söndag 29 september 2013

Morgondusch

Höstmorgonens dimma dröjde sig kvar långt in på förmiddagen. Även jag dröjde mig kvar länge inomhus innan jag tog dagens promenad. Några landskapsbilder inbäddade i dimma blev det alltså inte men med macrot fångade jag spåren av den fuktiga morgonen.





Och avslutningsvis klämmer jag till med ytterligare en blåklocka. De är ju så fina. Min dag fortsätter med en dammatch i fotboll, jag skippar damallsvenska mötet mellan Linköpings FC och Jitex BK till förmån för Hargs BK 2 och Gnesta FF. Ändrade planer men minst lika trevligt på Krikonbacken som på en arena där jag inte känner en kotte.


Ha en fortsatt bra söndag!

lördag 28 september 2013

Röd tråd i spretigt urval

De bilder som bjuds i dagens inlägg är lätta att gruppera. Växter på en solig höstpromenad och handboll i en murrigt mörk sporthall. Dessa två vitt skilda motivområden får ändå plats tillsammans och den sammanhållande länken är utrustningen de är fotade med. Jag visste några dagar i förväg att jag under fredagskvällen skulle fota handboll (för första gången någonsin) och att ljuset i Nyköpings Sporthall är uselt. "Sportkameran", min Canon 1D Mark III, är den kamera som hänger med i svängarna (fokus och bildfrekvens) men med några år på nacken ligger den och balanserar på gränsen i fråga om upplösning och ljuskänslighet. Tack vare handbollens beskaffenhet skulle jag kunna fota avsluten på nära håll vilket förde mina tankar till mitt "porträttobjektiv" 85 mm/f1.8.

Lite tillvänjning för fotografen först så utrustningen fick hänga med på en promenad under torsdagseftermiddagen. Det slår mig ofta när jag tittar på bilderna som kommer ur min 1D-kamera att den gamla sensorn har något speciellt som inte ens min nyare fullformatskamera kan mäta sig med. Förutom allt damm  då förstås... Det finns något speciellt i bildfilerna (förutsatt att de är rättexponerade) som jag verkligen gillar med den gamla stridsvagnen.

Min favvovippa byter skepnad under året.
Höstfärger i dikeskanten.
Sparsmakad blomsterprakt. Faktum är att blåklockorna just nu blommar jättefint.
Blåbärsris i härlig höstkulör.

Handbollen då? Fredagskväll, matchstart klockan 19.30 och fullsatta läktare i Sporthallen. IFK Nyköpings "handbollsfredagar" är kända i halva handbollssverige vilket innebär fullt drag och en publik som låter det höras att det är IFK som gäller. Motståndarlagen brukar tända till av publiktrycket och det finns sämre sätt att fira in helgen på. Jag såg handboll live senast för cirka 30 år sedan... Men det var förbaskat kul att försöka fota! Jag fick ihop ett 50-tal bilder av varierande karaktär men precis som med ishockeyn behövs träning för att sätta actionbilderna bättre.





Jag gillar verkligen handboll och ärligheten i sporten. Satan vad de är tuffa och ger sig på varandra. Men direkt efter en närkamp kommer en klapp på axeln och en förlåtande attityd finns där. Häftigt. Mina handbollsbilder kommer eventuellt att dyka upp i inlägg hos min bloggkollega på lokalsporten.se som heter Rickard Söderberg. Du hittar till hans blogg via den här länken.

onsdag 25 september 2013

Hjälpljus eller "Hjälp, ljus!"

Jag skrev häromdagen att jag under onsdagen skulle ge mig på att ta några arrangerade foton. Så blev det nu inte eftersom det har puffats fram ett par dagar. Bra, för jag behöver uppenbarligen träna på något så elementärt som att kontrollera ljuset. (Mina bekymmer om hur personen/personerna ska stå eller sitta på bilderna har jag förvandlat till önsketänkande om att de säkert vet det själva...) Fotograferingen ska ske utomhus mot en tegelvägg som bakgrund. Sol eller skugga? Molnfritt eller mulet? Ljus rakt framifrån eller från sidan? Jag börjar fatta varför vissa stänger in sig i en studio för att få så bra kontroll på ljuset som möjligt!

