söndag 30 november 2014

Årets sista höstinlägg

Enligt min tideräkning är november en höstmånad och december en vintermånad. Oavsett hur det ser ut utanför fönstret. Söndagen den 30:e november bjöd mycket bättre väder än vad som utlovats så jag är lite besviken på mig själv att jag inte planerat in någon längre utflykt. Ifjol var jag vid Fjällmossen på 1:a advent, snön hängde i luften, det blåste hårt men var i stort sett liknande väder och temperatur som idag.

Blåmes med solrosfrö mellan klorna

Jag tog en sväng med kameran och teleobjektivet runt samhället. Det råder nu ingen tvekan om att inte bara jag utan fler med mig börjat mata våra övervintrande småfåglar. De flesta av dessa trädgårdsfåglar är mesar som tacksamt äter det vi lockar med.

Talgoxe

När jag kommit till Kavlinge satt en liten flock domherrar i ett äppelträd. Allt för sällan ser jag dessa granna fåglar. De är synonyma med vinter och jul i min bok. Nu hann jag lagom ta ett par, tre brusiga bilder på dem innan ett annat gående sällskap skrämde iväg dem. Nåja, jag och de andra flanörerna var hur som helst glada att vi fått se de fina fåglarna.

Två hanar och två honor av domherre i äppelträdet
Röd och grann är domherre-hanen
Och där blev de skrämda till flykt (det ser onekligen lite roligt ut)

Förutom blåmesar och talgoxar domineras Stigtomtas fågelbestånd under vintrarna av pilfinkar. De gömmer sig gärna inne i häckar och buskar och kan föra ett himla liv och vara lite allmänt störiga. Men de är också bra att massattackera ett fågelbord om de hittar något ätbart.

Pilfink i en syrénhäck

Apropå fridstörare så har en av grannkatterna visat sig vara överdrivet förtjust i fågeljakt. Förra vintern var denna lilla honkatt bara unge men nu har hon växt till sig. Jag har försökt skrämma henne, tala henne till rätta och verbalt hotat henne men ingenting hjälper. Hon viker inte en tum från mina fågelbord...

Kattskrälle. Suktar efter småfåglarna i plommonträdet.

Det går helt enkelt inte att få bort jaktinstinkterna ur en katt. Vissa katter är värre än andra, jag vet eftersom vi haft en sådan i min ungdom. Roligt är det i alla fall när katten sitter inomhus på fönsterbrädan och hackar tänder åt fåglarna där ute.

Nästa blogginlägg, när det än blir, skrivs i vintermånaden december och kommer också att bli taggat på det sättet oavsett rådande väder.

lördag 29 november 2014

Mjukt ljus

Det ihärdiga novembermolnet fungerar som en enorm diffusor. Följden av att solljuset filtreras genom detta halvgenomskinliga täcke är att ljuset blir väldigt mjukt.

Grannens nypon

Om jag inte är helt ute och cyklar bör vi fotointresserade dela in ljusets egenskaper i fyra beståndsdelar:

  • Styrka
  • Karaktär
  • Riktning
  • Färg


Ett klent rönnbärsträd på Tängstaområdets marker

Molntäcket som vi haft över våra huvuden under huvuddelen av den snart avklarade månaden påverkar alla de fyra beståndsdelarna. Styrkan dras ner ordentligt men det löser i alla fall jag med att skruva upp kamerans ISO-tal.

En liten hasselbuske är redo för nästa år

Karaktären på ljuset innebär att vi pratar i termer om mjukt eller hårt ljus. En solig dag i juli ger väldigt hårt ljus mitt på dagen. Likaså ger en inbyggd kamerablixt väldigt hårt ljus i ansiktet på den stackare vi fotograferar. Molntäcket ger juliljusets motsatta egenskap, mjukt så det räcker och blir över. Observera att ljusets karaktär och styrka inte är samma sak!

Inne i skogens halvdunkel

Riktningen är en term som är ganska lätt att förstå. Men med en diffusor som t.ex. ett heltäckande novembermoln gör att ljuset faller ner väldigt jämnt på motiven. Vi vet ungefär var vår ljuskälla solen befinner sig om dagarna (några få knogar över horisontlinjen när det är som ljusast) men det finns inte någon tydlig skuggsida när ljuset blir så utspritt.

