torsdag 7 januari 2016

Bärstakärret i vinterskrud

I slutet av januari 2015 tog jag en tripp till ett vintervitt Bärsta vilket ledde till två inlägg med bilder här i bloggen. Den gången låg de blygrå molnen tunga över nejderna. Nytt år och nytt försök. Trettondagens strålande sol, den bitande kylan och det tunna snötäcket gav en fin inramning till det lilla men vackra naturreservatet.

Spången ut över Bärstakärret

Bärsta-området inbegriper bland annat ett flertal boendehus, en badstrand samt det mossliknande kärret med ett brett vassbälte som skiljer det från Yngaren. En plats som om somrarna kryllar av liv. Vintermånaderna är det som på många andra ställen sterilare.

En räfsa lutad mot en av kärrets förkrympta tallar

Jag fotade med ett teleobjektiv så de stora vida vyerna gick inte att få på bild. Men de mer intima och tajta landskapsbilderna ska inte förkastas de heller. Ljuset och de få färgskalorna duger långt för mig och i vissa fall har jag även valt att presentera Bärstakärret i svartvitt format.

Med Yngarens frusna yta i bakgrunden
De röda husen i bakgrunden och den varma tonen i vassen fick förbli i färg

Mitt besök vid kärret varade inte mer än i ca 15-20 minuter. Jag hade onekligen en ganska rejäl promenad framför mig för att ta mig hem. Jag ska försöka komma ihåg att titta till Bärstakärret i sommar, när snokarna kryllar på marken. (Det gjorde de för ett par, tre år sedan då jag första gången var där.)

En nickande vassvippa
Frostkristaller på vass vid Bärstakärret
En svartvit vasstolkning

När jag tog några steg ut på den snötäckta mossmarken insåg jag att det fortfarande var både mjukt och blött. De senaste dygnens stränga kyla rår inte på våtmarken fullt ut. De ställen där vatten var i dagern var ordentligt frusna, jag klev på de små bäckliknande rännilarna utan problem. Nu var det absolut inte så att jag rände runt planlöst ute på kärret, jag ville bara få ett par bra vinklar att fota från.

Tall på Bärstakärret
En av de mer högresta tallarna med rastbordet i bakgrunden

Ett litet men trevligt utflyktsmål har ännu en gång fått släppa ifrån sig några bilder. Det tackar jag för. Det finns förvånansvärt mycket att upptäcka i vår närhet. Om vi sedan bor i Stigtomta, Nyköping, Hoting eller Bjuv spelar liksom ingen roll. Det handlar mest om att vara nyfiken och ha ögonen och sinnet öppna. :-)

4 kommentarer:

  1. Jag känner kylan,som funkar fint i svartvitt. Lite av eb färgexplosion i vassbilden!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Svartvitt ibland och där färgerna är viktigare än formerna får kulören vara kvar. Kan funka som tumregel...?!

      Radera
  2. De svartvita bilderna stärker känslan av ödslighet, kyla och karga landskap.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag håller med, det lilla man får av solen just nu har ändock lite värme i sig men när färgerna tas bort försvinner den känslan helt.

      Radera