Jag har kommit fram till att jag kan jobba med min Canon-blixt som jag sätter uppe på kameran. Är väggen i skugga lättar blixtljuset upp tillräckligt för bild i halvfigur. Men jag är dålig på att använda denna blixt, den ligger mest i kameraväskan och tar plats. Alltså, test med kameran och blixten igår kväll. Synd för Lovisa som var framför kameran...

Lovisa som blixt-test-objekt.

Idag fick jag engagera de i familjen som var hemma på eftermiddagen. De två yngsta döttrarna framför kameran och hustru Anita som reflexskärmhållare. Jag labbade med bilder i skugga, med och utan blixt, med blixt mot reflexskärmen m.m. Mest lyckat ljusmässigt blev det med innanmätet på reflexskärmen (tunt vitt tyg) som skugga för en snett stående sol och upplättningsblixt rakt framifrån.

Lovisa och Alva skuggas av reflexskärmen och blixten slogs rakt mot dem.

Jag vet inte, det är svårt det där med ljus. Är det inte ljuset vi fotografer ska behärska...??

måndag 23 september 2013

Någon gång ska vara den första...

Igår eftermiddag tvingade jag mig att kliva ut ur den egna komfortzonen. Ganska rejält också eftersom mitt hockeyintresse är tämligen svalt, nästan lika svalt som en ishall. Och att då fota en så pass snabb sport, dessutom i halvdåligt ljus, är något som känns lite bambi-på-hal-is eller snarare Jansson-på-för-tunn-is. Fotografera ishockey kräver sin man/kvinna, jag var inte riktigt den mannen men gör gärna ett nytt försök då övning ger färdighet!



Inte kan jag namnen eller utseendena på Nyköpings-spelarna heller. Jag var i isladan på önskemål från lokalsporten.se, eller rättare sagt en av mina bloggkollegor där. Han skriver fantastiskt bra om Nyköpings Hockey men saknade bilder att lätta upp textmassorna med. Du hittar hans blogg HÄR. Och mitt prioriteringsområde blev spelarporträtt under matchen. Men vad sjutton, när man inte känner igen spelarna vet man knappast vem man har fotat och vem man missat...



Ishockey är flera gånger snabbare än fotboll. Inte ens futsal (inomhusfotboll) är i närheten av lika kvickt. Och hur många armar, ben och ryggar finns det på en hockeyis? Alltid var det något i vägen när man väl såg något som var värt att fota. Hrmm.



Kan man inte spelet så har man svårare att förutse vad som ska hända. Och då stämmer inte timingen i fotograferingen. Jag missade mycket för att jag inte fattade vad som hände och vad som rimligtvis kunde hända.



Men jag ska inte heller gnälla allt för mycket. Med "spray and pray"-metodiken lyckades jag ändå fånga tillräckligt med situationer från matchen för att känna mig hyfsat nöjd. Utöver ett 30-tal spelarporträtt fick jag ihop drygt 40 matchbilder som du kan hitta HÄR.



Störst problem var nog ändå att min kamera pressades till max i inomhusbelysningen och då blir det en aning brusiga bilder på en 6 år gammal kameramodell. Dessutom hade det inte skadat med en kamera med högre upplösning än i den jag äger (10 mpixel.)



Vad är en bra ishockeybild? Jag vet inte. Jag vet å andra sidan inte vad en bra fotbollsbild är heller och där har jag ändå fotat många tiotusentals bilder. När det är människor med finns det känslor och uttryck och det är vad jag allra helst vill fånga i bilderna. Förutom actiondrypande situationer förstås.



För dig som inte ser charmen med sportfoto har jag full förståelse. Är man inte alls sportintresserad är det troligt att man inte heller fångas av en sportbild.

Jag kommer att kliva ur komfortzonen en gång till och det redan på onsdag.



Jag ska nämligen fota några rutor inom ett helt annat område. Utan att skriva för mycket så handlar det om arrangerade bilder och det är jag helt novis inom och känner mig mer än obekväm inför. Ljuset, vad händer om inte det är bra? Hur bra fångas motivet upp av mig och min kamerautrustning? Vad finns det för faror, risker och vad kan jag förbereda innan?