Lupiner vid kossornas övergivna beteshage

Färgen på ljuset behöver vi också bemästra. Vi tar våra kamerors automatiska vitbalanseringsteknik till hjälp. Vi utnyttjar också ljusets färgegenskaper kring solens upp. och nedgång osv.

Smultron som inte ger upp bredvid TGOJ-banans räls
En fruktlös blomning

Jag gillar årets alla årstider (även om jag har lite svårt för just snön på vintern). Nu i november får man verkligen anstränga sig för att se det positiva med just denna årstid. Vi kan jämföra senhösten och vintern med en natts sömn. I skrivande stund har naturen sovit någon timme, ännu inte nere i djupsömnen.

Brunt, grått och allmänt småtråkigt

De stråk jag brukar täcka med mina promenader bjuder ett kalt och halvsterilt landskap i svagt ljus. Naturen vilar just nu. Det måste den, precis som vi, för att orka med morgondagen. Natten är fortfarande ung och kärvare tider kommer. Jag beundrar våra småfåglar som mitt i denna årstidsnatt ska hålla ångan uppe. Fantastiskt.

En talgoxe i vårt plommonträd

Nu stundar innebandyfotografering i ett småtrist ljus i en inomhushall. Då gäller det att åter ha koll på ljusets fyra egenskaper; styrka, karaktär, riktning och färg. Kamerornas färdigheter blir extra viktiga för att hantera de mer extrema förutsättningar som ljuset bjuder på i samband med inomhussport.

Ha det!

onsdag 26 november 2014

Underbar variation

Tisdagens plötsliga solsken välkomnades nog av oss alla som ett allt för länge saknat väderfenomen i november. Solen byttes raskt ut mot onsdagens dimma som lade sig som en isande och råkall päronsplit över oss som tordes ut. Oavsett väderlek de två senaste dagarna så har det inbjudit till fotografering. I mitt fall måste det ske i samband med lunchrasten, all annan fritid är höljd i dunklets mörka skuggor.

Frost i de höga grässtråna

Gårdagens höga himmel förde med sig kyla. Det började redan igår kväll och har fortsatt under onsdagen. Den varma marken i kombination med kall luft är väl orsaken till dagens dimma, kan jag tro. Grässtrån och grenar har fångat upp luftfuktigheten som sedan bildat iskristaller. Frost.

Ännu en bild på kanadensiskt gullris

Jag promenerade som vanligt runt ute på Skavsta och lånade arbetsgivarens 5D Mark III. Jag tog vidvinkelobjektivet, 24 mm, och har faktiskt svårt att hålla tillbaka entusiasmen när det kommer till detta objektiv. Verkligen en trevlig glugg!

Tyvärr tänkte jag inte på de två grenarna som kommer in från höger när jag fotade

Objektivet vinjetterar en hel del på största bländaren men idag gjorde det absolut ingenting eftersom de mörkare hörnen i bilderna snarare förstärker stämningen i bilderna.

Närgränsen är jättebra på vidvinkelobjektivet

Jag har konverterat samtliga dagens bilder till svartvitt. Det kändes som helt rätt väg att gå i bildbehandlingen utom i en enda bild. Med en kraftansträngning fick även nyponen bli av med sin färg...

Nyponens röda färg har här blivit till mer diskreta gråtoner

I de flesta bilder har jag ökat kontrasten en del men det finns även ett par exempel där jag gått andra vägen för att skapa en mjukare melodi där dimmans tonarter får höras mest.

Med kameran mot marken syftade jag in detta motiv

En sak jag undrar över är om det är inbillning eller fakta att alla ljud tycks bli dovare av dimma. Kan de små vattenpartiklarna dämpa ljudvågor? Eller stannar allt i naturen av när det är tät dimma så att det är där svaret finns kring varför det känns så tyst i denna väderlek?

Ett av Frivilliga Flygkårens hus

När bilderna kommer ur kameran såsom idag känner jag att valet av svartvitt format är ganska lätt att ta. Det är som bekant så att jag inte direkt ger mig hän i den svartvita bildbehandlingen. Hemma på skrivbordet ligger fortfarande en oöppnad DVD-utbildning i svartvit bildbehandling i Photoshop.

Nej, jag gick rakt fram istället!

Jag har väl någorlunda klart för mig på vilka olika sätt jag kan konvertera bilderna till svartvitt inne i Photoshop (eller Camera Raw). Det är inte dessa moment jag vill lära mig utan snarare vad som är knepet att få till bra konverteringar. Intensitet, kontrast, ljus, de olika grundfärgernas inblandning m.m.

