Rivstart på vårteckenspaningen

Inspirerad av gårdagens observation av tofsvipor gav jag mig av på en långpromenad runt Salinge efter att Vasaloppstäten tagit sig i mål. Jag är inte ett dugg vinteridrottsintresserad men Vasaloppet är det något alldeles speciellt med. Norrmän i topp skaver på mig men det är bara att bita ihop och hoppas på svenska framgångar kommande år (och med svenska menar jag att det måste vara en åkare från Dalarna som pratar obegripligt och bär all tradition på sina axlar...)

Jag ska hålla dagens inlägg kort. Jag har bloggat så det räcker för den här helgen även om du som bloggbesökare inte sett så mycket av det eftersom det mestadels berör fotbollens värld.

Dagens stora överraskning var inte alla gäss som nu dykt upp. Jag har hört dem några dagar nu men inte sett dem förrän jag faktiskt gav mig ut idag. Dessa skränande bajsmaskiner är väl inga jättefavoriter men tittar man nära är de precis som det mesta andra man ser i naturen vackert och fascinerande. Idag blev dagens vinnare och våröverraskning lärkan som åter drillade i skyn ovanför gärdena vid Stora Ramshult.

En gås flera gäss.

Gäss i flykt och då inte helt utan att avge ljud.

Lärka i skyn. Nu ÄR det vår!

Tyvärr är det fortsatt låg himmel och gråa skyar som dominerar väderbilden. Ett högtryck hade suttit fint, går det att ordna? När jag passerade hasseldungarna slog det mig att det på sätt och vis inte hänt så mycket sedan de första dagarna i januari. Redan då var hasselns hängen utvecklade. Nu, efter mer än en veckas relativ värme, har den ivriga hasseln hunnit ännu längre, om det nu är möjligt.

Hassel

Jag var inte ensam att röra mig ute vid lunchtid denna söndag. Ett par joggare och några söndagsvandrare tog Salingerundan för att få röra på sig och dra in lite frisk luft i lungorna.

Söndagsjoggare straxt efter Tallstugan.

Småfåglarna blir allt mer högljudda. Talgoxen är kanske den som är ivrigast just nu men de har å andra sidan varit vältaliga vid fågelbordet hela vintern.

Talgoxe

Värre är det med pilfinkarna. Sabla marodörer! Jag har nog kommit på dem. Det är dessa rackare som sätter sig och sprätter ner alla solrosfrön ur fågelbordet och skapar en driva på marken med mjuknande frön som visserligen går åt men inte i samma utsträckning som om de fått vara kvar i fågelbordet. Jag har inte svaret på varför de gör som de gör men nöjer mig med att blänga surt på finkarna. Förstår de inte när de får onda ögat?

Pilfink=marodör

Jag avslutar med en bild jag tog innan jag vek av från den stora landsvägen på väg in mot Nyköping. Hoppas du får en härlig avslutning på helgen och vi ger oss nu i kast med att leta vårtecken för glatta livet.

Övervakare