Men om man aldrig tänjer och töjer på sina gränser utvecklas man inte heller. Jag har egentligen inget större behov av att utveckla mig som fotograf (jag tycker det är kul men inte nödvändigt för mitt uppehälle) men att utvecklas som person genom nya prövningar är toppen!



Jag vill avsluta med att erkänna att jag har lite dåligt samvete. Nu när en månad har gått sedan jag började jobba på nytt märker jag att jag inte har samma tid längre till att titta och kommentera andras bilder och bloggar. Ni vet vilka ni är som haft dagliga besök av mig på era bloggar. Intensiteten i detta kan inte bli densamma nu men jag har inte glömt bort er! :-)

söndag 22 september 2013

Fotbollshöst

Jag gick och skrotade runt Folkungavallens fotbollsplan i väntan på att lördagseftermiddagens match skulle dra igång. I bortre änden (sett från entrén) står lövträd som nu börjar skifta till höstklädsel. På marken växer svampar som jag sett vid tidigare års höstbesök på den vackra och anrika arenan. Så med "sportkameran" och långa teleobjektivet fick det bli några naturbilder innan fotbollen fick mitt odelade intresse.

Lönn som delvis hamnat i solstrålarnas glans.
Lite sol hade inte skadat i denna bild med höstattributen finns där i alla fall!
Svampsamling på Folkungavallen i Nyköping.


Ha en fortsatt härlig dag!

onsdag 18 september 2013

Både sommar och höst

Jag har inte riktigt orkat fota och ta hand om bilder den senaste tiden. Jag kan inte skylla på att jag inte haft tid för det är inte helt sant. Har gått upp till halvtid så eftermiddagarna finns tillgängliga men faktum är att jag är så trött att jag ser stjärnor och tittar i kors när jag kommer hem efter endast 4 timmar på jobbet. Jag ska inte gny över detta (för andra inlägget i rad) utan istället skriva att idag var suget att fota med macro-objektivet så stort så jag inte kunde motstå frestelsen. Det blev visserligen bara en halvtimmesrunda förbi Åsby och Skillra. (Promenaderna har jag inte tullat på en endaste dag, det är fotograferingen som hamnat på efterkälken...)

Utblommad maskros hemma på gräsmattan.

Jag har fotat ganska mycket i helgerna men då har det handlat om fotboll. De gånger jag ser till att få omväxling i form av fotografering av motiv som håller sig stilla blir extra välkomna när sportfotograferingen blir lite för intensiv. Nu har jag och andra fått för sig att jag ska testa att fota ishockey också... Jag som inte ens vill titta på ishockey vare sig på TV eller live... Behöver köpa en hjälm till detta då jag annars riskerar att få en puck i planeten (vilket kanske skulle kunna ställa saker och ting till rätta!)

Ovanligt visset grässtrå.

De senaste dagarna har promenaderna fått ta hänsyn till väderleken. Det var länge sedan. Det har regnat vilket gjort att jag fått skjuta upp genomförandet någon eller några timmar. Dagens mitt-på-dagen-väder var däremot utmärkt och ännu en gång dög det att traska omkring i kortbyxor vilket jag tycker är värt att nämna.

Bärfis-liknande skalbagge på rönnbär.
En liten blomfluga kunde hitta en blomma att sitta på.
Humla på rödklöver.

Som synes av bilderna här ovan är det inte blött, brunt och hösteländigt i alla hörn av vår natur. Ännu. Men det kommer, var så säker. Men vi väntar väl ett tag till innan november-dystra tider är här. Jag konstaterar dock att stararna verkar ha flugit iväg, likaså har tofsviporna försvunnit. Jag trodde att alla svalor gett sig iväg också men igår såg jag några ladusvalor runt Skillra. Tranor kan fortfarande höras vid Hallbosjön och de kringliggande gärdena. Än håller sig några flyttfåglar kvar och samlar sig innan den långa resan söderut.

Rödklöver i utmärkt kondition.

Jag avrundar med ett par höstfärgade bilder. På sätt och vis går jag och många med mig och längtar efter färgexplosionen som hösten bjuder. Allra helst om solen skiner från en djupblå himmel. Vissa trädslag kan ju ge oss de där klarröda, orangea och gula färgerna som är så makalöst häftiga.

