tisdag 30 april 2013

Påsk-överlevare

Det var ju inte skönt någonstans imorse. Kallt, blåsigt och regnstänk. Min promenad runt Stigtomta-skroten genomfördes pliktskyldigast men inte så mycket mer. Jag passade först på att lämna barnen vid skolan, och när de cyklar får jag sträcka ut stegen för att inte hamna för långt efter.



Jag förlängde min runda med att ta mig bort till fårhagen som sedan en vecka är befolkad. När jag närmade mig kunde jag se att några lamm tillåtits överleva påskhelgen och därmed sluppit bli frikassé eller kotletter. I alla fall för stunden.

På tillväxt.

När jag kom tillräckligt nära blev fåren och framförallt lammen lite skrämda och de tog några raska steg bort från stängslet där jag stod. Kvar blev ett litet lamm som stod precis vid vägkanten och bräkte (eller heter det bäade??) Lammet var väldigt intresserat av mig och tryckte huvudet genom en av maskorna på stängslet vilket slutade med att det inte kom loss utan jag fick hjälpa till genom att trycka tillbaka fårskallen...

Lite för nyfiken.

Det rådde febril aktivitet på skroten denna morgon. Redan på mycket långt håll hördes maskiner ljuda och metall gnissla. Det visade sig när jag kom fram att de hade besök av en mobil komprimator som gjorde bilbriketter för fulla muggar. Jag gissar att dessa klumpar sedan transporteras bort någonstans i världen.

Här pressas skrotbilarna ihop till små kuber.

Återigen funderade jag på den ilskna hunden som det varnas för utanför skrotens stängsel. Jag menar, grindarna stod ju på vid gavel och dessutom kan det nog vara lite farligt bland alla tunga maskiner inne på gården. Hur står det till med jycken egentligen?

Jag passerade det gamla ladvärnet som en gång hörde till flygfältet men som nu fungerar som foderlada. Jag spanade efter anordningarna för de tidigare höj och sänkbara portarna och om de fanns kvar men då det fortfarande står några balar med foder längst den bakre väggen får jag vänta på svaret ytterligare ett tag. (Jag har lovat att ta en bild på detta om det är möjligt.)

Jag kom förbi Skillra och passade på att ta ännu en bild på den där häftiga växten som jag häromdagen ansåg komma från yttre rymden. Idag har det hunnit en bit längre men påminner fortfarande om en alien.

Fortfarande en alien.

Det var allt för nu!

måndag 29 april 2013

Lång dags färd mot... kväll

Det var några timmar sedan jag genomförde den dagliga promenaden. Och därmed lika länge sedan jag tog bilderna som dyker upp i detta inlägg. Det var ovanligt mycket frisk luft i luften i morse. (Hur blev den där meningen egentligen?) Solen orkade titta fram en del men sedan började det naturligtvis att blåsa ganska mycket och det var inte odelat behagligt. Hem kom jag och kameran hade lyckats fånga några små ögonblick. Att dagen rusat ifrån mig och att jag nu på sena eftermiddagen sitter med urblåst huvud och stirrar tomt framför mig av trötthet är nog som det ska vara.

Jag börjar med dagens i särklass fulaste bild. (Kanske den fulaste bilden jag tagit på hela månaden.) Lika bra att få det gjort, liksom. Finns det någon som kan förklara för mig varför det med exakt 60 meters lucka (jag har stegat) i vägkanten längst riksväg 52 ligger ett par svarta, utochinvända finstrumpor? Två dagar i rad har jag kämpat med denna fråga utan att komma framåt i tankarna!

Vem? Och hur? Kanske också varför? Tusan vet!

De stackars luggslitna blåsipporna på gångvägen vid NTO-lokalen har inte blommat ut ännu. Nedanstående exemplar vände sig solhungrande mot ljuset.

God morgon och var hälsad ljuva sol.

När jag passerat Stora Ramshult på min väg runt Salinge morsade jag på ett par änder som var på väg ner i krondiket som går tvärs över åkrarna. (Det är detta dike som sedan släpps fri och blir bäcken vid Skillra jag skrivit om någon gång tidigare.) Lite oroliga var de nog, de där änderna, för jag kom väldigt nära innan de hunnit ner i diket.

Herr och fru And.

Vid Tallstugan kom jag till min stora glädje i närheten av ett sädesärlepar och jag tilläts ta några bilder.

Pratglad ärla i arla morgonstund.