Frost på Skavsta

Genom att lära sig grunder kan man också lära sig bryta mot dem när den konstnärliga delen ska ges utrymme. För mig handlar det nog om trial-and-error-metoden men utan feedback... Vad är bra och vad är dåligt i de svartvita bilder jag skapar? Då tänker jag inte direkt på motiven utan själva bildbehandlingen. (Jag kan dock sträcka mig till att även olika motivval kanske kräver olika sorters svartvit konvertering.)

Inne på kontoret har adventsbelysningen börjat dyka upp

Nu stundar fotbollsträning med näst yngsta dottern sedan följs det av månadens roligast syssla. En hög med räkningar ska regleras. Njutning varje sekund ;-)

tisdag 25 november 2014

Det blå skåpet

Ja, solen har tittat fram idag. Ja, det vill vi alla berätta om. Ja, det innebar en promenad på lunchen. Ja, 4 bilder fick jag ihop.

Kanadensiskt gullris

Att solen visade sig fick ett par mindre angenäma konsekvenser. Först och främst blev jag nästan chockad hur lågt den stod trots att jag tittade ut vid 12-tiden. De senaste veckornas låga himmel har liksom dolt detta faktum.

Brännässla i motljus

Den andra bittra detaljen som kom som ett brev på posten tack vare den höga himlen var att saltbilen fick ge sig ut på vägarna. På min väg hem efter jobbet mötte jag två saltstänkande lastbilar. Nice, nu kan äntligen rostangreppen på bilarna ta rejäl fart igen. Alltid något.

Den lilla, lilla blomman nere i gräset kostade mig ett genomsurt byxknä

Jag har skitit i det blå skåpet. När jag i det senaste blogginlägget ifrågasatte varför man släpar på sin kamera vid besök på Fotomässan gjorde jag det ovetande om att tre av de bloggare jag länkar till (alla från Nyköping) varit på Fotomässan i helgen och samtliga herrar visar glatt upp bilder i sina bloggar från händelsen. Nu får jag smyga längst väggarna som kantar stadens gator de närmaste månaderna...

Senhöstens mest envetna blomma, renfanan

Med förhoppningar om fortsatt positivt väder, dock med följden att det blir kallare, tuffar jag vidare mot inträdet i storhelgsmånaden december.

Over and out

söndag 23 november 2014

Struktur i det grå

Så hände det plötsligt, molnen sprack isär och solen tittade fram i korta sekvenser. Inte så att det blev problem med soldaller i bilderna men det gav ändå lite ljusare och trevligare omgivningar. Rent fotografiskt var det framförallt trevligt att den jämngrå molnmassan plötsligt fick mönster och former. Men nog om detta, vi släpper vädret...

Det har varit mycket foto på tapeten för mig de senaste dagarna. Inte för att det märkts i bloggen men på andra sätt. Fotade miljö- och detaljbilder på jobbet häromdagen med både den nya kameran och framförallt de nya studioblixtarna. Grejorna funkar i alla fall avsevärt bättre än fotografen. Fredagens besök på Fotomässan började inte bra, tågbiljetten till Älvsjö via Flemingsberg var bara att kasta i soporna och sedan sätta sig i bilen istället. Spårbunden kollektivtrafik är inget att rekommendera om pålitlighet och funktion kommer på tal.

Stockholmsmässan i Älvsjö (mobiltelefonbild)

Vad handlar det om egentligen? Om man åker på en lantbruksmässa, tar man med sig kon då? Om man åker på en friluftslivsmässa, går man med en paddel i handen då? Ja, jag är intresserad av fotografering men inte släpar jag med mig min utrustning på en fotomässa för att känna samhörighet (eller vad det nu kan handla om).

Fotomässan packar ihop för mycket folk. Prylhysterin finns som en given del i foto-världen men att klämma, känna och förstå specifikationer i samband med en mässa är inte vettigt. Hur mycket ljussättningsutrustning finns det egentligen i världen? Och handla gör man väl billigast och bäst på nätet nuförtiden? Föreläsningarna var dock bra, hann med 7 stycken, och alla bilder som ställts ut var intressanta. Mycket var verkligen absolut toppen, annat var fotografiskt bra och spännande men inget för mitt tycke och smak, medan ytterligare en liten del faktiskt inte var bra ens på en fläck. Enligt mig.

