Snabbvisit vid Vrenaåns båda ändar

Söndagens ljusa timmar tillbringades mestadels utomhus för min del. Efter att halkfärden längst Nyköpingsåns kanter i centrala Nyköping klarats av hade jag tillräckligt mycket feeling för att fortsätta utomhusvistelsen i Vrena. jo, strömstare-jakten kunde gott fortgå  även där. Resultatet var dock minst lika nedslående i Vrena som i Nyköping.

I båda ändar av Vrenaån låg isen ute på sjöarna. Här Hallbosjön.

Is på Långhalsen

Förmodligen hade isen lagt sig på alla våra sjöar som senast under lördagen eller natten till söndagen. Den snö som föll under söndag morgon hade i alla fall något att landa på när den föll ned mot vattenytan. Mitt största bestyr under detta Vrena-besök var att förstå hur jag skulle kunna komma åt Vrenaåns utflöde i Långhalsen. Vid Pilgrimsbo är övre änden där Hallbosjön rinner ner i ån som sedan transporterar vattnet vidare ner till Långhalsen.

Strömmande vatten i kombination med kylig luft sätter spännande spår

Ishatt på en sten i Vrenaån

Isbildning på en kanotslalomkäpp i Vrenaån

Att se hur Vrenaån rör sig genom Vrena är både lätt och svårt. Vid Pilgrimsbo är åtkomsten inget problem, trots två vägbroar. Men andra änden blockeras delvis av ett enormt industriområde som är inhägnat. Jag fick klura en stund tillsammans med Google Maps för att förstå var jag skulle komma tillräckligt nära vattnet. Det löste sig och jag kunde traska de sista hundratals metrarna innan jag fann det jag sökte.

En samling svanar ute i fritt vatten på Långhalsen

Jag tittade lite lystet på de gamla industrilokalerna bakom stängslet. Huvudsakligen övergivna och någon gång skulle det vara intressant att få en rundvandring inne på området. Det förekommer säkerligen någon typ av verksamhet i delar av den gamla fabriken eftersom alla grindar fortfarande är låsta. Det är inte sååå länge sedan fabriken bommade igen.

Fågelfoto i Vrena innebar en kråka på fabriken...

Nå, den som kan sitt Vrena och historiken i byn fnyser säkert åt min okunskap. Både historiken och geografin är lite blurrig i mitt sinne när det gäller grannbyn. Jag var för stunden nöjd med att hitta den minimala fors som Vrenaån erbjuder och som tydligen var stor nog för att rymma ett fåtal kanotslalomportar. En gång för länge, länge sedan (drygt 30 år) försökte jag och en kompis att paddla kanadensare upp för denna fors och det slutade med ett hål i fören när vi stötte i en sten. Inte så lyckat.

Sångsvanar i Långhalsen

Min jakt på strömstaren fortsätter.