Jag jagade ännu en gång en humla men lyckades inte sätta skärpan den här gången heller. Nu fick det bli en bild på humlan när den slagit sig till ro, men jag ska banne mig försöka fota flygande humlor (och andra insekter också) nu när värmen fått fart på insektslivet. Har man inget annat att göra så är det en sysselsättning god som någon...

Humla som tagit rast.

Jag avslutar med en katt. Igen. Det slog mig att det under den snöiga perioden inte visat sig särskilt många katter ute. Jag gissar att de bara var ute korta stunder och låg hellre inne i stugvärmen och myste. Nu när värmen kommit så inbjuder omgivningarna till bl.a. sorkjakt och det kan nog inte en kisse med självaktning motstå.

Ganska söt liten katt (enligt mig i alla fall.)


Tack för idag!

söndag 28 april 2013

En lek med få färger

Jag ägnar alldeles för lite tid i det digitala mörkrummet med mina bilder. Är nog mer för att snabb-dokumentera det jag ser och vad jag upplever. Inom  sportfotograferingen är det oundvikligt, inte bara för att jag själv inte kan regissera bilderna till vad jag själv vill, utan för att slutresultatet ska ut till allmänheten så fort som möjligt efter händelsen. När jag fotar för övrigt vill jag att det ska vara så dokumentärt som möjligt. Det jag sett vill jag förmedla till andra.

Idag har jag testat en bildbehandlingsteknik som jag inte lekt med tidigare. Kul att som omväxling jobba lite längre med en bild när den är fotograferad. För att få motiven gjorde jag mig ingen ansträngning. Jag gick helt enkelt ut på tomten och fångade upp ett par snapshots för att testa tekniken och för att visa exempel.

Kaffepanna vid sandlådan.
Mini-påskliljor i rabatten.

Genom att göra allt monokromt och sedan lyfta fram en del av bilden i dess ursprungliga färg koncentreras blickfånget till just den detalj som bildskaparen önskat. Bra eller dåligt? För mig var det kul att testa i alla fall! Men även en oredigerad bild kan ge samma resultat beroende på omständigheter och teknik vid fotograferingen. Den avslutande bilden på blåsippan (den är säkert 1,5 cm hög) har en omgivning som är svagt enfärgad och dessutom är skärpedjupet minimalt vilket lyfter fram den eller de detaljer som önskas framhävas.

Familjens alldeles egna blåsippa!

På återhörande!

lördag 27 april 2013

Rolig lördagsmorgon

Det hade regnat men det måste ha skett under natten eller de allra tidigaste morgontimmarna. Förundrad över att inte kunna somna om trots att klockan inte var mer än 10 minuter i 6 gjorde jag mig i ordning och begav mig ut på den dagliga promenaden vid halvåtta. Trots att termometern inte orkade visa mer än tre plusgrader steg värmen i morgonsolens strålar och efter knappa två timmar ute var både jag och luften behagligt varma.

Jag hade en riktigt kul morgon i fotografins tecken. Med mig hade jag teleobjektivet för alla fåglars skull, men det är bra på att fota små detaljer också. Jag fick ta en väska över axeln för jag hade också ett uppdrag att fota lite översiktsbilder runt Stigtomtas gamla flygfält så ett vidvinkelobjektiv utgjorde extrapackning. (Dessa bilder är skickade till föreningen som bevarar flygaktiviteternas minne här i Stigtomta och förhoppningsvis faller någon bild dem i smaken och hamnar på deras hemsida.) Jag vill i sammanhanget påpeka att det är ett självpåtaget uppdrag men, vad tusan, jag går ju förbi där var och varannan dag.

Dagens första bild föreställer knoppar på någon buskliknade växt som syns här och där längst grusvägarna här i omgivningarna. När jag fotade tyckte jag mest att det var ett vårtecken som dög att visa men när jag såg bilden i datorn växte den till att föreställa något nästan utomjordiskt. Bakgrunden blev också intressant.

Alien på besök i Stigtomta.

Jag rundade Skillra och i kohagen hade några gäss slagit sig ner över natten. De flyttade motvilligt på sig och under ljudliga protester för att inte jag skulle komma dem för nära.

Gäss på väg bort, jag kom lite för nära.

