fredag 30 augusti 2013

Den som letar den söker...

Med regnet bokstavligen hängande i luften tog jag en sväng med kameran under senare delen av förmiddagen. Enstaka stänk och en ganska kvav luft var en förvarning om det som nu börjat hitta ner mot marken i form av regn och åska. När jag tittade på dagens få bilder såg jag att jag i det dystra ljuset mestadels hittat hösttecken. Kanske var det vädret, sinnesstämningen eller något annat som gjorde att det plötsligt blev höst i bilderna.

En liten lönn som redan valt att byta färg.
Rallarros som skiftat till höstklädsel.
Stor tistel med Stigtomta Kyrka i suddig bakgrund.

Men allt är inte höst ännu! Svalorna gör fortfarande sina lovar i skyn och det blommar fortfarande i vägrenar och diken.

Gul-orange parbildning.

På sluttampen av promenaden hängde en avbruten gren med en rad döda löv i mitt synfält. Det fick bli den avslutande rutan för dagen. Jag ruvar inomhus och försöker få bukt på den hemska mansförkylningen... ;-)

Nästan som fjärilspuppor hänger de döda löven.

Ha en fortsatt härlig dag!

torsdag 29 augusti 2013

Det var väl onödigt!

Omställningen blev lite mer energikrävande än vad jag trodde. Nog kan man tycka att 2 timmars arbete per dag är fjuttigt, men jag kan försäkra att det är precis vad jag orkat med. Morgonpromenaderna har förvandlats till förmiddagspromenader och därefter måste jag (hur konstigt det än kan låta) vila ut ordentligt. Nu får jag dessutom bita i det sura äpplet som det innebär att under en lång tid varit hemma och därmed inte byggt upp ett bra immunförsvar. Sitter här framför datorn med en förkylning från helvetet och tillhörande feber. Känner mig som en ettåring som skolas in på dagis...

Vädermässigt har sommaren hängt med även denna vecka. Innan förkylningen bröt ut igår eftermiddag hann jag genomföra en längre promenad som hade badplatsen vid Långhalsen bredvid Kisängs sommarstugeområde (norr om Stigtomta) som mål. Det var definitivt värt att ha en svettig rygg p.g.a. en ryggsäck för att kunna ta ett dopp och därigenom torka sig och byta om.

Promenaden gick delvis genom skogen där lingonen nu lyser röda och fina.
Sommarstugeföreningens båtbryggor är välfyllda.
Det var lite ensamt vid badplatsen. Men skönt i vattnet trots sena augusti!

Det har inte blivit några jätteinsatser med kamerorna de senaste dagarna. Helgen och även måndagskvällen innebar förvisso sammanlagt 3 seniormatcher samt ett zonsammandrag för 8-9-åriga fotbollstjejer då jag fotade. Däremot sitter jag med ett större jobb som rör mitt fotbollsbloggande och deadline är om några få dagar. Ibland har man nytta av gamla bilder, det är rysligt kul att gå igenom dem, men det tar en väldig tid i anspråk!

Nog längtar jag ut i naturen igen men nu ska jag först bota min svåra mansförkylning...

tisdag 27 augusti 2013

Livstecken

Det är väl bäst att visa att jag lever och fortfarande hasar runt på mina promenader även om jag sedan igår är igång och jobbar igen. Inte för att det är mer än 2 timmar om dagen (de första två veckorna.) Jag plockade med mig kameran när jag idag vid 11-tiden kommit hem och bestämde mig för att ta en kortare runda innan det blir för varmt. Jo, vi är i slutet av augusti men prognosen sade ett det skulle bli flera grader över 20-strecket i eftermiddag.

Rallarrosorna har blommat ut...
...och de sprider sina frön som fastnar i de otaliga spindelnäten.

Jag rundade Skillra och gick mot Åsby när jag såg en liten nyckelpiga på en blomma. Tror inte att jag fotat någon nyckelpiga på ett par år och det blev inte perfekt den här gången heller...

Nyckelpiga på blomma. Varken mer eller mindre.

I hasselsnåren mognar nötterna. De är fina att titta på men jag har lärt mig att det alltid är för mörkt och murrigt inne i grenverken bland hasseln.

Hasselnötterna mognar.

