lördag 25 februari 2017

Motivjakt i bakslagslandskapet

Även om det är februari kände nog fler än jag att det var ett rejält bakslag när onsdagen bjöd på snöoväder och vinterelände. Därefter har det blivit kallt vilket innebär ishalkigt och knaggligt underlag på vägar och trottoarer. Inte ens snödropparna utanför farstukvisten tycker att det är särskilt muntert att få ett vitt snötäcke som mantel.

Snödropparna kämpar vidare

I skrivande stund är det lördagskväll och för första gången på drygt två veckor känner jag att jag är ifatt. Det har varit ett par större idrottsevenemang som tagit mycket av min tid, framförallt under helgerna, och plötsligt fick jag en stund över under lördagseftermiddagen och det gjorde underverk. Mina bilder under den halvtimmeslånga promenaden var dock inte några underverk...

En plöjd majsåker är väl vacker...? ;-)

Lördagsförmiddagen badade i solsken. Jodå, då var jag inomhus och bedrev fotbollsträning med flicklaget. När jag väl tog mig tid att gå utomhus hittade solen några molnslöjor som den nödvändigtvis var tvungen att gömma sig bakom. Man kan inte få allt.

Den ofta fotograferade vägen upp mot Prästgården


En tanke som fastande för ett ögonblick i mitt huvud var att jag efter några år av intensivt fotograferande ser bilder framför mig på ett helt annat sätt än när jag köpte min första digitala systemkamera år 2009. Vid det här laget har jag "fotat av mig" och vet förhoppningsvis lite bättre vad som fungerar och inte fungerar.

Solen bryter igenom bakom trädens siluetter

Nu för tiden är jag mer på jakt efter vinklar och ljus. Framförallt när jag är i bekant terräng där jag gått många gånger. Jag hoppas innerligt att min nyfikenhet består och att utvecklingen fortsätter. Fullärd finns det nog ingen som är men drivkraften att bli säkrare och tryggare i fotograferingen vill jag bibehålla.

Ponny i en av Åsbys hagar

Dagens promenadsällskap blev min Canon 5D mark II och mitt kära gamla macro-objektiv. 100 mm brännvidd var tyvärr inte tillräckligt till de tre bilder som kommer här nedan men när hästarna var så ystra och busiga fick jag ta vad jag hade i händerna och beskära ganska kraftigt i efterbehandlignen.





Jag gick vidare bakom Åsbys lada och kom till den lilla gångbro de gjort i ordning för att torrskodd komma över "skitdiket". De senaste dagarnas dagsmeja med svinkalla nätter hade satt sina spår i det trögflytande vattnet.

Isformationer

Nu tar jag kväller. :-)

fredag 24 februari 2017

Museibesök i Stockholm

Vecka 8 innebär sportlov för traktens skolungdomar. Vi i familjen Jansson tog fasta på detta, dock inte bokstavligen, och ägnade torsdagen åt museibesök i Stockholm. Det finns onekligen något fler museum i huvudstaden än i Nyköping. För närvarande är det väl ungefär 100 mot 0 i Stockholms favör. Vi ska få ett nytt länsmuseum i Nyköping och i väntan på det har vi kanske något dygnet-runt-stängt museum som jag inte känner till.

Nyköpings järnvägsstation
Stockholms Centralstation

Jag planerade och bestämde enväldigt att vi skulle ta oss till Djurgården och starta vår museiodyssé på Nordiska Museet. Alla vardagar med undantag av onsdagar stänger huvuddelen av Stockholms museum mellan klockan 16 och 17. Ett eller förhoppningsvis två besök tänkte jag mig att vi skulle hinna med. Utan att behöva gå upp i ottan.



Jag vägrar att köra bil i Stockholm och det är inget jag lidit för hittills. Till Stockholm åker man ju allra bäst med tåg. Förutsatt att de överhuvudtaget går. Under onsdagen snöade det och då gick självklart inte tågen som de skulle. Vi hade bättre tur på vår resdag och kom till Stockholm en stund efter 10 på förmiddagen. Strålande solsken men arktiskt kalla vindar.



Min koll på Stockholms innerstad är skral, dock visste jag hur vi skulle gå för att komma från Centralstationen till Nordiska Museet. Vi gick inte den genaste vägen utan följde strömmen och vattnet bort mot Djurgården. Det var trevligast så.



