lördag 30 april 2016

Ett rosa Kungsträdgården

Helgens Stockholmsbesök ska skyllas på en 50-årspresent jag fick ifjol av min arbetsgivare och mina arbetskamrater. En sådan där box med ett visst värde som bl.a. kunde omvandlas till en hotellövernattning. Med halv panik blev det bokat innan presentkortet föll för 1-årsstrecket. Vi satte oss på tåget under fredagseftermiddagen och tog in på Clarion Hotel Sign.

Utanför Clarion Hotel Sign ringlade en enorm kö på fredagseftermiddagen
Det visade sig vara en after work modell enorm

Utöver tanken att äta en god middag i lugn och ro på någon av alla restauranger i huvudstaden så fanns medvetenheten om att vi bara var tvungna att ta oss till Kungsträdgården där körsbärsträden står i full blom för tillfället.

Fontän i ena änden av Kungsträdgården
Svandamm? Nej, en del av fontänen i Kungsträdgården

Vi var överens om att det var jättefint under körsbärsträdens rosaskimrande trädkronor. Och som jag förutsett så var det omöjligt att återge detta med kamerans hjälp. Jag har de senaste veckorna sett många bilder på blommande körsbärsträd på sociala media. Och fler bilder lär det bli med tanke på alla kameror och mobiltelefoner som var riktade uppåt under vårt fredagsbesök i Stockholm.

Den ena av två rader körsbärsträd i Kungsträdgården var solbelyst under kvällen
Anita fick posera framför de härligt färgade träden
En bild jag tog med kameran lyft högt över mitt huvud
Solens strålar bryter fram genom trädens blommor
Så mycket närmare än detta kunde jag inte fota med min vidvinkelzoom

Jag fotade fredagens bilder med min Canon 5D Mark II och mitt 17-40 mm vidvinkelzoom. Min kamerapackning denna resa var extremt lätt och utöver de nämnda grejorna hade jag bara med mig mitt 50 mm-objektiv. Ett teleobjektiv och macro-objektiv hade kunnat vara bra komplement men det var liksom inte en fotoresa i huvudsak utan en nöjestripp för att uppleva storstaden.

Schack modell större i Kungsträdgårdens hänförande miljöer
Andra änden av trädraden

Vi knallade tillbaka mot Gamla stan och intog en utmärkt välsmakande middag på en italiensk restaurang. Den kyliga våren gjorde sig påmind och vi fick en kylslagen promenad tillbaka till hotellet som ligger strax norr om Centralstationen.

Blå himmel och rosa blommor

Lördagen bjöd fortsatt sol men då var planen att besöka Fotografiska vilket innebar några timmar inomhus. Mer om den upplevelsen i ett kommande blogginlägg.

torsdag 28 april 2016

Julafton ringde...

...och var jätteavundsjuk.


Bakslag av nästan bibliska dimensioner. Som de flesta sörlänningar konstaterat idag den 28:e april har det ymniga snöfallet fått oss att fullständigt tappa tron på våren. April levererar, big time, skulle jag vilja hävda.




Trots att det tog emot ganska väldigt mycket så slet jag på mig vinterskorna och hängde kameran runt nacken för en snabb promenad direkt efter hemkomsten från jobbet. Det kändes inspirerande att fota i det vita landskapet och bland de stora snöflingorna. Med denna typ av snöfall hade det normalt sett varit december och ett välkommet avbrott i höstmörkret med bilder av varierat innehåll. Nu kändes det mer som konstigt.



Givetvis letade jag bilder med kontraster mellan spröd grönska och kall snö. Påskliljor, lärkträd, syréner, vinbärsbuskar och allt vad det nu är som knoppas och vill släppa ut sin levnadsglada färgprakt.





Eftersom jag gick upp mot Prästgården och Skillra fick jag även ett antal favoritvintermotiv på pränt. Det är bilder jag tagit förut och som inte direkt avslöjar att de denna gång är tagna på kanten till försommaren. Ganska intressant och om inte annat ett material att spara på till kommande år som jämförelse. Jag gillar dessutom det faluröda mot den vita snön. Snyggt, i mina ögon.








I kohagarna vid Skillra är det fortfarande tomt. En dag som denna är det lika bra. Inte ens i hagen där bäcken slingrar sig fram hade det varit särskilt kul att vara ett betande nötkreatur den 28:e april 2016.



Jag ägnar kvällen åt att få det isärplockade kamerahuset att torka. De stora och blöta snöflingorna som landade på kameran letade sig in i varenda knapp-skarv och öppning. Tur att jag har ganska robusta och väderbeständiga grejor.



Nu tar vi nya friska tag mot helgen!

måndag 25 april 2016

Ofördelaktiga hästporträtt

Inte ens vinterjackan räckte för att hålla kylan stången i söndags. Fler än jag kan konstatera att våren gått i stå. Snö varvat med regn och hagel är mer regel än undantag för tillfället. Brrr... Jag har också lärt mig att det inne i ridhus är minst lika kallt som utomhus. Den förpliktigande skjutsen till Ålspånga Säteri då dotterns ridlektion ägde rum i söndags var ett tillfälle att lära sig allt vad kyla i slutet av april kan utsätta oss pälslösa människor för.

Alva (till höger) ser ut att frysa när hon klappar Spotty

Jag slet givetvis med mig kameran när vi åkte iväg. Denna gång min 5D Mark II och 24-70 mm f/2,8-objektivet. Någon längre promenad i det ovanligt gråmulna sörmländska landskapet planerades inte. Samtidigt noterar jag att jag nu tenderar att ta identiska bilder som jag redan plåtat tidigare. Medveten om detta försvarar jag mig med att jag försöker förbättra tolkningarna för varje gång jag trampar i samma fotografiska fotspår.

