Vik hädan nattens kyla!

Ännu en dag har sin start i bitande kyla men med solens strålar som snabb lindring. När jag startade promenaden var det -8 grader i skuggan och efter 1,5 timmars traskande var det +2 grader. Det märks att vi är i slutet av mars när solen får hitta ner till oss från en klarblå himmel. Och att solen går upp allt tidigare har jag märkt även på att gryningen är mig allt mer avlägsen. Jag har startat min dagliga promenad vid 8-tiden och det djurliv jag såg för 5-6 veckor sedan i gryningen är  ju numera försvunnet sedan länge... Men sommartiden börjar i helgen och då är ju plötsligt gryningen mer tillgänglig igen!

Jämförelsebild. Idag en trädgård i söderläge, ifjol i en glänta mitt i skogen.

Även denna morgon hade det bildats en del frostkristaller som fastnat i den torra växtligheten. Och eftersom det var helt vindstilla så satt de små kristallerna kvar och väntade på att avdunsta i solens värmande strålar.

Vass med "frost i skägget", typ Wassberg... änna.

Jag gick den s.k. Salingerundan idag och kunde trots snötäckta åkrar se tecken på vår. Solen äter snö och tjäle på dagarna men det tar ju sådan tid när det envisas med att vara så kallt på nätterna. Samtidigt inser jag att det kommer att vara hemskt lerigt och slipprigt på grusvägarna de kommande veckorna.

I lätt södersluttning har snön fått ge upp så smått.

Ett par gäss var igång i skyn.

Efter Salinge passerade jag en stor tall som hyser en liten och envis ekorre. Den håller till där men är tyvärr lite för skygg för att låta sig fångas på bild. I dag väntade jag ut den, stod stilla och hoppades att den skulle röra på sig men den satt istället kvar och kalasade på tallkottarna väldigt medveten om att jag stod där nere på marken. Någon gång så hoppas jag på bättre lycka!

Vill inte vara med på bild.

Jag sätter punkt för idag och önskar alla en bra strutonsdag, dymmelonsdag eller vad ni nu vill kalla denna onsdag strax innan påsk.