Hemma på farstukvisten hittade jag dagens sista motiv. Spindeln var inte stor, tvärtom, men den hade en spännande färg på undersidan.

Husdjur.

söndag 25 augusti 2013

Saturday Evening in Macro Mode

Jag ska inte lägga ut texten i någon större omfattning idag. Konstaterar i alla fall att sommaren består om än med påtagligt svala kvällar, nätter och mornar. Fukten dröjer sig kvar allt längre in på förmiddagarna i gräset. Vi kan låta det vara sommar några dagar till, det är ju trots allt augusti i en knapp vecka ytterligare.

Jag gav mig själv ett så pass hektiskt schema under lördagen så att jag tog den dagliga promenaden först när kvällen närmade sig. Och det var inget fel med det då ljuset byter skepnad och övergår till gyllene strålar. Med kameran i en rem runt nacken (jag använder en typ av neoprenrem som är mycket mer behaglig om kamerautrustningen är lite tyngre än vad originalremmarna kan erbjuda) så traskade jag iväg för att förhoppningsvis fånga några macrobilder på minneskortet. Om jag lyckades? Tja, sisådär får jag väl skriva. Lite typiskt för den tid vi är i på året så har förekomsten av vissnande växter ökat och det är väl nästan bara den nya generationen av dagfjärilar som är i perfekt skick just nu.







Bönderna har bråda dagar. De har kommit halvvägs i skörden. En del åkerlappar är redan plöjda i väntan på höstsådden. Andra åkrar är stubbåkrar där halmbalarna ligger på rad. Men ännu finns det kvar att skörda.



Jag plockade ett torkat grässtrå i vägrenen. Lät det vila mellan tänderna en liten stund när jag gick. Kom sedan på att jag kunde hålla det framför kameran. Så fick det bli.



Jag avslutar med en bild från det jag började lördagen med. Damfotboll på Enstaberga IP. IK Tun spelade division 3-match mot ett Södertälje-lag. Och om lördagen började med fotboll är även dagen på väg att börja på samma sätt. Fotboll i Nyköping på Rosvalla.


På återhörande!

fredag 23 augusti 2013

Bättre

Det senaste halvåret har jag fotograferat flitigt, ivrigt och entusiastiskt. Allt för att bli bättre. Inte i första hand för att bli bättre fotograf utan för att bli friskare. I början av februari hittade jag en vägg som jag inte trodde att jag någonsin skulle riskera att gå in i. Jag hade lyckats krafsa mig ner till botten av saltgruvan. Stopp. Utbränd, eller som det snarare ska beskrivas "utmattningssyndrom". Jag ska inte trötta dig med detaljer om hur och varför, detta är definitivt fel forum för den typen av spörsmål. Däremot vill jag summera det jag upplevt med kameran som följeslagare när jag nu står i begrepp att åter ta försiktiga steg inne i hamsterhjulet på nytt.


En del i återhämtningen från bottenläget har varit att vara ute i naturen. Promenaderna har varit välgörande både fysiskt och psykiskt. I början av sjukskrivningen var promenaderna knappast behagliga alls, fysiskt hängde jag med bra men i huvudet snurrade det rejält. Sakta började jag se, verkligen se, omgivningarna där jag gick dag efter dag. Och därefter kunde jag fånga upp detaljerna och se skillnaderna från dag till dag.


Någonstans där under vinterns slutskede lärde jag mig också att det är fullt möjligt att uppskatta saker jag aldrig brytt mig om tidigare. Jag lärde mig att en operaaria faktiskt kan ge ståpäls och att klassisk musik också kan vara riktigt häftig. Omgivningen har visserligen tittat snett och emellanåt gjort sig lustiga över denna plötsliga vidsynthet. Jag har tagit det med jämnmod. Att lyssna och ta in nytt har varit välgörande. Musiken har inte varit mitt följe så ofta på promenaderna då naturen själv erbjuder så mycket hörvärt. Hur många fågelläten finns det egentligen?


Med kameran och fotograferandet har jag intuitivt känt att jag haft verktyg för att fånga och dela med mig det fina vi har runt omkring oss. I det lilla finns det stora! Jag har rekommenderats av en beteendevetare att bara göra saker som jag gillar (nåja, ta det med en nypa salt.) För mig har uttryck i bildform varit melodin. Jag har försökt fånga det vackra för att därigenom styra mig själv åt rätt håll.