Asplöv.
Lönnlöv.

fredag 13 september 2013

Visset

En titt ut i trädgården och jag konstaterade att den sena eftermiddagssolen hittade fortfarande ner till den vissnande växtligheten. Värmen är fortfarande inställd på "sommar" men ändå börjar växterna ge upp en efter en. Själv är jag kanske inte direkt vissen men väldigt trött. Jag trodde aldrig att jag skulle bli så påverkad av att "bara" jobba halvtid... Hemma vid lunchtid och då gäller det att passa på att äta och sedan ta en promenad innan soffan suger ner mig i dynorna för vila och återhämtning.

Rosenspirean är i stort sett utblommad.
Paradisbusken har blommat ut för länge sedan.

Den lilla energi och kraft jag har kvar när kvällarna närmat sig har gått åt till bloggandet om damfotboll på ny plats. Min gamla blogg "Nyköpings Damfotboll" lever vidare men nu hos lokalsporten.se. Allt sitter inte perfekt ännu på det tekniska planet men jag tror det blir toppen för både mig och lokalsporten på sikt.



Tomten på baksidan av vårt hus består delvis av skog. Några hundra kvadratmeter i sluttning där björkar och tallar växer. Vintern har gått hårt åt blåbärsriset (det har nästan gått ihjäl) och den torra sensommaren har gjort att kantarellerna inte tittat upp. Häftigt att annars kunna plocka några liter kantareller på villatomten!


Jag gillar skogsdelen av tomten. Man kan faktiskt botanisera lite där med kameran. Och allra mest är det perfekt med björkarna som står på ett lagom avstånd för en uppspänd hängmatta som hamnar halvskugga under lövverket.


Jag laddar batterierna för att under morgondagen bege mig till Stockholm för att fota en fotbollsmatch. Grimsta IP, IF Brommapojkarnas hemmaarena, ska gästas och jag är glad att det inte är jag som ska köra upp dit. Min uppfattning om geografin i Stockholm är minst sagt skev.

söndag 8 september 2013

Avslöjad!

Lördagen inleddes med dimma. Det hjälpte liksom inte att gnugga sig i ögonen gång efter gång, dimman var kvar. Länge. För en mindre morgonpigg fotograf var det bara att tacka och ta emot, sätta på sig promenadskorna och rigga vidvinkelobjektivet på kameran.

Frubäcksvägen hemma i Stigtomta

Eftersom klockan var straxt efter 08.30 innan jag kom iväg var jag orolig för att dimman skulle skingras vilken sekund som helst. Frukost, morgontidning och kaffe fick stå tillbaka i min iver att få en omväxlande fotosession. På sätt och vis var det ändå bra för nu tog jag en avsevärt längre promenad än jag annars hade gjort. Helgen i övrigt har mest ägnats år stillasittande fotbollsfotografering och därpå följande redigering och textskrivande.

Kyrkbyn på väg ut ur Stigtomta (eller in beroende på färdriktning!)
Stigtomta kyrka.
Stigtomta kyrka lite från sidan.

Förutom de lite ödesmättade bilderna på kyrkan dominerade en detalj bilderna i kameran när jag kom hem och granskade dem. Den fuktiga luften avslöjade varenda litet spindelnät som fanns ute i naturen. Och det var inte några enstaka! Jag visste inte att det var SÅÅ gott om spindelnät. Stora som små, överallt satt det noggrant utförda små underverk och väntade på att få torka upp.

Spindelnät där byggherren dessutom var hemma.
Nät på den enda lille pinne som fanns vid Stora Ramshults gärde.
Enbuskarna på vägen mot Salinge var bärare av många nät.
Hagen innan Salinge på vänster sida var ganska vältäckt av spindelnät.
En liten tall vid Kavlinge hade också nät på barren.

Jag avrundar med en icke-spindelnäts-bild. Jag vet att det anses ytterst klichéeartat att fota höbalar. Jag gjorde det i alla fall och kommer säkert att göra det fler gånger. Sorry, men den friheten tar jag mig här på min blogg... ;-)

Höbal. Dimma. September.