fredag 18 juli 2014

Tista & Bärbo, del 1

Många grindar blir det

När jag i slutet av maj skjutsade min näst yngsta dotter till lägret hon var på vid Bärbo kyrka slogs jag av hur naturskönt det var både på vägen dit men också framme vid Bärbogården. Dit skulle jag åka igen! Och det skulle ske en sommarkväll vid solnedgång. Nu har jag gjort det besöket, det är ju inte särskilt långt att åka, och lärt mig att det nog är bättre och vackrare en tidig sommarmorgon. Typ. Och då får solen hemskt gärna låta bli att gå bakom en massa molnslöjor när jag dyker upp.

Mynningen av allén som går upp mot Tista slott

Jag ställde bilen högst upp i den långa, långa allén och promenerade hela vägen tillbaka för att ta denna bild. Mest för att det inte är lätt att hitta bra ställen att stanna till på de smala vägarna och för att motion inte ska undvikas till varje pris.

Upp genom allén

Jag ska inte ge någon historielektion om vare sig slottet eller Bärbo socken. Men när det gäller slottet går det bra att läsa på Wikipedia eller Wachtmeisters egen slottshemsida. Jag kan istället berätta om att jag inte fick till bilderna i den långa allén. Jag hade mitt vidvinkelzoom på kameran men kanske skulle ha valt ett lättare teleobjektiv för att trycka ihop perspektivet? En dimmig höstmorgon får jag testa båda alternativen för då tror jag stämningen i allén är magisk!

Vy ut ur allén under torsdagskvällen

Hit men inte längre, grinden är stängd till Tista slott

Som du kommer att se i detta och nästkommande inlägg har jag gjort svartvit konvertering av många bilder. Visst är det lummigt och somrigt grönt men det där riktiga sommarkvällsljuset nådde inte fram på många av bilderna och då tyckte jag att motiven istället gjorde sig bra i gråskalans tecken.

Bärbo kyrka

Jag åkte vidare några kilometer förbi slottet och på krokiga vägar (där man inte vill få möte) till Bärbo kyrka. På den stora parkeringen var det tomt och då blir det så där stirrigt, var ska man ställa bilen? Som oftast i dessa lägen blir det lite snett på mitten. Ungefär. Jag klev ur och bondade med mina likasinnade som jag fann bakom ett elstängsel.

Uppmärksamheten var nästan 100% tills får nr 3 tappade allt...

Jag spatserade runt på kyrkogården och gladde mig åt de fint krattade grusgångarna. Raka fina linjer och cirkelmönster där gångarna korsade varandra. Nästan så att jag istället valde att gå på gräset i kanten av gångarna.

Kyrkan sedd genom klocktornet (som doftade tjära)

Noterbart är att på kyrkogården intill kyrkan ligger adeln och friherrarna. Wachtmeister är namnet som gäller i dessa trakter men även andra icke-son-namn förekom på stenarna. Vanligt, hederligt folk får leta sig gravplats på annat håll... Och den kyrkogården ligger ett stenkast från kyrkan vilket vi straxt kommer till.

Plats för kontemplation

När jag gick ut genom grinden som fanns i en lucka i stenmuren såg jag en lika välputsad grusbädd som på insidan. Här var det parkeringsyta för två av guds tjänare. En eloge till skyltmakaren!

Prästens parkeringsplats vid Bärbo kyrka
Även orgelvirtuosen ska ha sin plats vid Bärbo kyrka

Jag sökte mig nu till fots tillbaka samma väg som jag nyss åkt bil på. Det fanns några lovande fotomotiv längst vägen! Först fick gravkapellet, med sin något mer anspråkslösa kyrkogård, min uppmärksamhet.

Gärdesgård och stenmur runt gravkapellet
Grindarna och det lilla gravkapellet vid Bärbo

På bilden där grindar och gravkapell syns har jag efter lite funderande valt att behålla färgerna men tonat ner dem istället. Tyckte det blev fin stämning i bilden tack vare detta och jag hade annars landat i en hårdare svartvit tolkning (är jag nästan säker på.)

Jag avslutar detta inlägg med en sista grind. En grind som jag fann på baksidan av kapellet och som markerade gränsen för den stig som sedan gick in i skogen. För att inte bli för långrandig räcker dessa 13 bilder för idag men det kommer 13 bilder ytterligare som tar oss vidare på en mindre pampig och helt okyrklig Bärbo-resa.

Mossbelupen trägrind bakom gravkapellet vid Bärbo


På återhörande!

2 kommentarer:

  1. Älskar bilden på gärdsgården! Väldigt, väldigt snygg, perfekt avvägt skärpedjup och härligt djup rent allmänt i bilden. Kul att du konverterar en del till s/v, det ger helt klart en "tyngre" och kanske mer ödesmättad känsla till bilderna på och omkring kyrkan. Tycker dock att de tre första (i svartvitt alltså) hade tjänat på att ljusas upp lite i de skuggiga/mörka partierna i nåt redigeringsprogram - som det är nu blir de lite för mörka. På min skärm i alla fall - det där skiljer ju sig beroende på vilken skärm man sitter vid...

    SvaraRadera
    Svar
    1. Vi kanske ska vara glada för att den gamla gärdesgården håller på att rasa lite längre in i bilden. Det ger en viss förstärkning av djupet. :-)

      Jag kan hålla med att de tre första svartvita bilderna är lite för mörka. Först och främst misstänker jag att jag har en skärm som är lite för ljus. I alla fall om jag tittar på bilder jag redigerat hemma på min kalibrerade skärm som jag har på jobbet. De tre bilderna är alla tagna i motljus och jag har valt att kompromissa med ljuset (både med hjälp av exponeringsökning, intensitet/kontrast och kurvor) för att inte få de tidigare väldigt mörka partierna att se konstgjorda ut men också för att bibehålla strukturen i himlen där molnen spelar stor roll för mig och helst inte skall bli utfrätta. Bilden med grenen i överkant där molnet är i centrum har jag suttit med ovanligt länge (kanske en halvtimme) för att lägga en ljusare mask i grenverket. Den blå himlen i den bilden har jag medvetet gjort kraftigt mörkare. (Solen är i mitten av det konstigt formade molnet.) Naturligtvis skulle jag fortsatt ljusa upp bildernas nedre delar och håller absolut med om att de är i mörkaste laget!

      På de övriga bilderna har jag fortsatt ligga åt det tunga hållet vad gäller ljusmängden. Mycket för att jag just nu tycker det passar min smak. Det skira, lätt utfrätta passar stilmässigt till mycket men än så länge ligger jag ganska lågt med såna bilder. (Jag har kanske en del såna men då i färg.)

      Radera