tisdag 10 mars 2015

Inte fult, bara slitet

Så kom det sig då att jag ännu en gång tog en lunchpromenad med siktet inställt mot Stora Berga ute på Skavsta. Tjatigt, men i en årstid som innebär snabba förändringar i naturen ändå belönande. Och frisk luft fick man mycket av idag utan att anstränga sig mer än att öppna munnen och vrida in kroppen mot vinden. Oj vad det har blåst.

Sedan det stora trädet trillade över det övergivna sommarhusets tak har det gått utför

Jag satte 24 mm-objektivet på kameran denna gång. Du vet den där gluggen som jag lovordat varje gång jag använt det. Inte en enda gång har jag blivit besviken på vad det levererar. Förutsatt att det är vidvinkelbilder jag är ute efter förstås. Hur det beter sig på något annat än fullformatskameror vet jag i och för sig inte, och det borde jag testa vid tillfälle.

"Jag haver haspat" som Emil i Lönneberga sjöng när han stängde in sin far på dasset

Jag gick en helt annorlunda väg upp till gården Stora Berga idag. Jag genade genom skogen. Och mina steg ledde mig förbi en gammal lekstuga. Där intill växte alla snödroppar som jag bara minuterna innan hävdat lyste med sin frånvaro vid gården. Med facit i hand ljög jag mig alltså blå.

En lekstugegavel i motljus

Inläggets inledande bilder är svartvita för att jag tyckte det passade det ruffiga och slitna i motiven. Som blogginläggets titel säger är det väldigt slitet men därmed inte sagt att det måste vara fult. Det kan finnas något intressant, nästan vackert, i det som är luggslitet och på väg utför. Jag skriver inte det bara för att gaska upp mig inför åsynen av mig själv i spegeln...

En engångsgrill på fundamentet där en liten kamin en gång har stått 

Jag kunde ladda batterierna i solskenet. Det var varmkallt ute. Solvärmen fick mig att inte dra upp dragkedjan i jackan men efter en knapp halvtimme utomhus frös jag ändå om händerna av de förhållandevis kalla vindarna. Det är precis som det ska vara på våren, den ska svettas in tills man slutligen törs klä sig på ett lagom sätt. På hösten är det omvänt.

Lekstugans lilla farstukvist och Stora Berga i bakgrunden

I sluttningarna runt Stora Berga har vintergrönan tagit över helt. Det är bara ekbacken i öster som inte är täckt av denna marktäckare. Den lever upp till sitt namn och ser härligt inbjudande ut när solen skiner på den och allt i övrigt ännu är tämligen brunt och livlöst.

Marken är täckt av vintergröna
I riset och slyn vid lekstugan stod snödropparna och tittade upp över vintergrönans täcke

Jag tog de sista stegen upp mot det gamla boningshuset. Enda anledningen var att titta till vintergäcken. De som inte hade några ton granitblock över sig verkar må bättre än någonsin!

Vintergäck som hittat upp ur den fria delen av jorden vid Stora Berga

På tillbakavägen mot kontoret valde jag den sedvanliga grusvägen. Någon måtta får det vara på skogsäventyren en helt vanlig tisdag i mars.

2 kommentarer:

  1. Jag måste försöka få med mig vidvinkelobjektivet ut någon gång. Och inte har inte hittat några snödroppar ännu Lite synd att gamla hus står och förfaller men så är det idag. .

    SvaraRadera
    Svar
    1. De byggnader som står för fäfot ute på Skavsta är förenklat uttryckt av två olika sorter. Dels byggnader från flygflottiljstiden som ingen har nytta av längre och dels kåkar som kommunen löst in då de bedöms ligga för nära den nuvarande civila flygplatsen. I båda fallen är det tyvärr kommunen och flygplatsbolaget som låter husen stå och förfalla istället för att riva och snygga till. Husen blir liksom inte i bättre skick av att stå ouppvärmda och oanvända.

      Snödropparna ska snart bytas ut mot blåsippor hoppas jag. I alla fall på andra sidan kullen. Sedan får jag leta upp några tussilago, de hittade jag i en dikeskant bakom vår lagerbyggnad ifjol så det är en hotspot att börja leta vid även i år. :-)

      Radera