Utfodring (!?!) av sjöfåglar i Stockholms ström

Jag hade med mig min Canon 5D Mark II samt mitt helt outnyttjade Canon EF 28 mm f/2.8. Ett litet objektiv som har sina för- och nackdelar. Det saknar modernare fokusmotor vilket gör att det knarrar och gnisslar, det är mjukt och luddigt på största bländaröppning och är inte supervidvinkligt. Dock är det skarpt om man väljer något mindre bländare och tar ingen plats i packningen.


Promenaden mot Nordiska Museet bjöd på mycket av det vackra vår huvudstad har att erbjuda. Vattnet är den enskilt viktigaste beståndsdelen när man ska bedöma stadens skönhetsgrad. De många äldre byggnaderna en annan.





Den inbitne Stockholmskonnässören vet förmodligen vad husen heter och har för historia. Den kunskapen saknar jag. Jag nöjer mig med att titta, fascineras och eventuellt fotografera från höften. Det var en långpromenad i sällskap av hustrun och de två yngsta döttrarna, inte en fotorunda med syfte att få så bra och många bilder som möjligt.

Där i bakgrunden kan man se Nordiska Museet
Bogvisir

Slutligen hade vi halkat oss fram till vår destination. Urblåsta och en smula frusna klev vi inte på ståtliga Nordiska Museet. Mycket att titta på där inne och även barnen (11 och snart 14 år gamla) var nöjda.

Lovisa, Alva och Anita
Nordiska Museet

När vi kände oss nöjda sökte vi oss ut och upp mot Östermalm där Historiska Museet ligger. Här följde ännu ett intressant museibesök som gott hade fått pågå lite längre. En halvtimme innan stängningsdags klockan 17 insåg vi att vi hade hälften kvar och i mina ögon var det den mesta spännande delen med vikingar och forntida fynd.

Lovisa, Anita och Alva utanför entrén till Historiska Museet

Vi var helt slut i fötter och huvuden efter allt trampande och alla synintryck från två museum. Stegen mot Centralstationen tog oss förbi NK där vi också gled in för en kortare titt. Vi gick inte längst vattnet på tillbakavägen eftersom solen hade trillat ner under horisontlinjen.

Strindberg utanför Dramaten

Vi hade gott om tid på oss att äta middag och därefter softade vi en stund på Centralstationen innan tåget som skulle ta oss hem till Nyköping igen avgick klockan 19.40. En lärorik och rolig dag som gärna får återupprepas. Som sportlovsaktivitet var den faktiskt ganska aktiv, vi fick ihop nästan 1,5 mil under skosulorna denna dag.

måndag 20 februari 2017

Storpublik i februarisolen på Rosvalla

Så har ännu en helg passerat. Om du enbart läser av antalet blogginlägg från mig de senaste månaderna så är det lätt att tro att jag inte fotar särskilt ofta numera. Det är inte helt sant, jag håller i någon av kamerorna lika många timmar som tidigare. Det är bara det att jag inte fördelar fotograferandet på dagliga promenader särskilt ofta. För tillfället.

Precis som mitt senaste inlägg (om Gripendagen) är detta blogginlägg inte skrivet för att i detalj berätta om fotbollsmatchen mellan Nyköpings BIS och Hammarby IF. Den skriver jag om i ett annat forum, Lokalsporten.se, medan jag här tar upp det fotografiska perspektivet på händelsen. För övrigt vann Hammarby med 3-2 (3-1) och gruppspelet rullar nu vidare med ytterligare två matcher innan vi vet vilket lag som tar sig vidare i Svenska Cupen anno 2017. Här är i alla fall länken till bildgalleriet från matchen>>>

Svenska Cupens gruppspel inleddes för Nyköpings BIS med hemmamatch mot Hammarby IF (klicka på bilden!)

Lördagen den 18/2 var det dags för stormatch på hemmaplan för Nyköpings BIS. Vår division 1-klubb har lyckats med bedriften att ta sig till Svenska Cupens gruppspel, precis som 2013 då IFK Göteborg var på besök, och denna gång inleddes gruppspelet med match mot Hammarby IF. Bajen är nog den förening i landet som har de mest hängivna supportrarna. Det finns gott om Bajen-fans i Nyköping och det är dessutom nära mellan Stockholm och Nyköping.

Den temporära ståplatsläktaren på ena långsidan var proppfull
Bajen-klacken bjöd på härlig fotbollsstämning i Nyköping

Nyköpings BIS hade mycket att styra med innan denna cupmatch. Att bygga upp en tillfällig läktarkonstruktion bredvid en av Rosvallas konstgräsplaner var bara en del av arbetet. 2800 åskådare kunde man till sist erbjuda plats. Huvuddelen på ståplats, kompletterat med några hundratal sittplatser (också på temporära läktare).

Läktarsektionerna plockas ner efter Hammarby-matchen och skickas till VM i Lahti

Säkerheten med ett par tusen tillresta storstads-gäster var nog en av de större frågorna för arrangören. Nyköpings BIS ansvarar för det som händer på arenan i samband med en match på hemmaplan. Tyvärr är detta en stor fråga i dagens samhälle och element som inte har så mycket med idrott att göra tyr sig till fotbollsarrangemangen. Med barriärer, separata ingångar och förstärkt polisbevakning flöt det mesta på helt friktionsfritt under lördagen. Tack.

Rosvalla konstgräsplan A
Fascinerande med alla Bajen-supportrar som var på plats vi KGA (tyvärr sönderfrätt himmel...)

Det var inte givet att jag skulle bevaka denna cupmatch. För egen del gör jag hellre de mindre väntade nedslagen i den lokala idrotten. Det som annars inte skulle nå ut till allmänheten. Cupmatchen mot Hammarby IF hade både TV-bevakning (CMore), lokaltidningens uppmärksamhet, Bildbyrå-fotografer m.fl. som via alla tänkbara kanaler nådde alla intresserade.

Hammarby-klacken skanderade och hyllade på ett härligt sätt!
Efter matchen tackade publiken spelarna i Hammarby IF som vann med 3-2

När jag väl bestämde mig för att söka en ackreditering kom det önskemål från två olika håll om specifika bilder. Det färgade min bevakning till viss del men samtidigt så hade jag inte kunnat vara vid Rosvalla med kamerorna utan att ta dessa bilder oavsett. Publiken, arrangemanget, den tillfälliga förändringen av Rosvalla osv. var så pass anmärkningsvärt att det ändå skulle ha fastnat på kamerornas minneskort.

Inte okej
Klackens fanor var utmärkta motiv

De bilder du ser i detta blogginlägg är de jag valt ut som på ett eller annat sätt fastnat lite extra på mina egna näthinnor. Sånt jag aldrig annars skulle kunna fota vid något idrottsevenemang i Nyköpings-trakten. Det som gjorde lördagens arrangemang speciellt. Den inledande bilden är en panoramabild bestående av 4 bilder som jag låtit Photoshop skarva ihop.

Bajen-supporter som nöjd och glad fick se sitt lag vinna mot division 1-laget Bissarna

Givetvis var matchen mellan Nyköpings BIS och Hammarby IF intressant att dokumentera också. Fattas bara annat. Utöver spännande och roliga situationer ville jag gärna få med känslan av mycket publik på några av bilderna i alla fall. Tyvärr får man inte fota så långt upp på långsidorna i dessa sammanhang (troligtvis p.g.a. TV-sändningarna) och då är det kortsidorna samt en liten bit upp mot förlängningen av straffområdesgränsen som är OK.

Christoffer Hansebjer i Nyköpings BIS driver boll med Hammarbyklacken bakom sig
Nyköpings BIS-spelaren Ishmael Koroma

Bilderna under lördagen är tagna ur ett tydligt Nyköpings-perspektiv. Det innebär att jag i första hand fokuserade på vad Nyköpings BIS företog sig på planen. Någonstans måste man välja vilket av lagens anfallsriktning man ska följa om man dessutom inte kan vara vid mittlinjen och fota kampen ute på planen. Bildbyråns fotografer lär ha fler köpare på bilder där Hammarby IF:s spelare syns, kvällstidningarna gillar nog kända allsvenska spelare bättre än anonyma division 1-spelare, och det är helt okej. Mitt perspektiv är dock lokalt och då blir det vad mina bilder återspeglar.

