Boxning "Making History", del 2

Intrycken efter lördagskvällens boxningsgala har nu sjunkit in. Jag gissar att svullnader, blåmärken och stela muskler på boxarna också lättat en aning nu när några dagar gått. Det är en sport där man troligtvis inte gärna tävlar flera dagar i rad.

Jag skrev i mitt förra inlägg att jag skulle berätta lite mer om utrustning och inställningar. Det var ju inte direkt så att allt badade i strålande dagsljus. Och inte var jag säker på vilken optisk som passade bäst heller. Släpade jag på onödig utrustning? Ja, men inte mycket.

Jag packade min mellanstora ryggsäck med två kamerahus. Dels min Canon 1D Mark III, som jag förvisso misstänkte skulle ha lite för dålig prestanda i mörkret, och dels min Canon 7D Mark II. Till kamerorna plockade jag med objektiven 70-200 mm/2.8, 135 mm/2.0, 17-40 mm/4.0, 50 mm/1.4, 85 mm/1.8 samt fisheye-objektivet.

De två objektiv som aldrig hamnade på någon av kamerorna var 50 och 85 mm. De hade säkert kunnat användas till något men jag hamnade inte på "rätt" avstånd för att använda dem mot boxningsringen och sedan hade jag roligare med de mer vidvinkliga alternativen för bilderna med översikt över lokalen.

K-G Z Fougstedt sträcker upp kameran från "diket" för en närbild på boxarna

Bilderna på boxningsmatcherna kunde jag ta på halvdistans med 70-200 mm-objektivet. Jag använde även 135 mm-objektivet, som ju är ljusstarkare, och det funkade helt OK. Ytan som var mest intressant att bevaka var närmast repen på den sidan jag stod. Då täckte inte repen delar av ansiktena (utom för de minsta boxarna som sannerligen inte var några långa störar precis).

Anthony Yigit, ett yrväder med glimten i ögat

Jag kunde hålla actionbilderna på ISO 3200. Då fick jag mellan 1/800 dels sekund till 1/1000 sekunds slutartid. En av de viktigaste inställningarna (jag valde att inte fota med manuella inställningar) var att ställa exponeringskompensationen på -2 steg. Då fick jag kamerans ljusmätning att lira ihop med den svarta bakgrunden och den punktvisa belysningen.

Vid inmarschen badade portalen i helt blått sken. Runt TV-studiohörnan var det brunt ljus, boxningsringens ljus var mer neutralt. Nej, jag försökte inte ens ställa in vitbalansen eftersom jag inte bara fotade boxarna inne i ringen. Hade jag fått plats i diket hade jag säkert gjort det. Nu fick jag några bilder som jag uppfattade som väldigt färgmättade.

Hade jag valt att ställa in kamerorna på att fota i RAW-format så skulle jag kunnat fixa vitbalansen i efterhand men nu valde jag medvetet att fota i JPG-format direkt. Mängden bilder, 1200 stycken innan rensning, och det långsamma efterarbetet med RAW-formatet gör att jag inte vill fota sport i RAW. Dumt? Troligtvis.

Erik Skoglunds flickvän och föräldrar vid ringside

När det inte gick undan framför kamerorna ställde jag ner ISO ett eller två steg för att slippa bruset. När det gäller brusreduceringen som finns i den relativt moderna 7D-kameran så tycker jag den är riktigt bra när man väljer att fota i JPG. Till och med mycket bra och jag begriper mig dessutom inte på att brusreducera själv på ett framgångsrikt sätt.

Erik Skoglund

När jag igår kväll satt och redigerade bilderna från galan till bildgalleriet, 192 bilder, så slog det mig vilken blick Erik Skoglund hade där uppe i ringen. Varje rond, varje situation avslöjade en totalt fokuserad boxare.

Domaren i Eriks match var något alldeles speciellt

Nu förstår jag att en tiondels okoncentration kan straffa sig hårt i boxning. Det var bara det att Eriks fokus var så påtaglig jämfört med vad jag sett tidigare under kvällen. Och hans fighting face var väldigt talande också.

Oleksandr Cherviak förlorade mot Erik Skoglund

Nog har jag en del bilder som jag själv tycker är hyfsat bra. Det är inte nödvändigtvis actionbilderna som fastnat hos mig. Jag blev ju lite knäsvag när jag såg en kanonbild från Eriks match och läste att Bildbyråns Joel Marklund hade varit på plats och fotat. Han kan en del skit den grabben! Det är inte för inte som han är en prisad sportfotograf.

Nu kan jag i alla fall lägga ännu en sport till handlingarna. Jag är övertygad om att man behöver bekanta sig mer med varje sport för att lyckas med bilderna. Timing, känsla för händelsutvecklingen och förståelse för rörelsemönster m.m. kräver övning för den som vill sportfotografera lyckosamt.

Erik Skoglund tackar publiken på Rosvalla

Om du har en stund över kan du titta till de 192 bilderna i bildgalleriet som du kommer till HÄR.

Nu får det räcka med boxning för mig på ett tag.