Selfie i ridhusets spegelvägg har gjorts tidigare men nu med en ardenner i bakgrunden

Inför det stora men vackra stoet Pixie kan jag inte känna annat än vördnad. De stora hovarnas skor smattrade med än vad någon av de andra hästarna lyckades åstadkomma. Det kan förvisso inte vara helt lätt att sitta på en bredryggad ardenner, mina arma artroshöfter skulle troligtvis inte kunna vikas ut i tillräcklig utsträckning. Kanske sitta i damsadel...?

Ardennern Pixie i Ålspånga Säteris fina men för tillfället iskalla ridhus

Dottern Alva fick sitta upp på Vallis som är en förhållandevis stor häst. Och strök väggarna varv efter varv och jag kände att jag kunde släppa mitt eget kontrollbehov och ge mig utomhus en sväng för att leta upp några andra motiv.

Alva på Vallis i ridhuset på Ålspånga Säteri

Någon längre promenad blev det som nämnts inte. Jag tog mig upp bakom ridhuset i backen där några äldre byggnader ligger. Även dessa är dokumenterade sedan tidigare och denna gång kommer de svartvita tolkningarna.


Gamla hederligt kittade spröjsfönster

Jag rundade några hästhagar och kom till det skjul där en gammal trätunna vilar på en allt mer förfallen vagn. Dimensionerna är ytterst väl tilltagna och tidens tand ger trots allt karaktär till konstruktionen.

Långsamt sjunker kärran ner genom jordgolvet inne i skjulet

I bloggrubriken utlovade jag ofördelaktiga hästporträtt. I samband med det senaste besöket vid Ålspånga gjorde jag ett försök att porträttera de ståtliga djuren trots min osäkerhet kring vad som bygger ett bra hästporträtt. I rak motsats till dessa bilder tog jag nu några bilder ut en så felaktig vinkel jag bara kunde komma på. Kanske inte snällt mot hästarna men med vidvinkligt perspektiv snett nerifrån så blir det onekligen en smula humoristiskt. Om ingen visar bilderna för hästarna behöver de inte bli stötta.

Musse var mycket nyfiken på min kamera
Nyanlända fjordingen Mirana bökade runt med mulen i hästhagens jord
Även Mirana var nyfiken på kameran (och mig)

Trots att våren stannat upp kan inte naturen hålla tillbaka sin växtkraft. Björkarna börjar få musöron på sina kvistar och vid Ålspånga har kastanjerna kommit en god bit på vägen mot en grönlummig trädkrona.

Kastanjerna fortsätter sitt knoppande trots den kylslagna väderleken

Ännu en gång lämnade jag Ålspånga Säteri med övertygelsen att jag behöver komma dit igen med kameran som sällskap. Ett bra ställe att leta bilder på helt enkelt!

söndag 24 april 2016

Omöjlig kombo av magnolia och rugby

Lördagen innebar aprilväder i kubik. Som tur var lyckades jag och de två hemmaboende döttrarna slingra oss förbi de allra värsta klimatbottennappen. Det började fridfullt och i harmoni på hemmaplan då jag klev ut i trädgården och konstaterade att den magnolia jag fick på min 50-årsdag ifjol började spricka isär. Troligtvis har jag lyckats ha ihjäl denna sköra växt innan nästa år är i antågande. Det har hänt en gång tidigare och min framtidsutsikt är av det negativa slaget...

Magnolian (den lilla, lilla busken) börjar knoppas
Insekterna fann också magnoliaknoppen intressant


Efter macrofotograferingen på tomten var det dags att lyfta upp stora kameraryggsäcken, placera barnen i bilen och styra bilen mot Norrköping. En resa på 5 mil som tar oss över Kolmårdens höjder och ner på östgötaslätten. En resa som definitivt var värd att ta. Inte bara för att vi huvudsakligen fick solsken och undvek hagelovädret som drabbade Stigtomta. Det vi åkte för att se gjorde resan värd att företa. Flera gånger om.

Norrköping RK Trojan mot Södertälje RK

Jag hade fått nys på att det på flera ställen i Sverige denna lördag skulle spelas en första kvalomgång i 7-mannarugby. Kvalet gäller platser i sommarens SM-slutspel som sker i samband med SM-veckan (som av en händelse råkar vara i Norrköping denna gång). Jag har alltid varit sugen på att fota rugby och detta var ett gyllene läge.






Kvalspelet i omgång 1 i område Öst hade 4 deltagande lag. De började redan klockan 10 på förmiddagen men vi tog sikte på att se de avslutande 4 matcherna. Eftersom vi inte ställde bilen på rätt ände av de stora Himmelstalundsfälten missade vi en halv match tack vare vårt tidsödslande letande efter spelplanen för traktens rugbylag.

Stockholm Exiles RFC var helt överlägsna

Jag fotade några få översiktsbilder med min 7D och 17-40 mm-objektiv men allt annat knäppte jag med min 1D Mark III och mitt 300 mm-objektiv. Hur kul var detta? Hur kul som helst!

Hårda tag i rugby

Jag hade sagt till mina döttrar att rugby är för de riktigt tuffa grabbarna. De enda skydd de brukar använda är ett varv med benskyddstejp runt huvudet för att inte öronen ska lossna. De blev en aning uppskrämda men kanske också besvikna när varken tejp eller lösa öron sågs till under matcherna...

Alva och Lovisa, fotbollsspelare, förundrades över vad som tilläts under rugbymatcherna

Jag fixade ihop ett bildgalleri från de matcher jag hann bevaka och du hittar dessa rugbybilder HÄR.