måndag 31 mars 2014

Odyssé genom blåsippseldorado

Tipset satt som en smäck. "Åk till Harhålet och gå upp på kullen borta i viken så ska du få se på blåsippor!" Sagt och gjort, två tredjedelar av familjen Jansson stuvades in som stötskydd runt kamerautrustningen (!) i bilen och iväg bar det. Inte med en hiskelig fart då Hallavägen är både smal och tämligen angripen av ojämnheter. Vi färdades i lagom söndagsutflyktsfart genom kulturlandskapet på vår väg mot landningsplatsen vid Yngarens strand.

Det är väldigt högt vattenstånd i Yngaren för närvarande.

Vi tog oss inåt i viken och hittade stigen upp till vänster. Rakt in i det mossbeklädda naturrummet. Solen hittade ner till oss över kullens nacke.

Solen i ansiktet på väg upp för kullen.

Jag kommer nu att plåga dig med en hel rad blåsippsbilder. Jag kan inte lova att jag sedan är färdig med dessa blomster för säsongen. Men jag erkänner att det börjar bli tämligen mättat. Jag fotade de allra första sipporna med vidvinkelobjektivet och då testade jag t.o.m. att skruva på en av de mellanringar jag investerade i härom veckan. Vet egentligen inte om jag kommer att ha någon större nytta av dem.





Det var tätt med blåsippor där uppe. Så tätt att det omöjligt gick att undvika att trampa på något enstaka exemplar. Jag letade blåsippor som stod fint i ljuset eller hade något annat som stack ut i mängden. Varje blomma är unik men snart har jag nog fotat dem i alla upptänkliga vinklar och varianter.







Redan på vägen upp på kullen förstod jag vilken lockelse vatten utgör för barn. De två yngsta döttrarna hittade på mycket skoj i vattenbrynet och var det inte stenar som skulle bada så var det pinnar vars flytförmåga som skulle testas. Jag är glad att de i alla fall är så klipska så att de inser att stenars flytförmåga är ointressant att pröva.

Döttrar på stranden under alarnas överhäng.

Ett par bilar med trailers hade stannat till vid parkeringen och de var nu på väg ut på sjön för fiskarfänge. Yngaren har ett fint bestånd av bl.a. gös, men dessa fiskar kommer man lättare till tals med när högsommarvärmen slår till. Där är vi inte ännu.

Båt på väg ut i Yngaren vid Harhålet.

Så fick det bli. Mars månads sista blogginlägg. Kanske blir april en vit månad, alltså vitsippstema?

6 kommentarer:

  1. Det kan aldrig bli för mycket blåsippor enligt min mening.
    Vilken lycka med denna blåsippsbacke, som himlen nertagen till jorden.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack, då är vi två som inte tröttnat på de blå skönheterna! :-)

      Radera
  2. Härligt med blåsippor! Och jag instämmer i att det inte kan bli för mycket av den varan :) Jag skall minsann leta reda på ett par jag med, har ju inte kommit så långt med dokumentationen av vårblommor än så länge - är ju bara krokusar, snödroppar och vitsippor som finns på bloggen. Minst ett inlägg med blåsippor krävs ju också!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag lider svår brist på vitsippor denna säsong. Men de kommer, fattas bara annat! Det är ändå något speciellt med de blå sipporna som är svårt för mig att motstå. Färgen (och skiftningarna) är en sak men det vit/gula mojset i mitten är nog så viktigt för helhetsintrycket. :-)

      Radera
  3. Eftersom du fick ett tips om blåsippor, kan jag tipsa om vitsippor.
    Ta dig ut till Linudden (gångstigen vid första parkeringen) och njut.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ser man på! Då har de alltså slagit ut nu. För en dryg vecka sedan såg knopparna nästan färdiga ut så då är det bara att åka igen. Tack för tipset! :-)

      Radera