Folk, folk, folk. Tur att jag inte hade något att säga till någon av utställarna... (mobiltelefonbild)

Hem sent på fredagskvällen efter mässbesöket och påbörjade packandet av kameraryggsäcken inför lördagens nöje. Denna gång tog mig bilen till Katrineholm i gryningen (den är ju inte så tidig den här årstiden). Södermanlands Fotbollsförbund arrangerade DM i futsal i Duveholmshallen.

Duveholmshallen i Katrineholm

Efter en heldag i de överförskräckligt trånga idrottshallarna med murrigt ljus och skenande färgglidningar (tack vare orangefärgat golv bl.a.) så är mitt intryck av den nya Canon 7D Mark II mer splittrat än tidigare. Fokus? Snabbhet? Schysst på höga ISO? Njae, bättre vill jag nog se för att ge den mer än med tvekan godkänt.

Med 135 mm-objektivet har jag i alla fall bländare 2.0 (bra) men ISO är ändå på 4000

En ny och tidigare i sportsammanhang oprövad detalj i kameraanvändandet är för min del filmning. Stativ togs med och jag filmade 3 halvlekar som sedan snabbredigerats (i Microsofts gratisprogram Movie Maker). Lite skumma saker hände sedan med filmfilen när jag lät Youtube ta hand om den men jag är hyfsat tillfreds med resultatet.



Lördagen räckte inte till för något annat än futsal-DM så gissa om jag längtade ut nu på söndagsmorgonen!? Först var jag dock tvungen att åka till jobbet någon timme... Men promenad blev det och skroten samt strutsfarmen förärades med ett besök. Det har även blivit någon timme i trädgården eftersom vissnande blommor och sjöblöta löv kallade på viss uppmärksamhet.

"Äntligen" börjar hortensian tappa sina blad
En malva med lite liv i trots sena novemberdatumet
Ovanför Stigtomta kyrka ser man tydlig struktur i molntäcket
Än finns det saker som blommar i dikeskanterna
Ängshaverroten tvekar, ska den hinna slå ut eller inte?
Det kanadensiska gullriset är som vackrast nu, tycker jag.
Takmossa
Än finns det tid för att fröa
En svartvit studie i fuktighet

Det var rogivande, tankerensande och livgivande med långpromenaden och den friska luften. Strutsarna såg dock dummare ut än vanligt men det kan ha berott på att de ivrigare än någonsin betade på den karga marken så att näbbarna klapprade.

Nu: nya tag (men först lite vila)

tisdag 18 november 2014

Mellanakt

En liten mellanakt. En parentes i bloggens fotohistoria. En myggfjärt i Norrland om sommaren sätter större eftertryck än detta inlägg. Men likväl är det ett inlägg. Jag kan bara berätta att jag mellan bulljäsningarna i lördags for ut genom ytterdörren för att dokumentera hur mild och växtlighetsvänlig hösten hittills varit. Kanske tar det slut runt kommande helg då det hotats med högre himmel och efterföljande minusgrader. Vi får se.

Vilka påminner mig om att jag snart måste börja mata småfåglarna

Trädgården och naturen i övrigt är full av exempel på överlevare. Jag tycker dock att det är en aning konstigt. Även om temperaturen är skonsam så är det ju ta mig sjutton knappt dagsljus ute för närvarande. Borde inte växtligheten ge upp bara av den enkla anledningen? Å andra sidan så får ju inte solrosen någon mer chans när väl denna säsong är över. Vi andra får förhoppningsvis leva så att vi ser vad som händer på andra sidan det stora vintermörkret.

Lavendelruggen vid garageknuten lever och har hälsan

Jag laddar batterierna för fullt. Bokstavligen, eftersom den nya 7D Mark II äter batterier ganska duktigt. Men även bildligt då fredagens besök på Fotomässan i Älvsjö kommer att dra energi ur knopp och kropp. En heldag som kommer att kännas. Jag hoppas föreläsningar och seminarier ger mer än krämardelen av mässan (för den kan jag vara utan).

