torsdag 8 maj 2014

Balans & harmoni

Det börjar nog att vara läge att läsa om Göran Segeholms bok "Konsten att ta vinnande bilder". En alldeles utmärkt bok även om jag inte har så många andra fotoböcker att jämföra med. När det kommer till just bildkomposition är jag fortfarande i inlärningsfasen och bryter jag mot gängse normer så är det troligtvis helt ofrivilligt. Det sägs ju att när man kan reglerna hur en välkomponerad och välbalanserad bild bör skapas så kan man därefter testa att passera gränserna för att få dynamik i bilden.



När jag som idag tar med mig macroobjektivet vet jag att grodperspektivet och det snäva närbildsformatet ger mig en tacksammare uppgift vid bildkompositionen. Det finns inte lika mycket att tänka på som i t.ex. stadsmiljö, landskap eller folksamlingar. Tycker jag.



För att snäva ner det ännu mer har jag valt att göra dagens bilder svartvita. Nu plötsligt handlar det bara om lupinernas linjer och vattendropparna. Linjerna ska förhoppningsvis ge balans i bilderna och avsaknaden av färger ger kanske mer harmoni i bilden. Nu är förvisso grönt en lugnande färg...



Med hjälp av närbildens snäva utsnitt är det valet av skärpepunkt som blir avgörande för bildens balans och harmoni för mig. Sätter jag skärpan på fel ställe skaver det liksom om ögat och betraktarens hjärna hellre hade sett den någon annanstans, t.ex. där linjerna och kompositionen annars skulle placerat bildens "centrum".

Mossa som "blommar"

När jag jobbar med mina sportbilder, framförallt fotboll, så har jag intuitivt fått en känsla för hur jag ska beskära bilderna. Vid sportfotografering kan jag sällan unna mig lyxen att regissera aktörerna så att de hamnar där jag vill utan det är mer tur om jag kan förutse vad som ska hända och trycka av någorlunda vid rätt tillfälle för att fånga situationen. Jag beskär 95% av de sportbilder jag visar och då försöker jag dels hålla bilden och situationen så snäv som möjligt, dels öppna bilden i rätt ände så att balans uppnås. Jag visar ett par exempel här nedan även om jag inte är nöjd med vilken bild jag i alla hast valde för att leda mina teorier i bevis.

Obeskuren (endast upprätad och minskad till 2048 pixlar i bredd)
Beskuren så att spelarna är på väg in i bilden (nära tredjedelsregeln i alla fall.)

Som du ser är jag lite för tajt i bildens överkant där den framrusande spelarens huvud nästan "slår i" bildkanten. Men jag har gjort detta för att bibehålla bildens förhållande mellan långsidans och kortsidans längd och samtidigt få bollhållaren att vara så nära den tredjedel av bilden som gör att hon är vänd med sin rörelse in mot den "öppna" delen av bilden.

Jag vet inte om mina tankar går fram till dig eller har någon substans men förmodligen har du som hållit på ett tag med fotografering dina egna tankar om bildkomposition och hur man får balans i bilderna. Harmoni behöver inte innebära att man ska undvika kaos, men även bland röran och de många detaljerna tror jag det gäller att hitta ordning för att bilden ska landa hos betraktaren.

6 kommentarer:

  1. Tänk nu inte FÖR mycket, då kan känslan ta skada... ;)
    Skämt åsido, visst är det intressant med teori och kunskap om det man håller på med. I slutänden så tror jag faktiskt att kreativiteten ökar om man vet vad man gör och varför man "ska" göra på ena eller andra sättet.
    Ha det gott!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Just därför tycker jag boken jag nämnde här i texten är väldigt läsvärd. Inga pekpinnar men förklarande kring vad som gör en bild intressant även för andra än för fotografen själv. Sedan hör det väl till saken att några av mina egna alster som jag själv tycker bäst om sällan gillas av andra... Och då landar jag i tryggheten att jag faktiskt "bara" fotar för mitt eget höga nöjes skull, vilket känns bra!

      Jag läste för något år sedan den mest krystade och virriga förklaring om bildkompositionen i en av Terje Hellesös bilder. Jag kunde inte släppa tanken på att alla ritade linjer och förklaringar var efterhandskonstruktioner när bilden väl var tagen eftersom ingen hade kunnat tänkt ut allt det där innan bilden togs (om vederbörande inte suttit på en stol och glott på motivet i flera veckor innan exponeringen ägde rum.) Men det är vad jag tror :-)

      Radera
  2. Jag hoppas att jag aldrig blir fullärd som fotograf, det gäller att hela tiden se nya infallsvinklar. Måste erkänna att jag inte äger någon fotobok. Men kanske borde ett par stycken inhandlas, jag får kolla upp Segeholms bok. Vad gäller fotbollsbilden så hade jag nog gått ännu närmare och klippt bort spelaren i de gröna skorna och sedan croppat bilden till en "stående" bild (porträttläge).

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag skulle varit tydligare med vilka grundförutsättning jag anser mig vara tvungen att hålla mig till vid redigering av sportbilderna. Ett bildgalleri består av ca 30-75 bilder från ett tävlingstillfälle. Åtminstone 80% av de som tittar på bilderna gör det med mobiltelefon eller surfplatta. Då vill man inte hålla på och vrida den fram och tillbaka för lämpligast presentation av stående respektive liggande bildformat. Och de stående bilderna blir väldigt pjuttiga om man inte vrider skärmen. Alltså håller jag mig nästan strikt till liggande format i detta sammanhang.

      När det gäller den spelare som befinner sig i bildens vänsterkant har jag med åren lärt om. Tidigare försökte jag att beskära mer med hänsyn även till det som inte var i händelsernas centrum. Men det har jag gett upp då det oftast finns något eller någon som har en viss inverkan på bakgrunden.

      Radera
  3. Läckert...och då syftar jag främst på de svartvita växterna.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack! Lupinerna är nog tjusigare att titta på än att äta. Apropå läckert... ;-)

      Radera