torsdag 31 december 2015

Fågelfoto på årets sista dag

Ledig dag, fint väder och en naiv förhoppning att den förbaskade strömstaren skulle visa sig vid Pilgrimsbo. Jag packade stora ryggsäcken med min 7D Mark II, 1D Mark III, samt objektiven 300 mm, 100-400 mm och 17-40 mm. Till telegluggarna tog jag också med den lilla 1,4-konvertern.

Alkvist som sträcker sig ut över Vrenaåns vatten
Iskant vid ångbåtsbryggan

På plats i Vrena riggade jag 7D-kameran med telekonverter och 300 mm-objektivet. Resten låg kvar i ryggsäcken som också innehöll en sittlapp och en termos med kaffe. Här skulle spanas efter strömstare! Det sket sig tämligen omgående, inte en stare i sikte och jag började trava otåligt längst den västra kanten av Vrenaån.

En flock gråsiskor kalasar på nässelfrön

Jag konstaterade att jag behöver titta på en karta inför nästa Vrena-besök. Var kan man gå längst å-kanten på bästa sätt? Jag gick över Katrineholmsvägen och kom inte mer än 100 meter innan det var stopp. Som tur var fick jag i alla fall en dos fågelfotografering när jag stötte på en flock gråsiskor. Jag utgår i alla fall från att det handlar om gråsiskor, de gillar ogräsfrön, håller ihop i en flock och har en röd hätta på huvudet.






Gråsiskorna fotade på ett par olika ställen innan jag skrämde iväg dem för gott

Jag gick tillbaka mot Pilgrimsbo där jag satte mig tillrätta på å-kanten och hällde upp en kopp kaffe. Solen sken men tyvärr blåste det en ilsket kall vind. Efter en liten stund kom en knipa flygande och påbörjade sin framfart på vattnet. Framför mig på behörigt avstånd.

Knipa med sin speciella teckning och klargula ögon
Knipa vid Pilgrimsbo

Jag satt och spanade efter strömstaren till ingen nytta. En stund av kontemplation ska man dock inte ringakta och kaffet smakade synnerligen gott i vintersolens sken.

Fler än jag hade varit på platsen

Jag åkte hemåt med inställningen att det givetvis måste bli fler försök att hitta den gäckande strömstaren. Förhoppningsvis är det fint väder de kommande dagarna och då gör jag gärna förnyade resor till Vrena. Hemma igen fick grannens ena kattunge bli dagens sista motiv. Den satt och glodde på mig i nederkanten av vår utegran.

Motljus
Julgransprydnad

Med dessa bilder tackar jag för i år och tillönskar dig som läsare ett riktigt
Gott nytt år!

tisdag 29 december 2015

En mellanakt med is-macro

Jag sticker in ett inlägg med bilder från en lunchpromenad ute på Skavsta-området där vintern tillfälligt fått fäste. Inte särskilt förvånande om man tittar i kalendern men desto mer oväntat utifrån hur vintern hittills har varit. Plötsligt får landskapsbilderna en helt annan lyster och inriktning när snö, is och reflexer får spela huvudrollen.




Med en Canon 5D Mark III och ett 100 mm-macroobjektiv runt nacken tog jag den välbekanta vägen upp till Stora Berga. Det visade sig att stormen Helga satt sina spår även vid den övergivna gården. Likadant ser det ut på fler ställen runt flygplatsen där ovanligt många vindfällen avslöjar hur hårt det blåste för ett par veckor sedan.

Vid Stora Berga hade en större björk dragit med sig en grov tallgren och lagt sig tillrätta vid foderbordet
En sedan länge död gran hade också vält tack vare elaka Helga

Det var ganska länge sedan jag tog bilder med macro-inriktning. Att landa i de isolerade och "enkla" motiven är ganska skönt. Denna gång blev det ovanligt många raderade bilder och det berodde mest på att jag såg det fina solskenet genom motiven men det funkade inget vidare att avbilda detta. Å andra sidan lär jag mig också något på detta, testar man överhuvudtaget inte så vet man ju inte vad som funkar och inte funkar, eller hur?




Året lider mot sitt slut. Med stor säkerhet följs det av ett nytt. Så brukar det vara. Kanske summerar jag det på något sätt men mest troligt är att jag inte tittar tillbaka utan kör på i körriktningen. Listor och årskrönikor hör skiftet till men jag har inte tillräckligt med underlag för att åstadkomma något sådant inom fotobloggens ramar. En sak har jag dock lovat och det är att ranka mina kameragrejor vilket jag föresatt mig att göra den närmaste tiden.



