måndag 27 oktober 2014

Stendörrens folk & fåglar

Det sägs att en människa eller två kan skapa dynamik i landskapsbilderna. Frågan är om jag ska gömma mig bakom detta när jag visar dagens bilder. I vissa fall var det så, i andra fall inte alls. Förmodligen tog jag en eller annan bild mest för att bevisa att jag inte var ensam vid Stendörren under den blåsiga söndagen.

Ute på ön i gattet som är själva Stendörren satt Båtsman med sin lillmatte!
Vid det fina båthuset packades det i en båt som låg förtöjd

När jag var på väg till bilen efter drygt 2,5 timme vid Stendörren mötte jag en herre som uppenbarligen var både fågelintresserad och fotograf. Han bar på ett kamerastativ i ena handen när han frågade mig om jag sett några örnar. Det hade jag inte (men jag nämnde att jag sett en inåt land på vägen till Stendörren tidigare på förmiddagen). Han var uppenbart målstyrd till örnar för han fortsatte prata om dessa och var inte särskilt intresserad av min berättelse om den stora mesflocken jag spanat på inne i skogen. Jag hade inte heller hjärta att säga att jag inte är särskilt bra på fåglar eller specialintresserad av örnar. Kanske tycker han att det per automatik är så att om man har kamera med sig vid Stendörren så är det för att fota just örnar?

Bland alla murriga höstfärger stack deras blå jackor ut en hel del

Jag skrev i gårdagens inlägg att det fyllde på ordentligt med besökare vid naturreservatet under min vistelse där. För att belysa detta tog jag följande intetsägande bild:

Fler besökare vid Stendörrens bortre bilparkering

Min ursprungliga tanke var att delar av familjen skulle följt med. Då skulle vi ha grillat korv (vilket kanske var skönt att slippa med tanke på blåsten) och fiskat. Döttrarna är roade av spinnfiske, vilket är jätteskoj, men de är ännu så unga så all min tid går åt till att fixa loss dem från bottennapp och knyta på nya drag kontinuerligt. Det var förhållandevis många som spinnfiskade under söndagen på läsidan men jag såg ingen som lyckades lura upp något ur Östersjön.

Paus i fisket
Fiske mellan vassarna
Spinnfiske vid Stendörren
Flugfiskaren undrade nog varför i hela fridens namn jag fotade honom

Nu får det vara nog med mänsklig närvaro i bilderna. Raskt över till fåglarna. De var sammantaget betydligt fler än vi tvåbeningar. Jag mjukar upp med en vanlig standardkråka modell 1A. Klart högre upp på min lista än alla kajor. Men snäppet under de vackra och symbolstarka korparna.

Standardkråka över hösthimlen vid Stendörren

Högre upp över trädtopparna och i en halvstor flock for ett gäng trastar omkring. De landade nästan inom fotoavstånd vid ett tillfälle. Jag blir inte riktigt klok på vilken sorts fågel det är men har nu läst mig till att flera av de olika trastsorterna, t.ex. dubbeltrast, rödvingetrast och taltrast samlar ihop sig under senhösten och flyger söderut. Någon som är klokare än vad jag är i detta ämne?

Är det en trastflock och i så fall vilken sort?

Mellan fastlandet och en av öarna man kommer ut till via en hängbro hade jag närkontakt med en stor mesflock. De sökte skydd bland träden och var inte helt plättlätta att komma till tals med ur ett fotografiskt perspektiv. Kameran fick rusa upp till ISO 1600 eftersom mitt telezoom har en ganska elak och begränsad största bländaröppning på 400 mm brännvidd (f/5.6). Nära parkeringen lyckades jag lura den första fågeln.

Den lilla talltitan är ganska söt

Jag är inte duktig på fåglar, långt därifrån, men jag tyckte mig höra ett par arter som jag sedan aldrig fick syn på. I förfjol var jag vid Stendörren i november och fann mig själv smygande på en flock skygga och gäckande sidensvansar. Igår smög jag också och det höll på att sluta med att jag blev påsprungen av ett rådjur! Jag stod bakom en tall för att försöka fota en liten fågel som for fram mellan tallkvistarna och hade väl helt enkelt varit stilla tillräckligt länge för att rådjuret missat mig. Oj vad den blev rädd när den såg mig och oj vad det gick undan när den väl lade benen på ryggen. Jag var minst lika oförberedd så någon bild från vårt möte blev det aldrig.

Vad var det för liten fågel jag såg ryttlande framför tallkvistarna? Den såg nästan ut som en kolibri. Liten, liten i kroppen och den tycktes slå sig ihop med mesflocken. Jo, så här i efterhand har jag fått kunskapen att det var en kungsfågel, Europas minsta fågel.

Jag ser dig och du ser mig. Kungsfågel vid Stendörren.

Dagens sista fågel och också sista bild är en jättekul art. I alla fall för mig som aldrig sett någon tidigare. Tofsmesen är inte att ta fel på. Jag hade både tur och otur när jag stod där bakom den stora tallen och smög. Tofsmesen hoppade mot mig på marken och det som borde blivit den bästa bilden blev istället en suddig fågel med en knivskarp sten i bakgrunden. Skit också. Därför får min första tofsmesbild bli på fågeln när den precis landat på marken, bakom en massa grässtrån.

Tofsmes

Det är nog så att ett ljusstarkare objektiv är att föredra vid fågelfotografering. I alla fall inne i skogen. Och en kamera som är mycket bättre på att sätta fokus rätt än min 5D Mark II. (Sportkameran skulle funka men den är med dagens mått mätt lite för lågupplöst.) Jag hoppas och tror att jag på kamerafronten snart ska ha ett sprillans nytt och roligare alternativ! Och fåglar är riktigt kul att fota, även om jag inte på något sätt varken kan eller har ambitionen att bli en tvättäkta fågelfotograf.

På återhörande!

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar