När jag tittar på bilderna jag tog under torsdagslunchen på Skavsta får jag ändå en viss känsla av vemod och nedstämdhet. Mulen himmel och vissnande omgivningar ger liksom inte en sprakande livsgnista. Det lågmälda och återhållsamma är ändå vackert. I alla fall i min bok.
Vore det inte för de annalkande höstfärgerna skulle jag kunna utropa att tiden närmar sig för den svartvita fotograferingen igen. Äntligen! Jag har inte gjort så många svartvita konverteringar den sista tiden men känner mig sugen på att tänka svartvitt ett tag. Då får dock höstfärgade bokträd slinka igenom, de ska avbildas i färg. Till min stora glädje upptäckte jag en stor bok på vägen runt utkikskullen vid flygplatsens ena ände. Att jag inte tänkt på att den står där förundrar mig en smula.
Tänk att få åka ner till Stenshuvud nationalpark om någon vecka och titta ut över dalgången med bokträd. Gärna med dimma som rullar in utifrån havet. Det vore något. Hade jag varit en tvättäkta fjällräv skulle jag säkert tänkt mig norrut till fjällbjörkar och orange-röda nyanser där det troligtvis skulle kunna vara ännu vackrare.
Jag går nog kvar i den sörmländska myllan och sprätter. Här är inte så dumt heller. En sjö eller vår kust skulle kunna tillföra vattenkomponenten i bilderna (som ju är så belönande för slutresultatet).
Helgen viks åt trädgårdsarbete och fotboll. Precis som de flesta av sommarhalvårets helger. Alltså utropar jag inte "höst" riktigt än utan lever kvar i de senaste månadernas aktiviteter, tempo och klimat. Planerar faktiskt att ställa mig vid grillen nu för att tillreda kvällsmaten.
Så får det bli den här gången!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar