lördag 24 juni 2017

Idrottsföreningens midssommarfirande

Trots de tråkiga omständigheter som jag berättade om i mitt förra blogginlägg var det under midsommaraftonen arbetsplikt när Stigtomta IF traditionsenligt arrangerade midsommarfirande. Fotbollsplanen fylls med fler besökare för varje år. Årets väderläge var kanske inte det mest inbjudande men regnet höll sig borta och därmed fanns det inget som hindrade varken bybor eller utsocknes från att under familjevänliga former fira in en av årets största högtider.

En gråmulen himmel hindrade inte allmänheten från att fira midsommar i Stigtomta IF:s regi

Som brukligt pågick arrangemanget vid Stigtomta IP mellan klockan 14 och 16. Antalet besökare brukar peaka vid 15-snåret. Lotter, tävlingar, fiskdamm, kiosk, dans runt stången och ponnyridning är några av de saker som lockar besökare. Och naturligtvis möjligheten att sammanstråla och prata med vänner och bekanta som också sökt sig till idrottsplatsen.

I bakgrunden ses den temporära skola som byggts upp i väntan på att den nya ska stå klar inom något år

Jag passade på att fota en stund innan jag ställde mig i sponsorlotteriet för att sälja lotter till hugade spekulanter. Jag fick ihop ett mindre bildgalleri som du hittar HÄR >>>

fredag 23 juni 2017

När det oundvikliga inträffar

Under årets midsommarfirande byter jag "små grodorna" mot blues. Vi tvingas byta glädje och fest mot sorg och saknad. En nära anhörig har lämnat oss. Pappa, svärfar och morfar, märkt av ålder och sjukdom men ståtlig och stark i våra minnen.



Midsommartiden är förknippad med liv och växtkraft. Kontrasten blir detta år extra påtaglig när döden gör sig påmind. Vemodet tar överhand, sorgen griper tag i vårt innersta. En process som måste ha sin tid oavsett vilka högtider som kalendern lägger framför våra fötter.





Jag vet av erfarenhet att vistelse ute i naturen har en läkande kraft. Att jag så småningom kan byta ut bluesen mot gladare och hoppfullare toner. När omgivningarna i midsommartid är som frodigast är det ännu mer tacksamt att ta tankarna utomhus för vädring.



Livet bjuder både glädje och sorg. Det har ett oundvikligt slut, hur smärtsamt det än må vara att bli påmind om detta. När verkligheten sköljer över oss med mindre angenäma upplevelser gäller det att inse vilka möjligheter till positiva upplevelser som väntar när stormen bedarrat.




Var sak har sin tid, som det heter. Och midsommarfirandet få denna gång bero.

fredag 16 juni 2017

Ännu en fotbollsplats avklarad

Man skulle kunna tro att någon som undertecknad borde ha sett och varit på Södermanlands alla fotbollsplaner efter många år som ungdomsledare. Icke alls, är mitt korta konstaterande. Det finns en hel del kvar att göra. Samtidigt läggs allt fler landsortsanläggningar i träda och många klassiska fotbollsplaner kommer att förbli osedda för mina ögon.

Friluftsgården är Enhörna IF:s fantastiskt mysiga anläggning

Det lär även finnas en hel del anläggningar i distriktet som aldrig kommer att få se mig på besök eftersom de endast har pojk- och herrverksamhet. Som bekant är min ledarroll kopplad till flick- och damfotbollen och något annat lär det inte bli. Någonsin.

Framsidan av Friluftsgården, Enhörna
"Baksidan" av Friluftsgården (där fotbollsplanerna breder ut sig)

Av någon outgrundlig anledning har jag tills igår lyckats undvika fotbollsbesök i Enhörna. Jag var till och med tvungen att titta på en karta för att förstå var orten placerats när Svea Rike tog form. Genom åren har bl.a. min näst äldsta dottern varit där och sparkat boll men jag har tydligen haft annat för mig de få gånger någon av lagen jag kan förknippas med varit där på bortamatch.

En uterink (ishockey) är en av flera anordningar för idrott vid Friluftsgården

Inte ens med den bästa viljan i världen kan man påstå att Stigtomta och Enhörna ligger nästgårds. Det tog ju 1 timme och 10 minuter att åka mellan dessa punkter. Och då går en stor del av färden på motorväg. Att hamna där, nordväst om Södertälje med Mälaren på armlängds avstånd, var sannerligen inget jag ångrar. Inte bara för att yngsta dotterns lag lyckades spela oavgjort, 2-2, utan även för anläggningens kvalitéer.

Detta väckte mer än en fråga

Det var inte allt som var i toppskick vid Friluftsgården. Den ser ut att ha varit i drift länge. Men läget, charmen och omfattningen tog tag i mig. Det förstärktes av att en massa knattar for omkring på gräsytan där 5- och 7-mannaplanerna ritats upp. En pågående fotbollsskola gjorde hela fältet till en folkfest med barn, ledare och anhöriga.

Enhörnas juniorlag (?) hade match på en av 11-mannaplanerna

Med två 11-mannaplaner på naturgräs, ytterligare en på konstgräs samt ett flertal 5- och 7-mannaplaner var Friluftsgården imponerande i sin storlek. Ändå kändes anläggningen gemytlig tack vare omringande lummig växtlighet. Inte alls som stocktråkiga Rosvalla och liknande anläggningar som är stora, öppna fält där man ständigt befinner sig i ett blåshål.

Jag gissar att alla namn på tavlan avslöjar sponsornamnen för den nyanlagda konstgräsplanen

Som fotbollsnörd är jag bekant med Enhörna IF men de är i mitt medvetande allra mest kända för sina fantastiska löparframgångar för något årtionde sedan. Oj, vad de producerat. Nu var vi inte i Enhörna för något annan löpning än den efter en boll. Och Stigtomta IF:s flickor i F05 mötte Enhörna IF för seriematch i Flickor division 5.

Uppvärmning för tjejerna i Stigtomta IF F05

Det är ganska chill att åka på fotbollsmatch som fotbollsförälder, i alla fall i jämförelse med hur det är att vara med som ledare. Nu kunde vi sätta oss tillrätta på den nyanlagda träläktaren vid konstgräsplanen och se "vårt" lag värma upp medan vi smaskade på det vi köpt i motståndarlagets kiosk.

Det luktade fortfarande mycket om det tryckimpregnerade virket i läktaren

Två traditionellt och typiskt sörmländskt gulsvarta lag på planen och givetvis ska bortalaget ha en annan färg vid dessa tillfällen. Ledarna i Stigtomta IF F05 fick låna blå västar till sina adepter och så var den saken löst. Vi tog oss igenom de 3 x 25 minuternas spel, väntade in den nyduschade dottern, och på hemvägen blev det middag på Burger King i Järna. Klockan 21.30 är ingen optimal middagstid men vad gör man inte för idrotten?

Dottern Alva är tjejen i bakgrunden med glasögon

Äntligen har jag sett Friluftsgården i Enhörna. Trots avståndet åker jag gärna dit igen. I helgen väntar nya matcher, som ledare, men då är det på hemmaplan respektive på Skärlagsvallen i Trosa där jag varit förr.

onsdag 14 juni 2017

Back to basics - en motljusprestation

Den senaste tiden har det inte blivit mycket traditionellt fotograferande för mig. Inom sportbevakningen har det knappt blivit en enda fotbollsmatch men jag har hunnit med att ta lagbilder till tre lag. Däremot har jag fotat motorsport fem gånger (!) sedan början av maj, och det är nog nära på lika mycket som genom alla tidigare år. Om man inte ger sig i kast med det som är ovant och småsvårt lär man sig inget. Det är min devis när det gäller fotografering.

Hemma vid farstukvisten

En absolut höjdare de senaste dagarna var besöket på Bollspelaren i Norrköping under lördagen där några av Sveriges bästa damlag inom rugbyns 7-mannaspel kämpade om platser i årets SM-slutspel längre fram i sommar. Rugby är bara så vansinnigt belönande att fota. Chansen till fart- och kampfyllda bilder är i det närmaste 100%-ig. Och vilken ärlig och stenhård sport!

Blåeld
Nåväl, detta inlägg handlar om att gå tillbaka till grunderna. Att gosa ner sig i duntäckets trygga värme och njuta i komfortzonen. För mig innebär det en promenad i närområdet med min trotjänare Canon 5D Mark II och macroobjektivet. Allra helst en sådan här kväll då värmen dröjer sig kvar ända in i solnedgångens avgörande timme.

