Blandad kompott

Det började väl regna någon gång igår morse och sedan har det hållit på i princip ett dygn. Jag kunde i alla fall ta mig runt på morgonpromenaden idag utan regnstänk, molnen sprack t.o.m. isär en kort sekund. Jag gick runt strutsfarmen och skroten och det är en runda som bjuder många och varierande motiv. Idag satt teleobjektivet på kameran, men det hindrar inte att det smyger sig in en och annan närbild på blommor... Däremot lade jag ner åtskillig tid på att försöka fota de flygande svalorna helt utan framgång. Jag lär inte ge mig i första taget, men det är knappast troligt att svalorna gör det heller.

Spanar där uppe på vattbrädan (vid Skillras lada.)

Jag blev iakttagen när jag passerade Skillra.

Smörblomma, antar jag, och alldeles förskräckligt gul.

Grässtråna tyngdes av regndroppar.

Vi i Stigtomta har en flygkorridor för flygplanen som startar och landar på Skavsta i vår absoluta närhet. När man går runt skroten har man framförallt de landande planen precis över huvudet. Skavsta trafikeras framförallt av Ryanair men även av bl.a. Wizz Air. Nåde den som höjer en kritisk röst mot Ryanair i t.ex. en insändare i lokaltidningen, då sluter sig anhängarnas led och går i ganska aggressiv försvarsställning. Jag ställer mig frågande, Ryanair gör förvisso att en hel del Nyköpingsbor får arbete på flygplatsen (som varje år går med stor förlust) men ett flygbolag kan aldrig vara något annat än en miljövidrig aktör som dessutom endast symboliserar den onödiga lyx vi anser oss ha rätten att hålla oss med.

Ryanair-plan på väg att landa (över huvudet på mig vid Stigtomta Skrot.)

Wizz Air-plan som precis startat och går upp genom molnslöjorna.

Från stora flygfän i luften till de som endast kan befinna sig på marken. Strutsarna är alltid kul att stå och titta på. Och de tittar tillbaka.

Intelligent uppsyn på andra sidan nätet...

De gör så här ibland men jag vet inte varför.

Ute på slåtterängen i den drygt decimeterlånga växtligheten satt en katt som tyckte det var bäst att huka när jag kom i närheten. Den trodde väl inte att jag skulle se den...

"Om jag hukar så ser han mig inte."

Nu har äntligen liljekonvaljerna slagit ut. Jag konstaterar efter ett antal försök att fota dessa fina blommor att det inte är lätt. Vilken vinkel jag än väljer och oavsett avstånd får jag inte till någon bra bild på dem.

Liljekonvaljerna visar sig vara för svårfotade för mig.

Däremot har lupinerna kommit flera steg närmare blomning nu och dessa ståtliga blommor är inte blyga utan låter sig gärna avporträtteras.

Lupiner i alla möjliga färger börjar att lysa upp dikeskanterna nu.

På min egen inflygning innan jag kommit till hemmets härd genade jag genom en hasseldunge som ligger framför Stigtomta Slakteri. Där satt en nötväcka på en björkstam och chansen att få en kanonbild uppenbarade sig. Tyvärr var det lite ljusfattigt nere bland all klorofyll så skärpan saknas tyvärr i bilden... Alltså avslutar jag dagens inlägg med ett misslyckande, vilket inte hindrar mig från att önska alla en riktigt bra dag!

Nötväcka på björkstam.