Vi lever i en värld där intrycken är många. Det krävs allt mer för att vi ska reagera. Pang, boom, pow och vi blir lätt avtrubbade samtidigt som sensationerna behöver vara allt mer och bättre. När jag i bloggen skrivit att jag tycker det är spännande eller häftigt med en iskristall, bofinkens sång, en blomma i dikesrenen eller vindens rassel i kornfältet har jag verkligen menat det. I det lilla finns det stora! Även här har jag från delar av omgivningen fått höra att "vad är det för spännande och häftigt med det?"





Sommaren har varit lång och varm. När mina vedermödor under våren långsamt tagit mig framåt har jag sedan fått sällskap av mina två yngsta döttrar (8 och 10 år) som plötsligt hade sommarlov och ville ha mat, omväxling i vardagen och markservice. Det har varit en behaglig period med kvantitetstid istället för den annars så rumphuggna kvalitétstiden som ska jagas. Jag har t.o.m. fått höra "nej, måste vi åka och bada idag med...!?"


Jag är inte någon avgrundsdjup själ. Önskar att jag kunde ha lite mer mindfulness i mig och allra helst efter den resa jag tvingats ta senaste halvåret. Men allt stannar inte av här och nu bara för att jag förhoppningsvis nu är redo för att i försiktig takt återgå till yrkeslivet. Om inte annat finns framtiden där för att göra något vettigt med.



Ta hand om dig, ingen annan kommer att göra det lika bra som du själv kan göra!

torsdag 22 augusti 2013

Sensommaren bjuder fåglar

På dagens morgonpromenad följde kameran och teleobjektivet med. Jag bestämde mig för att försöka få en bild på det rovfågelpar som jag sett cirkla över Skillra ett par dagar. En liten gissning från min sida är att det är tornfalkar jag sett baserat på storlek, flygsätt och färg på fjäderdräkten. Men idag såg jag inte skymten av dem... Det blev däremot fler bildbevis på att hösten kommer allt närmare.

Skörden pågår, stubbåkrarna växer fram under tröskornas dammande framfart.

Jag rundade Stigtomta skrot och fick syn på en grupp tranor på en nyskördad åker. Lite för avlägsna för att utgöra ett lämpligt fotomotiv så jag hittade en väg i kanten på gärdet som tog mig närmare de ståtliga fåglarna. Tranorna samlar ihop sig och ses (och hörs) allt oftare nu i slutet på augusti.

En mindre samling tranor på den nyvända stubbåkern.
Jag kom tydligen för nära och skrämde tyvärr upp tranorna som drog iväg.

Tofsviporna har nu blivit en flock på långt fler än 50 individer. De sitter på vallen men emellanåt får de ett ryck och sveper iväg upp i luften. Jag har inte tänkt på detta tidigare år men nu när jag uppmärksammat tofsvipornas beteende och även läst på om det tycker jag det är ganska intressant.

Delar av den stora flock tofsvipor som nu finns utanför Stigtomta.

Teleobjektivet jag har duger till insektsfotografering också. Närgränsen är visserligen 1,8 meter men med beskärning kan man få till bilder som funkar. När jag gick tillbaka i åkerkanten efter att ha skrämt iväg tranorna fick jag se en citronfjäril som behagade slå sig ner på (eller rättare sagt under) ett grässtrå framför mig.

Citronfjäril i motljus.

Ett dovt knackande i kanten av skogen uppmärksammade mig på den hackspett som satt sig där. Den lade ingen större energi på att smattra på med sitt hackande utan det var mer enstaka hamranden med näbben mot den torra tallstammen.

En mindre energisk hackspett lät sig porträtteras.

Vid Skillra satt en liten fågel så snyggt på en stolpe. Upp med kameran och sedan... fiasko.

Meeeh, jag sa ju åt dig att sitta stilla...

Sädesärlan på taknocken var snällare emot mig. Jag tyckte den absolut var värd en bild med de gamla vindskivorna, den blå himlen och almens löv som omgivning.

Sädesärlan satt snällt kvar en stund i alla fall.

Promenaden kom till sitt slut och dagen ser ut att fortsätta gå i solens tecken. Även om det är svalt de tidiga morgontimmarna värmer solen snabbt upp luften och sommaren klänger sig kvar ännu ett tag. Jag fångar dagen efter bästa förmåga!

onsdag 21 augusti 2013

Fisketur till Stendörren

Barnen här i obygden börjar inte skolan förrän på fredag. Dagens väderprognos kändes gynnsam, uppehållsväder och en hel del sol samt svaga vindar, så jag lyckades lura med mig mina två yngsta döttrar till Stendörren. Jo, jag har varit där ett par gånger i år och också visat bilder därifrån här på bloggen. Men spinnfiske har det inte blivit där ute på många, många år för min del.

Vi packade fiskegrejor och en ryggsäck med fika. Någon långvarig utflykt som krävde mat skulle det ju inte bli. Det tar visserligen 45 minuter att åka till Stendörren för oss i Stigtomta men det är överkomligt. Att jag, med facit i handen, hade grymt fel i hur många timmar vi blev kvar där får skyllas på att Lovisa (10-åringen) lyckades lura en abborre. Plötsligt blev fisket mycket intressant... :-)

Alva med spinnspöet redo.
Lovisa, numera "storfiskaren", vevar glatt på.

Jag förvånades över hur mycket folk det var vid Stendörren. Massor av bilar vid båda parkeringarna. Och en del segelbåtar var i omlopp på Östersjöns guppande vågor. Sommaren är absolut inte slut men jag trodde de flestas semestrar hade ebbat ut vid det här laget.

Ett par sällskap med havskajaker gled förbi framför oss.
Vy från fiskeplats nr 1 idag. (Stora Krokholmen vid Stendörren)
Även detta är en vy från Stora Krokholmen vid Stendörren.

Vi bytte fiskeplats efter några timmar. Inget mer hugg och mitt "det är nog utfiskat här" accepterades av tjejerna som snällt traskade vidare med mig längre ut på Stora Krokholmen.

Döttrarna visade stort tålamod. I alla fall efter den "stora" abborrfångsten.
Lovisa & Alva med dagens abborrfångst.

tisdag 20 augusti 2013

Tre dagar i bilder

Att fotografera kan var att sätta upplevda miljöer och händelser på pränt som stöd för det egna minnet. Det kan också vara ett sätt att uttrycka sig. Jag uttrycker mig gärna men har inte kommit långt nog i min fotografiska utveckling för att vilja påstå något annat än att jag mest babblar och tjattrar utan direkt tanke.

De senaste dagarna har jag som vanligt haft med mig kameran dit jag farit. Tjattret här nedan, i form av bilder, berättar mest vad jag varit i för miljöer och upplevt för händelser. När jag i söndags åkte ner till Linköpings Arena, för den damallsvenska matchen mellan Linköpings FC och Piteå IF, gjorde jag det just för att fota. Ett självpåtaget uppdrag där mottagaren av bild-berättelsen är mina regelbundna följare på bloggen Nyköpings Damfotboll.

En av de mer kända spelarna i Linköping FC är lagkaptenen Charlotte Rohlin.
Nilla Fischer avtackades då hon nu ska vidare till proffsspel i Tyskland.
En rörd Nilla Fischer tog emot publikens ovationer.

Under måndagskvällen utgjorde jag stöd till näst yngsta dottern då hon tillsammans med lagkamraterna i Stigtomta IF spelade en seriematch i F10. Att vara fotbollsförälder innebar i detta fall skjutsande upp till Hagstumosse i Gnesta. Jag tog med mig kameran men inte för att fota fotbollsmatchen utan för att fånga några vyer med vidvinkelobjektivet. Man måste variera tjattret ibland...





Idag tog jag ännu en av de promenader i hemtrakterna utanför Stigtomta. En syssla som hållit mig igång under det senaste halvåret och som snart byts mot det vanliga hamsterhjulet igen. Jag ska återkomma till detta i ett annat inlägg. Nu nöjer jag mig med att med följande bilder berätta att sommaren fortfarande omsluter oss men de vissna växterna i vägrenarna, den fuktiga morgonluften och flyttfåglarnas flockbildningar tar oss mot den oundvikliga hösten med tydliga steg.


Jag frågade vad den skulle bli när den blir stor men det visste den inte. Larvigt.




Naturens strukturer och mönster.

Tack för idag!