Ängshaverrot nedanför Prästgården

Att ta motljusbilder på blommor och växtlighet är av många ansett som trivialt. En fotografisk kliché som man inte bör skylta med. Men det är förbaskat rogivande att strosa runt utan andra ambitioner än att få en eller annan bild som beskriver den enkla och vackra i det lilla. En smula minimalistiskt.

Majsplantorna gror

I det mjuka och varma solnedgångsljuset blir många motiv tacksammare att fota. Sommarens zenitljus är hårt, till och med stenhårt, och ger skarpa kontraster mellan ljus och skugga. Att leta i låga positioner efter ljusinfall och långa skuggor är en syssla som räcker långt för att underhålla en sådan som jag.

I den vildvuxna vägrenen härskar maskrosorna
En skimrande och gyllene luddboll

Tidigt denna onsdag konstaterade jag att det tyvärr är årets första gräspollendag. Nu blommar tydligen de olika gräsen och det går inte obemärkt förbi för oss som är allergiska. Helt enligt plan, ska tilläggas, eftersom det brukar bli ett elände runt midsommar och fram till sensommaren. Jag biter ihop och sväljer en Clarityn om dagen.

Även lupinerna har sin storhetstid just nu

Jag känner mig nöjd med min kvällspromenad och kan lägga ytterligare några komfortzonsbilder i arkivet. Vad vore livet utan det enkla och trygga ibland?

Kvällspromenadens följeslagare

Jag önskar dig en finfin avslutning på vecka 24!

måndag 12 juni 2017

Skolavslutningarna i Stigtomta blir aldrig som förr

En sak är säker, skolavslutningarna i Stigtomta skola blir aldrig som förr. Fjolårets avslutning var den sista som kunde genomföras på gräsytan bakom de nu rivna byggnaderna och i skydd från de stora träd som nu dragits upp med rötterna. Det stundar nya tider och tur är väl det. Det gamla försvinner och lämnar plats till något nytt och fräscht.

Där bakom den orangefärgade grävmaskinen har Stigtomtas skolavslutningar hållits för sista gången

Nu när endast matsalen och den gula expeditionsbyggnaden är kvar av Stigtomta skola är steget mot den nya skolan taget. Ett markant och tydligt steg. I fredags skulle barnen i de temporära paviljongbyggnaderna stega ut på Stigomta IP:s fotbollsplan för avslutning. En ny och tillfällig (?) skolavslutningsplats under byggnadsåren innan den nya byggnaden är uppförd. Stigtomtas svar på tätortens "Vallarna".

Här var det tänkt att årets skolavslutning skulle äga rum
Vädrets makter har de senaste åren ställt till det på avslutningsdagen. Vi har under många, många år haft något eller några av våra barn på Stigtomta skola och kan konstatera att det förr aldrig var dåligt väder på avslutningen men de senaste åren har utomhusvistelsen äventyrats mer än en gång. I sista sekund tog skolledningen beslut om att flytta årets avslutningsceremoni till skolans gymnastiksal. Duggregnet tätnade.

Barnen traskade i en strid ström mot gymnastiksalen
Nackdelen med gymnastiksalen är att den av brandsäkerhetsskäl endast rymmer barnen, lärarna samt anhöriga till barnen som slutar 6:an. Och kanske också anhöriga till förskoleklassbarnen (enligt rykten). Det är inte bara brandsäkerheten som sätter en gräns utan det blir bokstavligen proppfullt i den lilla hallen när den stora skolans alla elever sätter sig tillrätta.

"Icke-behöriga" anhöriga stod och trampade på utsidan av gymnastiksalen i väntan på att allt skulle bli klart
De mest nyfikna hittade sätt att ta del av avslutningen
Vi som i år endast har den yngsta dottern kvar på skolan fick vackert stå på utsidan. Alva slutar 5:an och därmed har vi endast en återstående avslutning på skolan att se fram emot. Det ska bli spännande att se hur nästa års avslutning blir, eller snarare var den kommer att äga rum.

Alva på väg med klasskompisarna till avslutningen i gymnastiksalen
Jag är glad att jag fotat ett par gånger i samband med rivningen av den gamla skolan. Det har gått i ganska rask takt och nu har även markförberedelsen för den nya skolbyggnaden börjat. De allra sista resterna av det s.k. C-huset fanns i fredags kvar i ena hörnet av skolområdet.

