Blixtar utan dunder

Det här med blixtar och kameror, varför är det så svårt? Ju mindre blixt desto svårare att få till snygga bilder skulle jag vilja påstå. Från de små ynkliga inbyggda blixtarna i mina crop-kameror (Canon 50D och 7D Mark II) till de externa blixtaggregaten och slutligen studioblixtarna.

Lättast att använda är tveklöst den lilla uppfällbara mojängen på crop-kamerorna. Fäller man upp den så blixtrar det, fiffigt men oftast himla osnyggt i bilden. Bästa exemplet på när denna teknik gör mest nytta är nog då man använder den som upplättningsblixt utomhus. Likadant blir det med ett externt blixtaggregat placerat i kamerans blixtsko. Funkar väl hyfsat bra och enkelt men ger tyvärr allt för lätt ett platt ljus i bilderna.

Canons 430EX II

Slutligen har vi studioblixtarna. Stora och otympliga men klart bra att ha om man vill ta kontroll över ljuset. De kan vara lite kniviga att lära sig bemästra och kräver någon form av trigger samt är de minst bärbara av blixtarna jag räknar upp.

Kanske är ändå det externa blixtaggregatet det mest flexibla av alternativen. Ser man till att placera det någon annanstans än på kameran så kan man få till ljuset snyggare. Det går utmärkt att jobba med flera aggregat som löses ut samtidigt med antingen separata små radiosändare eller med IR-signaler från kamerans inbyggda lilla blixt. Det sistnämnda funkar inte med vilka kamerahus som helst. Nikon har varit tidigt ute med denna typ av styrning medan Canon kom med det som först i sin 7D. Eftersom jag har dess uppföljare var jag tvungen att testa vilket krävde genomläsning av både blixt-manualen och valda delar av kameramanualen. Nåväl, kanske har jag nytta av det någon gång men annars har jag varit nöjd med de radiostyrda tillbehören jag köpt eftersom mina andra kamerahus inte klarar IR-styrning med inbyggd blixt (och varken 5D Mark II eller 1D Mark III har någon inbyggd blixt).

När jag ändå höll på med konstgjort ljus så passade jag på att damma av den 80-lampors led-belysning jag köpte för något år sedan. Tänkt att passa macrofotografering. Denna fasta beslysning är lätt att använda men lyser inte ut särskilt långt.

Helt medvetet slog jag belysningen rakt i köksfönstret

Längre avstånd och med lite vinkel till köksfönstret

Nu är väl ändå naturligt ljus snyggare och definitivt lättare att förhålla sig till (även om det tar mer än en livstid att bemästra...) Till den avslutande bilden har jag använt ringbelysningen men avståndet är ganska stort och den fungerar mest som hjälp till den befintliga belysningen i vår hall.

Modernare form av de gamla broderade "Hem ljuva hem"-tavlorna

Det finns nog hur mycket som helst att lära sig om blixtar, ljussättning och styrning av kontrollerat ljus. Jag nöjer mig för stunden med kvällens foto-abstinens-experiment och önskar god kväll!