Efter att ha tagit ett 15-tal foton på det gamla flygfältet med tillhörande byggnader med vidvinkelobjektivet skiftade jag tillbaka till teleobjektivet. Under den stund jag hade vidvinkeln på kameran satte sig en liten, liten fågel i jättefint läge på en solbelyst gren i min absoluta närhet. En tita av något slag tror jag det var. Jag ska gräma mig resten av dagen över bilden jag kunde ha tagit...

Lite sur fotade jag ännu ett lövträd-hänge istället. Även denna växt-del är intressant att studera lite närmare. Naturen är fantastisk i sin mångfald.

Lövträd-hänge.

Innan jag nådde skroten hade en fågel underhållit mig med sin skönsång. Den satt högst upp i en jätte-gran och såg ut att trivas förträffligt vilket den också talade om.

"Här är jag, och jag har det bra" var budskapet denna morgon.

En uppenbart udda fågel här uppe i norr ses på nästa bild. De var utsläppta ur sitt stora tält och såg ut att njuta av värmen och den friska luften. Jag ska vid något tillfälle fråga ägaren om jag kan få fota dessa fåglar på lite närmare håll och med hans godkännande. Jag tror nämligen att ögonen är värda att studera (men man bör nog hålla sig borta från näbben!)

Flyttfåglar? Nja, inte flyger strutsar många meter på ett år.

Jag hyser en beundran för våra stationära fågelarter. De biter ihop och överlever även om förhållandena är tuffa och mattillgången knaper på vintrarna. På höstarna ser de många av de andra fåglarna flyga sin kos och när sedan sötebrödsdagarna kommer på vårarna är de tillbaka och tar del av insektsöverskottet här i Skandinavien.

Blåmesen kan äntligen sjunga och vara glad efter vinterns prövningar.

En snigel i mindre modell tog sig med viss möda över grusvägen framför mig. Jag funderade på när han påbörjade det projektet och när han skulle bli klar. Se där, ännu ett vårtecken!

Lilla snigel akta dig.

Vad kul att åter igen få se steglitsarna. Helt uppenbart är de ett par som nu ska häcka i vår närhet. Dagens bilder visar tyvärr inte deras intressanta färger på ovansidan av vingarna men den röda ansiktsfärgen lyser upp (och ska inte förväxlas med skammens rodnad.)

Ena hälften i steglits-paret.

Jag följde en fågel med kameran under en god stund. Tyvärr hamnade den hela tiden bakom en eller annan kvist med sitt ansikte. Oansenliga färger men faktum är att jag inte har någon tidigare bild på lövsångaren. Och jag är tills motsatsen ev. bevisas övertygad om att det är just lövsångaren (som är en väldigt, väldigt vanlig fågel under sommarhalvåret.)

Lövsångare under takeoff.

Vid Skillra fick en stare agera "Linus på linjen" när jag såg hur den satt på en av trådarna där uppe i luften. Symmetri och mönster som jag tyckte var lite spännande.

Stare. Nothing more, nothing less.

Från prästgårdens tomt rusade plötsligt ett par råbockar och en get ut över fälten. Uppenbart skrämda av mig eller något annat. Jag hade aldrig något bra fotoavstånd men för att inte bli tagen för en lögnare blir det en bild som bevis...

Rådjur på flykt.

Den fina morgonen till trots rullar det tyvärr in mer regn. Som vanligt är det från väst skräpvädret kommer och från min utgångspunkt vid Skillra ser du molnen som höjer sig över Åsby.

Mer regn att vänta senare under dagen.

Sista bilden kan jag inte motivera fullt ut. Det är konstigt hur man kan associera på grund av något man ser. Jag fick spontant en enda tanke i huvudet när jag såg tunnorna och det var "Du och jag Alfred" som Emil i Lönneberga sa när han satt där på bänken och lutade sig mot gårdens dräng. Är jag helt rätt funtad??

"Du och jag Alfred."

Tack för visat intresse!

fredag 26 april 2013

Eftermiddagsjakt på vårtecken

En morgon med regnet hängande i luften följdes upp med en mindre efterlängtad cykeltur runt Hallbosjön. (Det är vackert där men livet på cykelsadeln har jag inte accepterat ännu... Och idag blev det inte bättre när motvinden hånlog mot mig huvuddelen av sträckan.) Under senare delen av eftermiddagen sken det upp och jag fick inspiration nog att ta mig ut med kameran.

På två minuter från hemmets dörr har jag en aldunge med tillhörande bäck (eller skit-dike snarare) och ytterligare några hundra meter från denna punkt finns även en beteshage som nu snarare kan sägas vara en våtmark. Behändigt när man vill jaga fotomotiv! Med mig i tankarna fanns idén om att hitta fler vår-motiv. Och det finns det gott om nu.

