross och folkrace river upp damm som om det inte finns någon morgondag. Och det gör det ju inte heller för kamerahusen om man är oförsiktig och byter objektiv mitt uppe i detta inferno av finkorniga sandpartiklar.

Dammet är inte bara av ondo, se här vad den låga kvällssolen kan göra i motljus

När jag fotade måndagens rallycross var jag en aning ringrostig. Huvuddelen av bilderna från timmarna vid banan var plåtade med kort slutartid. Jag letade vinklar och hjul i luften m.m. Några punkter vid den ringlande banan tillät att försöka panorera med längre slutartid i kameran. Detta är något som kräver träning och måste sitta i ryggmärgen för att det ska bli bra. Jag experimenterade med slutartider från 1/30 sekund till 1/80 sekund.

Egentligen en helt misslyckad bild där panoreringen fortsatte förbi en skymd del av banan

Jag fick till mina panoreringsförsök bättre på fredagskvällens folkracetävling. Delvis berodde det på att bilarna var snäppet långsammare än de trimmade rallycrossbilarna. Jag letade också efter viss rörelseoskärpa i bilderna genom att fota på 1/125 sekund. Allt för att inte få helt kristallklara fälgar och däcksmönster på bilderna. Lite, lite suddighet kanske skulle bidra till fartkänsla?

Denna bild är tagen med kort slutartid men här är det motljuset och vindrutespolingen som är "grejen"

Jag pratade med några banfunktionärer och fick stå på deras plats där bilarna passerade förbi alldeles bredvid. Bakom ett staket kunde jag testa att fota med vidvinkel och även här försökte jag panorera med längre slutartid. Inte lätt men förmodligen värt försöket.

Folkrace med vidvinkel och panorering för fartkänsla i bilden

Måndagens rallycrosstävling skedde under timmarna mitt på dagen. Solen sken från en klarblå himmel och ljuset var stenhårt. Det är nog det svåraste och "fulaste" ljus jag kan tänka mig att fota i. Hellre mulet, faktiskt. Fredagskvällen bjöd istället på bland det snyggaste ljuset som går att jobba med. Nedgående sol som gav motljusmöjligheter och värme. Mmmm, för bra för att inte försöka få med i bilderna.

En vådlig vurpa på folkracetävlingen i fredags. Siluettliknande effekt med dammet i motljus.
På vissa bilder lyckades solstrålarna nå till förarnas ansikten inne i bilarna

Måndagens rallycrosstävling hade lite luft i schema mellan omgångarna vilket gjorde att jag hann gå runt på depåområdet och fotografera. Det är en alldeles särskild värld som kan ge intressanta bilder på människorna som ägnar sig åt sporten. Fredagskvällens folkrace var intensiv och gav i stort sett inga luckor med paus samt chans att hinna fota det finmekaniska arbetet med slägga och spett.

Jodå, motorn sitter i fronten på bilen!

Om jag ska summera förra veckans fotografiska erfarenheter så är det damm och panorering. Eftersom den kontrollerade rörelseskärpan har så högt värde i motorsportbilderna så ställde jag till sist in slutartiden för att passa panorering. Tyvärr missade jag tack vare detta en bildserie som annars kunnat bli mycket spektakulär. En vådlig krasch med flera varv av rullande blev i min kamera med lång slutartid inställd en serie av suddiga bilder. Då hann jag helt enkelt inte vrida på ratten för slutartiden förrän i slutet av rullningen. Allt sker inom loppet av någon sekund.

Suddig eftersom jag var beredd på att panorera, inte på att fånga en rullande bil

Få andra miljöer, där jag rört mig som sportfotograf, erbjuder så många duktiga fotografer som inom motorsporten. Det går att hitta suveräna bilder från rallytävlingar, speedway m.m. till skillnad mot mycket av det jag ser som är fotat vid fotbollsplanerna, handbollen, ishockeyn m.m. Förvisso är motorsporten fartfylld och häftig samt utspelar sig efter ett givet rörelsemönster framför kameran. Min slutkläm blir ändå att lyfta på hatten inför alla duktiga motorsportfotografer. De kan verkligen sin sak!

En avslutande folkrace-panorering men en bucklig Saab som motiv

För den nyfikna finns mina två bildgallerier här:
Rallycross, Svealandscupen 170501 (190 bilder)
Folkrace, Kvällsfolkrace 170505 (215 bilder)


Tack för den här gången!