söndag 24 januari 2016

Trägen vinner och skam den som ger sig

Torsdagens solskensväder är omöjligt att slå och den vackra rimfrosten hängde kvar i träden till och med lördag lunch. Allt detta var önskedrömmar som inte går att uppnå längre. Mildväder och jämngrå himmel var istället det som erbjöds för den som tordes sticka ut nosen utanför dörren under söndagen. Nåväl, det är som det är och jag kan inte göra särskilt mycket åt ett regelbundet schema som innebär arbete på vardagar, fotbollsträningar på lördagar m.m.

En glimt av isen på Hallbosjön från Pilgrimsbo
Iskant vid Pilgrimsbo
Alens hängande grenar har blivit fästpunkt för isen den senaste tiden
Vacker isformation en decimeter ovan Vrenaåns vatten

Jag bestämde mig för att ta ett kort avbrott i min bildbehandling av innebandybilder från lördagseftermiddagen. (Två matcher bevakades i Ramdalshallen, Oxelösund.) Med envishet gränsande till dumhet bestämde jag mig för att ännu en gång åka till Vrena och Pilgrimsbo där jag såg en strömstare innan jul. Min 7D Mark II, mitt 300 mm-objektiv och telekonvertern riggades. Jag blev äntligen belönad även om bilderna blev brusiga eftersom det inte var särskilt ljust i kanten av ån.

Plötsligt så fanns den där, strömstaren visade sig för mig vid Pilgrimsbo.







Strömstaren valde att flytta sig några gånger och jag följde efter på motsatta strandkanten. Stor, extremt stor, försiktighet rådde från min sida. Inte för att skrämma strömstaren utan för att undvika att glida ner med kamera och allt i det kalla vattnet. Staren hamnade slutligen på en liten ö som var möjlig att fota uppifrån den gamla landsvägsbron. Jag gick dit men strömstaren hade åter flugit iväg.

Hackspetten visade sig istället vid Pilgrimsbo

Jag spanade ut över vattnet från min höga position uppe på bron. Då plötsligt såg jag en rörelse i vattnet nedanför Vrena IF:s bastubyggnad. I kanten skuttade en mink fram och dök ner i vattnet. Upp med kameran och alla bilder blev suddiga... Trots ISO 800 och aktiverad IS (stabilisering) på objektivet blev det suddigt. När jag kom hem såg jag att slutartiden endast var 1/100 till 1/125 s och det är ju på tok för dåligt.

Mink i Vrenaån
Efter detta tappade jag minken utom synhåll

Lite uppjagad över den oväntade bonusen tittade jag ut över brospannets motsatta sida och då satt strömstaren åter på sin ursprungsplats. Jag knäppte en ruta och åkte hem nöjd och belåten med dagens naturiakttagelser.

Strömstaren stod ännu en gång på sin favoritplats i Vrenaån

Nu återgår jag till innebandybilderna.

2 kommentarer:

  1. Det var en snäll stare. Gillar iskonstverket. Jag har legat inne med feber i två dagar nu, tog trots det en promenix i går vilket straffade sig natten till idag, men det är såna smällar man får ta.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Aj då, krya på dig. Kanske är inte utomhusvistelse och ansträngning helt optimalt med feber i kroppen.

      Förutsättningarna kunde ha varit mycket bättre idag. Tänk om det kunnat vara som i torsdags, runt 10 minusgrader och gnistrande solsken. Nåja, jag får vara glad för det som förevisades. Strömstaren var kanske snäll men jag var mycket försiktig när jag närmade mig den och hade så stort tålamod jag kunde uppbringa för att inte skrämma bort den.

      Radera