söndag 12 april 2015

Linudden vid solnedgång

Det blev liksom lite fel. Lindudden skulle inte ha besökts så sent på lördagskvällen. Inget fel med en solnedgång över stadsfjärden men ljuset är inte särskilt lämpat för macro-fotografering av småblommor på marken. Nåväl, vi satte oss i bilen och jag tog med mig kameraryggsäcken i alla fall. Dessutom plockade jag med mig min lilla blixt samt sändare/mottagare. Kanske skulle det gå att göra något experiment.

Blåsippor och vitsippor sida vid sida på marken vid Linudden

Har du inte varit vid Linudden och naturreservatet; åk dit! I alla fall om du bor i våra trakter. Det flyktande ljuset förstärkte nästan den trolska stämning som finns i lövskogen. Trädens blad har ännu inte spruckit fram, det är en förutsättning för att sipporna ska blomma i någorlunda ljus där nere på marken, så sträcker sig kala stammar och grenar upp mot skyn.


Lungört

Så makalöst mycket blommor det växer där. Och ljudet av mängder med småfåglar av allehanda slag ger en stämningshöjande fond. Jag har besökt Linudden några få gånger tidigare de senaste 2 åren men ångrar att jag inte varit där oftare.

Här är blåsippor, vitsippor och lungört med på samma bild

Det var inte helt lätt att få till macrobilder med blixten i handen eller placerad på mrekn bredvid mig. Ännu svårare då jag testade att fota med vidvinkel-zoomen. Ändå fick jag med mig några få bilder som jag är nöjd med och som blev helt annorlunda mot vad jag annars brukar åstadkomma. Det är hur som helt kul att testa något nytt.





Vårlöken blommar där sipporna inte växer så tätt

Vi kom ut ur lövskogen och in i det som är en kohage. Där öppnade det upp mot väster och fjärden samt solnedgången blev synlig.






Vi vände tillbaka mot bilen och vid det här laget hade jag ersatt macro-objektivet med vidvinkel-zoomen. Nu blev det svårare att få till blixtljuset på det sätt jag ville (eller trodde jag skulle klara av).




Jag fotade även döttrarna som inte var nödbedda. De blev kanske inspirerade av den ekorre de såg och tog ett kliv upp på några stammar.

Alva och Lovisa i skogen vid Linuddens naturreservat

Tjejerna kunde ju inte låta bli att gå fram till hästhagen innan vi kunde placera oss i bilen för hemfärd. Jag följde efter och fick några få solnedgångsbilder innan dagens fotoutflykt var till ända.




Lördagen blev en intressant foto-dag med allt från mellanringar, sädesärlor och blixtfotografering. Söndagens hårda vindar kanske kan erbjuda något i bildväg. Jag ska klura på det en liten stund. Västliga vindar innebär ju att kustlinjen här på ostkusten har frånlandsvind så särskilt mycket vågor som sköljer in över klippor och skär syns ju inte.

Detta inlägg är för övrigt mitt 500:e blogginlägg. Alltid något.

4 kommentarer:

  1. Mitt Linudden är nog Häringe-Hammersta, jag borde ta mig dit oftare än vad jag gör. Gillar verkligen hästbilden, fint ljus och djup i den. Grattis till 500 inlägg med massor av fina vyer och intressanta platser.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack Stefan! Ja, efter årets vårbesök vid Linudden var vi överens om att inte glömma bort stället senare i vår. Visserligen har blommorna på marken gett upp då men den skira grönskan i alla buskar och träd blir som ett lock över alltihop och det tror jag är en naturskön upplevelse också.

      Härom veckan insåg jag att jag snart skulle spränga 500-vallen. Höll ändå på att missa det igår när jag lade ut mitt inlägg. Inget särskilt att fira men lite kul att komma upp i något jämnt tal som ändå tyder på en viss envetenhet. :-)

      Radera
  2. Linudden besöker jag ofta, men har aldrig gjort det vid solnedgången. Måste göra det någon gång.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det slumpade sig så att det blev kväll innan vi kom till Linudden men med facit i hand var det trevligt att få uppleva området på ett annorlunda sätt än de tidigare gångerna då jag varit där. Och fotografierna på alla sippor blev ju också annorlunda, dagsljusbilder har jag i överflöd från denna plats. :-)

      Radera