Jag hoppas på att hinna med en liten fotoutflykt innan året är slut. Om det blir så får andras tidsplanering och vädret styra.

måndag 28 december 2015

Håller vackra Pilgrimsbo hela vägen?

Omtalade Pilgrimsbo i Vrena har förts fram som den vackraste platsen i sydöstra Södermanland. I alla fall enligt lokaltidningens läsare som röstat om saken under året. En vacker plats som jag nu synat i sömmarna för att se om påståendet stämmer även när de yttre omständigheterna är som sämst.

Pilgrimsbos hamn

Pilgrimsbo, eller snarare Pilgrimsbo Strand, har anor från långt tillbaka i tiden. Att platsen bubblat upp i allmänhetens medvetande på senare tid beror helt och hållet på Munter. En smäcker och vacker ångslup vid namn s/s Munter, som byggdes 1879 i Lidköping, har räddats för eftervärlden tack vare en omfattande restaurering som intresseföreningen Ångslupen Munters Vänner gjort. Munters existens och uppståndelsen runt detta har i sin tur fört med sig att ett café öppnat i närheten (i det gamla bykhuset) av bryggan där Munter under sommarmånaderna har sin hemmahamn. Även caféet har uppmärksammats av lokaltidningen efter den succéartade premiärsäsongen.

I inflödet av  Vrenaån från Hallbosjön ligger Pilgrimsbo

Jag har givetvis tänkt tanken mer än en gång att boka en av de tolv platserna på båten och ge mig ut på Hallbosjöns och Yngarens vatten. Har det blivit av? Nej, inte ännu. Jag inser att det måste bli av, den här typen av historisk återblick är oemotståndlig för mig. Inte bara för möjligheten att få fotografera udda åkdon utan också för upplevelsen och de mycket natursköna omgivningarna.

Till höger ser du baksidan av den gamla bykstugan som nu blivit till ett café
Från andra sidan bryggan sitter en skylt som lockar till besök för att köpa en fika
Till vänster ser du bykstugan
Här är caféet med den gamla bron i bakgrunden

Jag brukar göra mig rolig på Vrenas bekostnad med jämna mellanrum. Ett onödigt raljerande som förmodligen beror på avundsjuka... Visst, när man såg det ruckel som den gamla övergivna macken utgjorde, det halvvägs rivna industriområdet och den avvecklingsstämpel som emellanåt placeras över bygden så är det inget att avundas. Vrenas sjönära läge och den gamla bebyggelsen samt den gamla stolta idrottstraditionen (då tänker jag i första hand på bandyn) går däremot inte av för hackor.

Vrena IF har en bastu placerad mellan gamla och nya landsvägsbron

Vrena har ett betydligt finare läge än vad Stigtomta har. Inklämt mellan Hallbosjön och Långhalsen finns sjövatten på bekvämt gångavstånd. Vägen mellan Vrena och Husby-Oppunda, som passerar Tärnö, är bitvis magiskt vacker om än smalare än ett kritstreck på svarta tavlan. TGOJ-banan klyver byn åt ett håll medan Vrenaån delar den på andra ledden. Och till min stora förvåning läste jag på informationstavlan vid Pilgrimsbo att det även gått ett järnvägsspår från den lilla hamnen upp till den gamla järnvägsstationen. En räls där vagnarna var hästdragna. Tänk. Spåren av detta finns kvar i den äldre landsvägsbron där brospannet finns kvar där järnvägen en gång passerade.

Den gamla landsvägsbron vid Pilgrimsbo
I ena änden av bron finns ett brospann där järnvägsrälsen gick
På andra sidan bron. Vi ser bastun till höger och skymtar caféet till vänster.
Den tungt trafikerade Katrineholmsvägen går på en nyare bro ovanför Vrenaåns vatten

Även om jag ser fram emot ett besök vid Pilgrimsbo Strand när gräset är grönare och träden lummigare så kommer det att bli ett besök till inom de närmaste dagarna. Förhoppningsvis får jag en stund över under nyårshelgen samtidigt som det är fint väder. Det långa teleobjektivet ska med på den resan eftersom jag såg en strömstare i ån. Vad jag vet har jag aldrig sett en strömstare förut och den vill jag gärna försöka fota. Om den är kvar vill säga...