I Nyköpings BIS är Suad Gruda välkänd men Bajenliraren Kennedy Bakircioglus ikonstatus har han inte. Ännu.

Här följer ett par bilder från en spelsekvens. Ibland är det fullständigt överflödigt att visa mer än en bild per händelse men ibland är flera bilder bra för att visa ett förlopp. Jag kan nog påstå att jag oftast nöjer mig med en enstaka bild per händelse i bildgallerierna jag skapar men undantagen är frekvent förekommande.

Enis Ahmetovic i Nyköpings BIS får upp Hammarby-spelaren Mats Solheim på ryggen
Och här är även bollen med samtidigt som vi alla kan se vad man anar i första bilden. Krasch.

Lördagen bjöd på solsken, dräglig temperatur och nästan vindstilla väder. Fantastiskt fint. Dock hade jag att kämpa med den lågt stående solen som emellanåt gav ett svårbemästrat motljus. De två höghusen vid fotbollsplanens kortsida kastade sina skuggor över planen på olika platser efterhand som eftermiddagen förlöpte. En trevlig detalj var i alla fall att solskenet fick en varmare ton i slutet av matchen. Matchstarten var kl. 14.00 och domaren blåste av ungefär klockan 15.45 när solen med nöd och näppe nådde in på planen.

Medljus och bollskugga på Hammarbys islänning Birkir Már Sævarsson
Eftermiddagssolens varmare ljus syns på Hammarbys Pa Dibba som vädjar till domaren  Nermin Cisic

Efter en lång period av sportfoto inomhus, eller utomhus i elbelysning, var det befriande skönt att ställa ISO på 200 och njuta av brusfria bilder i efterbehandlingen. När det är bra ljus sätter kamerornas fokussystem dessutom skärpan mycket snabbare och bättre. Det är i alla fall min erfarenhet.

Tyvärr var motljuset besvärande och avståndet till händelsen i tajtaste laget för mitt 300 mm-objektiv i denna bild

Självklart kittlar det lite extra med denna typ av stormatcher på hemmaplan. Det är inspirerande att bevaka. När jag får välja är det ändå den lokala division 6-matchen en ljummen augustikväll som vinner mitt hjärta. På något sätt.

Hammarbys Jiloan Hamad och Kennedy Bakircioglu drar från varsitt håll i Bissarnas Sal Jobarteh

Nu längtar jag efter finväder och en promenad i naturen med kameran. Stillsamt landskapsfoto utan krav och planering. Det är också kul.

onsdag 15 februari 2017

Gripendagen genom sökaren

Lördagen den 11:e februari arrangerade ishockeyklubben Gripen HC Nyköping sitt återkommande och årliga event Gripendagen. En familje- och sponsorvänlig aktivitet kopplad till en seriematch på hemmaplan med målet att nå ut till så många som möjligt. Ett av knepen är att bjuda på entrén (men också hitta sponsorer som betalar 1, 3 eller 5 kronor per åskådare som tar sig till arenan).

Den unga och energiska styrelsen i Gripen HC kontaktade mig för flera månader sedan med förhoppningen att jag skulle kunna ställa upp och dokumentera deras arrangemang. Givetvis hörsammar jag sådana saker. (Gripen har ju sedan tidigare blivit "bortskämda" med att jag ställt upp och fotat spelarporträtt, lagbilder, promotionbilder m.m.) Utöver bilderna från alla kringarrangemang, utställare m.m. så hade jag en traditionell sportbevakning att göra i samband med ishockeymatchen som spelades.

För tydlighetens skull, ifall någon googlat sig fram till detta blogginlägg med förhoppningen att hitta bilder och text om Gripens match mot Rimbo IF, så tipsar jag om mitt blogginlägg på Lokalsporten där även en länk till det stora bildgalleriet finns. Du hittar detta HÄR>>>

Gripens maskot Grippe bjöd barnen på godis i entrén

I bloggtexten hos Lokalsporten lägger jag ut texten kring själva arrangemanget och matchen. Detta blogginlägg ska istället handla om den fotografiska delen av uppdraget. Kanske intressant om du, precis som jag, är fotonörd. Här har jag också valt att leka med gråskalor, istället för hela färgpaletten, i bilderna jag tog under Gripendagen.

En trappa´upp, på VIP-hyllan, bjöds det på mat och försnack med Gripens tränarpar

Ifjol gjorde jag en liknande bevakning och i år visste jag därför på ett ungefär vad jag hade framför mig. I entrén, den lilla foajén utanför Rosvallas stora ishall, är det skralt med ljus från takbelysningen. Faktum är att i stort sett all inomhusfotografering utan blixtljus kräver hög-ISO, i detta fall allt från mingelbilderna på VIP-hyllan till ishockeymatchen ute på isen. Brus i bilderna blir liksom något att lära sig leva med. Allt bildmaterial denna gång samlades in med kameror inställda på ISO mellan 3200 och 6400.

Gripens supportershop

Nu är mina vidvinkligaste objektiv inte särskilt ljusstarka. Mitt 17-40 mm-objektiv användes flitigt och det har f/4.0 som största bländare. Fisheye-objektivet (det manuella från Samyang) har bländare f/3.5 som största öppning. Nu funkar inte fisheye-objektivet superbra på full glugg så där försöker jag blända ned åtminstone ett steg. Min räddningsplanka för någorlunda vidvinkliga bilder är mitt 24-70 mm-objektiv som har största bländare f/2.8.

Tre bilar från SMK Nyköping fanns med bland utställarna

De trevliga motormänniskorna från JP Racing och SMK Nyköping noterade min närvaro och var inte sena med att be mig om bilder på bilarna och deras utställningsaktiviteter. Jag hann fota några rutor innan allmänheten släpptes in vilket gav renare bilder men på bekostnad att bilderna saknar lite liv och rörelse.

En djupdykning ner i motorrummet på Volvon med fisheye-objektivet

Jag använde mestadels min Canon 7D Mark II till bilderna på arrangemanget. Kameran har en sensor i storlek APS-C vilket innebär att mitt fisheye-objektiv tecknar ut hela vägen. Den är också den av mina kameror som har modernast sensor och bäst lågljusegenskaper. Hade min fullformatskamera varit nyare (Canon 5D Mark II) så är det sensorformatet alltid att föredra för ljusinsamling när det är klent beställt med styrkan. En stor sensor fångar in mer ljus, så enkel är ekvationen.

Ansiktsmålning
Spelarna Emil Karlsson, Robin Jacobsson, Adam Thim och Mathias Löf skrev autografer

Jag hade fria tyglar att fota det jag ville och som stöd för vad som skulle hända och vid vilka tidpunkter fick jag ett körschema. Vid 15-snåret var det dags att gå upp på VIP-hyllan eftersom tränarna skulle prata om den match vi hade framför oss klockan 16.00. Jag gjorde ett objektivbyte till telezoomen 70-200 mm f/2.8 för att kunna fota tränarna utan att stå i vägen för alla åhörare.

Sportchefen Kim Ericson gjorde sig redo för att intervjua tränarna
Gamle landslagsspelaren (tillika Djurgårdaren) Jens Öhling är assisterande tränare bredvid Owe Holmberg

Jag tog mig in i den ack så ödsliga och tomma ishallen. Imponerades över det arbete Gripen-anhängarna lagt ner på att rigga stolarna med klappror (eller vad det heter när man viker hård papp och slår på den solfjädersformade knippan med ena handen). Bilderna på denna trycksak kände jag väldigt väl igen... Kul att se sina alster komma till nytta och glädje. Fotografierna i den tomma hallen skulle ha varit fränare att ta med de 2818 åskådarna på plats. Hade jag inte prioriterat matchfotograferingen till 100% så skulle jag nog ha tagit en bild från ena övre hörnet av läktarna även då publiken satt på sina stolar.

Med fisheye-objektivet fick jag med hela Rosvallas stora ishall
När de trimmade in intro-rökmaskinen m.m. så passade jag på att gå ut på isen

I vissa sammanhang upplever jag tillgången till ett fisheye-objektiv som riktigt positiv. Det blir förvrängt som tusan men samtidigt ganska spektakulärt. Vore jag gjord av pengar skulle jag köpa Canons 8-15 mm fisheye-zoom eftersom jag då skulle få full automatik och autofokus. Någon gång i framtiden, kanske. Det är ju inte precis varje dag jag kan nyttja denna udda brännvidd vilket styr vill-ha-faktorn en del.

Plötsligt var det dags för intro, rökmaskin och öppna lågor men inte mycket ljus att fota i

Jag hann nästan vitbalansera mina kamerahus innan matchstart. Ja. förresten så kan min Canon 1D Mark IV lagra 5 olika värden och jag hade sedan tidigare Rosvallas stora ishall lagrad i kameran. I samband med intro, nationalsång och lineup så var nästan all belysning i hallen nedsläckt och inte förrän precis vid matchstart tändes all takbelysning. Det blev lite körigt att ställa min 7D när matchen blåsts igång.

Gripen gjorde tre mål inom loppet av drygt 5 minuter i matchinledningen
Det är sällan jag lyckas fånga mål när jag sportfotar (är det inte intressantare med bild på den som gör målet?)

När ishockeymatchen drog igång visste jag bättre vad jag hade att fokusera på. De inledande två timmarna på Gripendagen var mest ett strövande runt i lokalerna och ett letande efter motiv som kunde vara kul eller nyttiga att få för arrangören.

Spelarporträtt är alltid smutta att ta under match, här Johan Norberg som gjorde comeback

Alla Gripens matcher har hittills spelats i Rosvallas lilla ishall. Undantagen är då Gripendagen arrangeras. Ifjol var det drygt 2300 åskådare och detta år 2818 stycken. Så många ryms inte i lilla hallen. Gripen håller gärna till i lilla hallen eftersom de 600-800 som brukar se deras seriematcher nästan fyller hallen och då blir det trevligare stämning än att känna ödslighet i den stora hallen. Smart.

Robin Jacobsson kämpar mot två Rimbo-spelare och en besvärlig backhand

För mig som fotar ishockey sporadiskt är det en fröjd att vara i stora ishallen. Den lilla hallen innebär att jag står och trängs med flera andra personer i en liten yta mellan lagens avbytarbås. Att dessutom befinna sig i höjd med mittlinjen innebär att alla anfall illustreras av spelarnas ryggtavlor. I stora hallen finns fotobås närmare kortsidorna och det är verkligen najs att fota från dessa positioner. Denna gång behövde jag bara dela utrymme med en annan fotograf och vi hade inga problem att hålla sams. Malén Eneberg på Södermanlands Nyheter är en trevlig prick.

I andra periodpausen visade Nyköpings Hockey Ungdoms konståkningssektion upp sig
Detaljbild från konståkningen

Jag fick ihop ungefär 1000 exponeringar under de 5 timmar jag fotade under Gripendagen. Drygt 700 finns kvar på hårddisken (ovanligt många icke-refuserade bilder faktiskt). Av dessa drygt 700 hamnade 190 i ett bildgalleri från matchen. Ett 20-tal använde jag i mitt blogginlägg på Lokalsporten. SMK Nyköping fick 25 bilder och sedan skickade jag knappt 90 bilder till Gripen HC på det som inte rörde själva ishockeymatchen. (Bilder på bl.a. gäster, VIP-hyllan, sponsorer m.m. kanske inte är jätteintressanta för den breda allmänheten men bra att ha för klubben.)

Jag försökte i alla fall få med känslan av mycket publik i några av jubelbilderna
Det fajtades lite också, här ser du Robin Grönqvist som har något otalt med den vitklädda Rimbo-spelaren

Faktum är att jag blir ganska tom i bollen efter 5 timmars fotografering. Det kräver mycket koncentration. Inte bara fokus i kameran utan även hos mig själv. Allra mest krävande är sportfotodelen eftersom det går fort och kräver att man försöker följa och förutse händelserna framför kameran. Nu fotar jag långt ifrån alla typer av genrer men porträtt eller liknande då man ska interagera med andra människor kräver säkert en hel del hjärnverksamhet också.

Efter en stund i omklädningsrummet kom Gripenspelarna ut igen och tackade klacken

Gripendagen var verkligen lyckad för alla inblandade utom möjligtvis det gästande laget som förlorade med 4-7. Samtidigt ska väl sägas att spelare i Alltvåan (fortsättningsserien av division 2) inte är vana vid att spela inför knappt 3000 åskådare. Normalt brukar det vara mellan 100 och 300 åskådare i de andra lagens hemmamatcher. Jag gissar att det är inspirerande även för bortalaget att mötas av så mycket publik även om de hejar på motståndarna.

Over and out