tisdag 17 februari 2015

Fokus på ofokusering

Det har inte saknats fina dagar att fota på den senaste tiden. Februari har brutit gråmånadernas väderläge och bjudit på solsken lite då och då. Där solen nått fram har den isbelagda bottenytan anfrätts så till den milda grad att man kan skönja barmark. Mildvädret har måhända bidragit till att grusvägarna varit en smula leriga. Ändå har jag inte varit ute i friska luften såsom jag borde. Promenaderna har uteblivit. Fritiden har vikts åt annat än vandrande med kameraremmen runt nacken.

Frekvent fotade trädstammar bakom vakten vid Skavsta

Jag har fotat en del, det har du kunnat se här i bloggen. Om jag fokuserat på något med en kamera inblandad har det varit sport. Jag har helt enkelt inte varit tillräckligt fokuserad för att företa den typ av fotografering som oftast leder till att bilder hamnar i min fotoblogg.

Ännu finner jag bara fjolårets vissna växtlighet

Nu känns det inte som att det är hela världen. Bilder kommer att tas när tillfälle ges, jag oroar mig inte för det. Idag blev det en lunchpromenad till den övergivna gården Stora Berga på Skavstaområdet. Det var länge sedan sist. Ingen hade varit framme vid huset sedan senaste snöfallen, sista biten upp till huset är inte plogad.

I väntan på en stenkonstnärs bearbetning

Stenhuggarnas stenbumlingar och granitblock ligger orörda där de en gång lastades av. Tyvärr har de landat på marken framför huset där jag ifjol fotade vintergäcken när våren kommit lite längre än nu. Synd, de gula små blommorna växte så fint där i det torra gräset.

Mitt på vintergäckens växtplats...

Jag fotade med macroobjektiv idag och det var väldigt länge sedan sist. Det blir en vana, en vana att se både den lilla världen och landskapet i ett 100 mm-perspektiv. Och därmed kommer ringrosten snabbt om man under en period väljer att titta på omvärlden i annat perspektiv. Jag har varit lite mer vidvinklig den senaste tiden, t.o.m. i sportsammanhang (freestyle i skidbacken och basketmatchen) fotades med mitt 17-40 mm-objektiv (i olika stor utsträckning.)

De gamla brännässlorna håller stjälkarna fria från snö

Hemma runt fågelbordet surrar den allt större mesflocken. Till min glädje finns både domherrar och steglitsar bland pilfinkarna, blåmesarna och talgoxarna. En och annan talltita kommer förbi ibland. Och plötsligt är alla borta när grannens katter glider in i handlingen. Jag tror inte de aktuella kattskrällena är särskilt begåvade jägare men de kanske lär sig. I detta fall hoppas jag de är för ofokuserade och tröga för att snappa upp fågeljaktens konster.

Två polskregistrerade och identiska långtradare i väntan på förarbyte (via Wizz Air kan jag tro)

Dagen till ära har jag intagit en semla. Det hör liksom till på fettisdagen. En tacksam tanke går till den arbetskamrat som ordnat fram en rejäl laddning semlor till oss alla på jobbet. Tyvärr måste jag erkänna att jag faktiskt ätit en semla innan den rätta dagen. Det var för ett par veckor sedan då det blivit ett liknande bakverk liggandes efter ett kompisbesök som min hustru haft i vårt hus. Semlan riskerade att bli torr och gammal och det kan ju icke tillåtas...

Dagens läckerhet och fröjd


Mot nya mål och äventyr!

2 kommentarer:

  1. Ha, där ser man, du fick i dig en temla innat fettisdagen! Jag har knappt rört kameran de sista veckorna. Noll inspiration och mycket renoverande. Gillar bilden fjolårets vissna växtlighet.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag har ännu en bekännelse Stefan. Vi åt semlor även dagen efter fettisdagen. Vilken anarki! ;-)

      Radera