Vid denna brygga lägger Munter till under sommarmånaderna
Vackert belägen stuga, Sjöbo, vid Hallbosjöns strandkant
En vackert buktande strandlinje med Pilgrimsbos brygga ute på den lilla udden

Mina bilder från besöket vid Pilgrimsbo är tagna söndagen den 27:e december. Den dag då vinterns första snö föll. Den låga himlen och det faktum att det inte var mer än en halvtimme kvar innan solnedgången gjorde bilderna ganska dämpade. Men jag väljer att inte se dem som dystra utan som lågmälda och landskapet som återhållsamt vackert. Om jag lyckats fånga detta på bild ska jag låta vara oskrivet. Min bildbehandling har som ambition att förstärka det dämpade och de halvvägs svartvita bilderna togs med min 5D mark II samt objektiven 24-70 mm respektive 17-40 mm. Stativet var också med men fälldes aldrig ut.

Här berättas om den gamla järnvägen och varför marken vid Pilgrimsbo ägs av...ingen!

Jag hoppas kunna bjuda på fler bilder i framtiden från Pilgrimsbo i Vrena. Tack för uppmärksamheten för denna gång.

söndag 27 december 2015

Mingel i hotellfoajé

Så hände det sig att jag under kvällen på annandag jul blev förvandlad till mingelfotograf. Nej, detta är inte min typ av fotografering. Omständigheterna är inte heller något jag brukar befinna mig i. Partaj och stora fester är verkligen inte min grej. Att jag gjorde detta handlade enbart om att jag blev tillfrågad av en vän om jag kunde ställa upp. Jag kände inte heller värden och värdinnan för festen.

Hotell Kompaniet

Jag tänker inte visa bilder på några deltagare eller gå in närmare på festen. Det känns som att de ska få ha dessa detaljer för sig själva och välja huruvida de vill publicera bilder offentligt eller ej. Nu har jag gjort klart drygt 160 bilder varav de som visas i detta inlägg är en del av de runt-omkring-bilder jag skickade med (men som egentligen inte efterfrågats).

Den gamla silon i Nyköpings hamn lyser upp i decembermörkret

Den minnesgode kommer kanske ihåg att jag dokumenterat en jubileumsfest för Rotaryklubbarna i Nyköpingsområdet för inte så länge sedan. Även från det tillfället publicerade jag några få bilder som var "neutrala". Skillnaden mot den gången var att jag den här gången tydligt ombads ta traditionella mingelbilder.

Trappan upp till det stora trädäcket på baksidan av hotellet

Nu var det frågan om hur sjutton jag skulle behärska min kamerablixt. Jag har en Canon Speedlite 430EX II som aldrig används... Vid Rotaryjubileumet fotade jag i naturligt ljus med högt uppskruvat ISO. Brusigt men då slapp jag det hårda ljus som uppstår med en kameramonterad blixt. Den här gången tog jag mingelbilderna med min 5D Mark II som fick 24-70 mm-objektivet på sig (det har använts flitigt sedan jag köpte det).

Julgranen i hotellets foajé

Många av runt-omkring-bilderna (eller detaljbilderna) tog jag med min 7D Mark II. På det kamerahuset satte jag mitt 50 mm-objektiv och fotade med stor bländaröppning (huvudsakligen f/1.6). På detta sätt gav jag mig själv chansen till olika typer av bilder men jag kan erkänna att jag såg ut som en mupp när jag hade två stora kameror hängandes runt halsen.

50 mm-objektivet har inte lika fin bokeh som mitt 135 mm-objektiv

Eftersom jag aldrig varit på någon tillräckligt fin tillställning för att själv ha utsatts för en mingelfotograf så har jag inte heller någon aning om hur det går till när mingelbilder tas. Ögonkontakt, ett leende och det löste sig med de uppställda bilderna. Jag gillar annars att fota människor när de interagerar med andra och inte har all uppmärksamhet mot kameran.

Antalet bländarlameller påverkar hur runda oskärpe-bollarna i bakgrunden blir

Det viktigaste jag packade med mig till detta uppdrag var förutom kamerautrustningen kunskapen om hur jag skulle ställa in kameran i förhållande till blixten. Jag googlade och fick fram ett antal tips som alla pekade åt ett håll. Något märkliga manuella inställningar som jag aldrig kommit på att testa spontant.