"Gula villan" och matsalen är de enda byggnader som finns kvar av Stigtomta skola
De allra sista resterna av den gamla skolan är på väg att fraktas bort

Nu tar nybyggnationen vid och det ska bli roligt att se hur den växer fram. När skolan är uppförd kommer den gamla matsalen att rivas i fas 2. Den gula gamla träbyggnaden är det enda (förutom en förrådsbyggnad) som blir kvar som påminnelse om svunna tiders skola.

Nu är det sommarlov!

fredag 9 juni 2017

Nyköpings studenter har sprungit färdigt

Efter en något snopen skolavslutning på Stigtomta Skola under förmiddagen (mer om detta i ett kommande inlägg) så fick plötsligt fredagen några disponibla timmar där vi inte riktigt visste vad vid skulle fylla dem med. Ett ärende i Nyköping var lämpligt att göra och det ena gav det andra när vi plötsligt stod på Stora torget och väntade in årets glädjerusiga studenter.

Stadshustrappan vid Stora torget i Nyköping är redo att ta emot årets studenter
Torghandlarna var säkerligen glada över det ståhej som snart skulle fylla hela torget
Ballonger med Nicolaikyrkan i bakgrunden

Vi gick till Nicolaiskolans gård där lastbilar och traktorer stod redo, nybesiktigade och klara, för eftermiddagens studentkortege. Än skulle det dröja eftersom stadshustrappan stod först på tur för de högljudda och glädjesprutande studenterna.

De pyntade flaken som senare på eftermiddagen skulle fyllas av studenter
Några av budskapen var inte upprepningar från tidigare år (vad jag vet)

Vi hade ingen närstående som skulle ta studenten i år så vi slapp tidspress och stress under studentfestligheterna. Jo tack, efter de två äldsta döttrarnas studentkalas vet vi hur mycket det är att förbereda och hur vansinnigt många ställen man ska vara på samtidigt denna stressfredag i början av juni om man har en avkomma som lämnar gymnasielivet bakom sig.

Stadshustrappan började så smått att fyllas från alla olika håll
Stadshuset i Nyköping fick sällskap av hundratals glada ungdomar
I mitten av bilden står Maja Larsson (IK Tuns damlag) och blåser i en visselpipa
Stora mängder åskådare hade sökt sig till Stora torget i Nyköping på studentfredagen
Plötsligt hade studenterna dragit vidare mot de väntande kortege-fordonen
Resterna av en ros som inte klarade sig genom skanderandet på trappan

Vi följde i sakta mak efter lämmeltåget av studenter till skolgården på Nicolaiskolan. Ljudvolymen steg i rask takt när elaggregaten på flaken startats och ström matats fram till ljudanläggningarnas förstärkare och högtalare. Ljudmattan kompletterades med visselpipor och andra tillbehör som studenterna fått i händerna i samband med utspringet från respektive gymnasieskola i stan.

Allas steg strävade mot skolgården för att komma på plats inför kortegen

Vi gick en liten bit nedåt på Folkungavägen och ställde på trottoaren och inväntade kortegen. Klockan 15.45 skulle den rulla ut från skolgården och det stämde på pricken. Några poliser traskade längst fram i täten för att se till att vägen var fri och farbar.

Jodå så att... I väntan på att kortegen skulle passera
Bästa Bemir Brkic var flakvärd på en av kortegens fordon
Stojigt och glatt med mycket sång och dans på flaken
En kamera lockar alltid fram ett extra vrål (tydligen)
Ellen Ivehammar (IK Tuns damlag) passerade förbi bland många andra

Den stora tystnaden inträdde när den sista lastbilen rullat förbi. Vi gick mot torget igen och förberedde oss för hemresan västerut mot Stigtomta. Som lantis måste man ta till sig storstan i lagom doser utan att hamna i intryckschock.

Lovisa, Anita och Alva på väg tillbaka mot vår bil

Jag spontanfotade en stund under årets studentfirande. Ingen direkt tanke eller planering fanns i mitt huvud utom det faktum att jag tagit med mig min Canon 5D Mark II, mitt vidvinkelzoom 17-40 mm samt mitt telezoom 70-200 mm. Det räckte till blogginläggets bilder samt till ett bildgalleri med 83 bilder som du hittar HÄR >>>

Tack för idag, slut för idag!