Ardenner- och ponnysko på farstukvistens trappa

Jag hoppas din tisdagskväll förlöper på ett smidigt och lämpligt sätt. Förhoppningsvis kommer mer matnyttiga blogginlägg från mig i framtiden!

måndag 17 november 2014

Femörehuvud, del 2

Igår påbörjade jag min berättelse om mitt söndagsbesök vid Oxelösunds pärla Femörehuvud. Trots gråtrist väder och hårda vindar hade fler än jag sökt sig till rekreationsområdet för en promenad och massor av gratis frisk luft. Vi som trotsade elementen på fastlandet var dock riktiga sillmjölkar i jämförelse med den friskus som med revat storsegel stampade fram med segelbåten i Östersjöns vågor. Å andra sidan, hur tråkigt är det inte att segla när det är vindstilla...?

Tuffing
Inte så inbjudande seglarväder

Jag började min promenad från parkeringsplatsen med teleobjektivet på kameran. Kanske skulle någon liten mes posera i en tall? Icke då, en småfågelflock hördes men tumlade runt i kastbyarna så det fanns inget hopp om avbildning. Örnen som gled över huvudet på mig hann jag inte se förrän det var försent! Mitt telezoom är ljustörstande och därför fick jag ligga på ISO 1600 till 3200 för att få schyssta slutartider.

Vågstänk på väg ut till Femörehuvud
Ett upprört hav

Med stor försiktighet klev jag ner mot vattenbrynet denna blåsiga dag. Vågorna satte sina spår högt upp på klipporna och finns det något här i världen som kan beskrivas som snorhalt så är det sjöblöta klippor med mossa eller alger på sig. Med kamerautrusningen hängande runt nacken och en blytung ryggsäck baktill skulle konsekvenserna av ett fall bli oöverskådliga. Mayhem.

Utsikt från Femörehuvud åt ostnordost (typ)

Mitt misslyckade försök att filma har gnagt i mitt huvud. Du såg resultatet igår. Jag tror jag vet hur jag skulle gjort om jag fick backa tiden. Om jag sedan hade fått till det är en annan sak, men grundprincipen formulerade jag innan jag somnade igår kväll. Det hjälper inte att jag ideligen drar mantrat "jag kan inte filma". Det är väl för tusan bara att lära sig! Jag saknar en del utrustning men har absolut grejor för att kunna göra ett anständigt försök. Precis som med stillbilder gäller det att ha en tydlig idé med vad som ska avbildas och sedan tillämpa rätt teknik för att förverkliga idén.

Fyren ute på Femörehuvud är avbildad av många

Nu har jag använt den nya 7D Mark II i några sammanhang utanför sporten värld. Det är fortfarande för tidigt att komma med ett mer ingående utlåtande om kameran. Jämfört med min crop-kamera 50D är det naturligtvis mycket, mycket som blivit bättre. Främst bildkvalitén. Men det är något med crop-kamerornas utsnitt, format, skärpedjup och bildkänsla som inte riktigt landar hos mig. Jag kan inte riktigt sätta fingret på vad det är men "fullformat" hjälper till att göra bilderna åt mig på ett annat sätt.

Ett fryst ögonblick

När jag skruvade på mitt 135 mm-objektiv på crop-kameran slogs jag av hur nära jag kom det jag ville avbilda. Jag har vant mig vid hur utsnittet ser ut med det objektivet på min 5D och nu plötsligt slår jag nästan näsan i motivet (känns det som). Och ett 50 mm-objektiv är verkligen en fullträff på 5D medan det blir något konstigt "halvtele" på en crop-kamera. Objektivsamlingen ter sig otroligt olika beroende på vilken sensorstorlek som ska fånga bilderna.

Små saltvattenpölar bildas i klippornas skrevor

En sak som jag verkligen vill tillskriva 7D Mark II är hur rask den är när den sätter fokus. Trots att jag säkert inte lärt mig trimma in alla inställningar så att de passar mig och det sammanhang jag är i just för stunden. Söndagen bjöd kanske inte actionfotografering i vanlig bemärkelse men att fota vågor som bryter mot klipporna i rätt ögonblick kräver ändå viss timing.

Vattendramatik mot Femörehuvuds klippavsats

Precis som vågorna drog jag mig slutligen tillbaka från Femöre. På min promenad tillbaka till bilen mötte jag en bloggare som jag valt att följa och vars bildskapande jag verkligen uppskattar. Ett kort "Hej!" blev det denna gång, nästa gång ska jag se till att ta chansen att byta några fler ord än en hälsning Mårten Erlandsson. :-)

Vattnet på väg tillbaka över klippor och stenar


Tack för denna gång!