Serveringspersonalens bestyr ombads jag fota

Jag lät blixten stå inställd på full automatik. Canons blixtar erbjuder detta men det gör även några andra tredjepartsmärken. Kameran ställdes manuellt på ISO 800, bländare F/4.0, slutartid 1/15 s. Den slutartiden är omöjlig att använda på frihand men eftersom blixtens ljus endast lyser under en mycket kort tid så är det ingen fara för skakningsoskärpa. Nästan.

Redo för de annalkande gästerna

Tanken med dessa inställningar är att få med det omgivande ljuset och atmosfären i utrymmet där man fotar. En blixt ovanpå kamerahuset brukar ju annars helt ta bort allt tilltalande och sympatiskt ljus och efterlämna stenhårt ljus med obehagligt hårda skuggor. Jag vinklade blixten snett uppåt och åt sidan för att det inte skulle slå för hårt.

Redo för påfyllning

Om jag lyckades? Det svåra var att fota alla gäster när de kom. Problemet uppstod när ett 20-tal kom samtidigt. Trångt och knepigt att komma åt att fota i kombination med att få gästernas uppmärksamhet. Fototekniskt var det hyfsat men det är inte jag som ska bedöma detta utan de som tar emot bilderna.

Det var kul att prova, en erfarenhet jag inte vill vara utan, men inte heller något jag längtar efter att göra om. Tacka vet jag en promenad längst Yngarens stränder där örnarna står på rad för att visa upp sig ;-)

Ha en förträfflig söndag!

lördag 26 december 2015

Utflykt på annandagen

Plötsligt blev det tillräckligt kallt för att ge frost. Termometern balanserade på nollstrecket och bilens vindruta var vit. Den värsta blåsten hade bedarrat. Med fullproppad ryggsäck åkte jag och dotter nummer 3 iväg med bilen till Harhålet vid Yngaren. En kort utflykt på den dagen den anglosaxiska världen kallar Boxing Day.

Söder om oss vid Harhålet låg de låga molnen tätare än västerut
Lovisa var mitt sällskap vid Harhålet på annandag jul

Inga fler bilar fanns i sikte vid den stora planen där husbilar och husvagnar brukar finnas under den varmare delen av året. Jag fotade några översiktsbilder med 24-70 mm-objektivet innan jag skiftade till 300 mm-gluggen tillsammans med telekonvertern. Dagens kamerahus fick bli min gamla 1D Mark III.

Kylig luft och lågt stående sol gav blåtonade bilder
Längst ut på udden

Lovisa och jag gick österut och följde en stig som tog oss längre bort än jag tidigare varit vid Harhålet. Min förhoppning var att kanske stöta på någon liten fågel i skogskanten. Nu fick vi vänta men till sist hördes pipen från en flock tättingar. Ännu bättre var att vi på nära håll skrämde upp två örnar från sina platser i talltopparna strax framför oss. Wow. Tyvärr var trädgrenar i vägen och när jag väl fick sikte med kameran på de enorma fåglarna hade de hunnit långt ut från strandkanten. Två uppskrämda örnar och en som observerades ute över sjön strax innan var en naturupplevelse av rang denna dag.

Stora fåglar på allt för långt håll
Och vår allra minsta fågelart på närmare håll. Kungsfågeln piper så sprött i skogen.

Vi fortsatte stigen som tog oss längst ut på en udde som sträckte sig ut i Yngaren. Där hängde en gunga som fästs på en grov tallgren högt över våra huvuden. Den gick inte att undvika enligt dottern som givetvis inte gick att få bort från gungan i första taget när hon väl satt sig tillrätta.

Tyvärr kunde hon inte låta bli att göra en riktig fulmin...

Vi rundade till slut udden och kom in i en vik där det var lä för de svinkalla vindarna. Där hade det stilla vattnet fått en tunn ishinna under de tidiga morgontimmarna.

En tunn ishinna låg på Yngarens stilla vatten

Lovisa och undertecknad hittade en stig som vi uppfattade som lämplig. Den tog oss till foten av den ås som vi behövde klättra över för att komma tillbaka till den plats där vår utflykt började. Vi stannade till och tittade på färsk spillning från ett rådjur innan vi kom tillbaka till bilen. En utflykt som gav både frisk luft, en härlig promenad och närkontakt med det vilda djurlivet i södra Södermanland.

Siluetter av strandlinjens grenar mot en sol som delvis gömde sig bakom de låga molnen

Nu laddar jag om för att vara mingelfotograf under någon timma. Lite nervöst, jag är inte alls bekväm med denna typ av fotografering och är lite osäker på hur det ska gå till...

Wish me luck!