Nära lövsprickning i snåren vid bäcken.
Dags att koka soppa? Nässlorna är perfekta för detta nu. Jo, jag lovar.
Vitsippor. Jag vet, bilden är suddig. Testade konstnärs-centrat i skallen!

Halvvägs genom allén mot Åsby fick jag sällskap av hästarna som gick och betade på andra sidan stängslet. De är nog vana vid att många går förbi hagen, min närvaro innebar inte ens ett höjt ögonbryn.

Nu börjar det gro lite gröna strån att beta. Mums, eller nått.

I dungen med stora alar och annan, lägre sly battlade en bofink och en stare. Hade jag haft ro i kroppen skulle jag stått kvar där än och lyssnat på dem. Bofinken har en vacker sång men staren kan ju låta precis hur som helst. Fantastiskt, verkligen! Det kom de mest osannolika läten från den strupen under de 10 minuter jag stod och lyssnade.

Ville gärna höras. Bofink-hane på sånghumör.
Dålig bild men staren var inte dålig på att sjunga.

Jag sökte mig längst järnvägen mot de öppna markerna i riktning mot Hallbosjön (just den som jag trampat mig runt tidigare idag.) Ett par gäss fick motvilligt resa sig och vagga iväg när jag kom för nära. Jag passerade en kraftledning som fick lämna ifrån sig en detaljstudie.

Detalj på ett stag till kraftledningsstolpe.

Jag gick genom den tillfälligt öppna och "obemannade" kohagen och kom fram till bäcken/skit-diket där vassen står hög.

Vass i skit-diket.

Kossorna lämnade i höstas några växter oätna. Jag förstår varför, tistlar kittlar nog onödigt mycket i strupen även för en ko.

Tistlar i motljus vid skit-diket. Vassen utgör bakgrund om än i suddigt utförande.

På hemvägen såg jag en av dessa gula små fåglar som dykt upp då och då på mina promenader. Denna fågel satt och sjöng på en vajer som hör till järnvägen.

Gulsparv, åtminstone är det vad jag tror mig veta att den heter.

Efter 5 minuters fruktlösa försök att sätta skärpan på en humla som surrade runt i det torra gräset gav jag upp. Det var helt omöjligt och jag ber att få återkomma någon annan gång med en bättre bild på humla, men den minst usla bilden får duga för stunden då den ändå illustrerar temat vårtecken.

Humlan vänder rumpan till och vill aldrig vara still. Inte sjysst!

På grannens trapp upp mot huset låg en av deras lurviga katter. Den tittade extremt misstänksamt på mig men valde ändå att ligga kvar. (Det är ju ändå kattens trapp...)

Grannens katt.


Se där, det blev några bilder även idag. God kväll!

torsdag 25 april 2013

Sippor, bär och Gunnebostängsel

Ibland slår det mig att jag skulle vilja vara katt. De tänker hyfsat mycket på bara sig själva, coola, iakttagande och med förmågan att rela-la-la-xa precis när de själva känner för det. Men jag är nog egentligen mer som en hund, näppeligen självständig men lojal och trofast samt en aning korkad...

Ha det gott i solskenet i tidig morgontimme.

Igår visade jag ett par bilder på metall som med tiden upptagits av träd. Jag kommer med ännu ett dagsfärskt exempel. Längst gatan nedanför mitt hus går TGOJ-banan och för att skydda bland andra sådana som mig från att drutta ner på spåret har det för länge sedan satts upp ett stängsel. Lövslyn har fått växa sig större och större och de träd som i sin barndom tagit en genväg i gunnebostängslet har annekterat delar av trådarna.

Gunnebo/trä-kombo.

Idag blev det macrolins på kameran. Fast besluten att dokumentera de blåsippor jag sett i regnrusket häromdagen. I mitt huvud hade de av minnesrubbningar förvanskats till ett hav av stora, djupblå sippor som stolt sträckte sig upp från marken. Bluffen avslöjades i morse. Det var ena riktigt ynkliga och dåliga ursäkter till blåsippor. Men i det tilltufsade kan en dold skönhet ligga gömd, jag lyckades tyvärr aldrig plocka fram det.

Måste hitta en bättre blåsippsbacke!

Jag tog mig ännu en gång runt Salinge. Jag stod länge och tittade på en tofsvipa som hade flyguppvisning för mig. Att fotografera den var inte att tänka på med det objektiv jag hade på kameran, men jag lät mig fascineras av konsterna. De flyger på sida och kryssar sig fram. Men kan också göra störtdykningar och byta riktning endast centimeter ovanför marken. Och ett tu tre så flyger de nästan uppochner. Kanske har jag teleobjektivet med mig nästa gång jag bjuds på show!

En enbacke ropade på mig och jag kryssade mig fram bland buskarna. Till slut kom jag fram till en lite mindre enbuske som bar på enbär i sina taggiga kvistar. Jag letade vinklar och lämpliga bär och kanske lyckades jag slutligen med en visningsbar bild. Du bedömer själv.

Enbär ska aldrig särskrivas, det blir konstigt. "En bär". Ha ha...

Jag tog till vänster efter den fina och välskötta gården Starrlösa och gick i kanten av en skogsdunge. Och plötsligt fick jag chansen att ta vårens första riktiga vitsippe-bilder (för egen del vill säga.) Jag vill bara meddela att om du någon gång ser mig ligga platt på marken med kameran framför ansiktet så är det helt OK att gå fram och kolla om jag svimmat eller faktiskt utövar fotografering. Det är helt i sin ordning att undra!

Närstudie av ståndare och pistiller. Inte dirty utan bara följa Linnés fotspår!
Vitsippa, inte vit sippa (men det funkar i och för sig också. Ju.)

Något luggsliten efter en jobbig gårdag slår jag mig nu till ro med musik och en bok. Jag gör som katten, jag re-la-la-laxar en stund.

onsdag 24 april 2013

Iakttagelser vid det gamla rucklet

Dagens promenad blev mer än tidigare en fotopromenad med betoning på foto. Trevligt sällskap hade jag också så vi höll oss kvar på några ställen lite längre än vad jag brukar göra annars. Faktum är att dagens bildskörd i stort sett är från ett och samma ställe längst promenadrundan som tar mig förbi Stigtomta-skroten. Jag har skrivit om ett fallfärdigt ruckel tidigare i det här inlägget. Det ligger i anslutning till det gamla flygfältet i Stigtomta, och efter lite funderingar och iakttagelser börjar jag misstänka att det är ett gammalt mobförråd.

Vi bestämde oss för att titta lite närmare på rucklet och redan på långt håll såg jag att det satt en ekorre uppe på taket. Den stelnade till när den såg oss ute på vägen, och ju närmare vi kom desto fler skutt upp i en asp tog ekorren. Till sist vände den tillbaka till taket och försvann med några långa hopp ner bakom nocken och bort ur vårt synfält. Jag bjuder en liten bildserie på ekorrens förehavanden här nedan:







Ekorrar är söta men sägs vara ganska elaka och tuffa i sin jakt på föda. Oppurtionist är kanske ordet jag söker. Den här individen var i alla fall rolig att följa under ett par minuter!

Jag fotade några detaljer på det fallfärdiga huset.

Långt från räddning.
Gångjärn.
-"Stäng dörren efter dig när du går!"

Utanför ena gaveln står en stor tall som fungerat som fästpunkt för telefonkabeldragning. I alla fall tror jag det utifrån det porslinsförsedda fäste som fortfarande sitter i stammen. Även om det ser ut som om fästet är på väg att växa in i tallstammen.


Stammen har tråd lindad runt sig. Allt hårdare spänd.

När vi lämnade byggnaden såg jag ett par små och ganska oansenliga fåglar på en trädstam. Hade de inte rört sig hade de varit omöjliga att upptäcka. Deras kamouflage var mycket effektivt. Jag hann fota den ena individen och nu när jag söker på Google efter arten så lär jag mig att det är en trädkrypare. Dess namn ger definitivt en ledtråd till dess egenskaper.

Trädkryparen satt helt stilla när jag närmade mig.
Till sist hoppade trädkryparen runt stammen i säkerhet.

Promenaden hade inte varat länge när alla ovanstående bilder togs. Och den avslutande bilden är även den från början av rundan. Solskenet erbjöd en behaglig värme men tyvärr gjorde de hårda vindarna att det bitvis var omöjligt att se annat än en och annan kaja som kom drivandes på tvären genom luften. Många småfåglar valde nog att sitta inne i skogens skyddande grenverk.

Tussilago i väggruset.

Tack för denna gång!