tisdag 30 augusti 2016

När efter-bilden är bättre

Under senare delen av söndagseftermiddagen spenderade jag tid på Tunavallen i Eskilstuna där den Damallsvenska matchen mellan Eskilstuna United DFF och Vittsjö GIK spelades. En match i 13:e omgången och den första sedan i början av juli på grund av det långa OS-uppehållet för damfotbollen i vår nationella serie. För att göra en extremt kort sammanfattning av matchen så slutade den 2-1 efter 1-1 i halvtid och målen för Eskilstunas del gjordes av Mimmi Larsson och den OS-bekanta Olivia Schough.

Nu är det inte matchen som sådan som detta blogginlägg ska handla om. Jag har hittat 2 par bilder som visar att det inte är själva huvudbilden som behöver vara bäst utan det kan bli så att efterföljande bild i sekvensen blir ännu bättre. Huvudbilden i detta sammanhang är när själva bollkontakten äger rum.

Oftast blir det ett par, tre bilder tagna av mig varje gång jag väljer att trycka på avtryckaren när jag sportfotograferar. Sällan blir bara en bild tagen men det händer. Otroligt sällan fler än tre bilder i samma svep. Visst kan sportfotografering kallas "spray and pray" men det gäller att vara vaken när något är på väg att hända och sedan får man hoppas på att något intressant fastnar på minneskortet.

Jag fotar numera fotboll med min Canon 1D Mark IV och mitt 300 mm-objektiv. I undantagsfall sitter mitt 70-200 mm-objektiv på kameran istället. Ljusstarka gluggar men i söndags var jag ändå tvungen att gå upp till ISO 1600 innan matchen var färdigspelad straxt före klockan 19.00. Extremt gråmulet och elbelysningen runt Tunvallen tändes redan till matchstart klockan 17.00.

Eskilstuna Uniteds Annica Svensson når högst i nickduellen med Vittsjös Nkemjika Ezurike
Nicken är genomförd, bollen är borta, men nu är minspelet desto roligare

Det är ju så att actionbilder i sportsammanhang allra helst ska innehålla även redskapet. I detta fall fotbollen. Tyvärr är inte alltid bolluschlingen med i bilden när allt annat stämmer.

Eskilstuna Uniteds Ingrid Schjelderup går upp perfekt och nickar
När nicken är genomförd visar hon ögonvitorna då hon följer bollens bana med blicken

Så kan det bli, efter-bilden är emellanåt bättre än huvudbilden. Jag har tidigare visat att före-bilder oftast har högre underhållningsvärde än huvudbilden då man lagfotograferar. Det kanske är dags att ompröva den egna kapaciteten att fotografera då jag uppenbarligen inte lyckas med timingen eller att ta de bästa bilderna när det gäller...

söndag 28 augusti 2016

Söderköpings Gästabud

Egentligen är det obegripligt att det finns en vurm för medeltiden. Den mörka tidsåldern. Skitigt, sjukligt och eländigt i politiskt och religiöst avseende. Det är dessutom lite klurigt att det vävs in vikingarelaterade detaljer, föregick inte den epoken medeltiden? Nåväl, jag är ingen expert och mina skolkunskaper i historia är ringrostig.




På rekommendation åkte delar av familjen till Söderköping under 3 timmar i lördags. Alldeles för kort tid för att göra en recension av det som sedan 2006 kallas Söderköpings Gästabud. Vi träffade bekanta i Visby under Medeltidsveckan som talade varmt om detta medeltidsarrangemang.

Rådhustorget i Söderköping, den idylliska pärlan vid Göta Kanal

Gästabudet i Söderköping har i stort sett alla komponenter som Medeltidsveckan i Visby bjuder på. Och det är ju avsevärt kortare resväg till Söderköping för oss Stigtomtabor. Den knappa timmen det tar ner till kanalstaden är överkomlig.

I bortre delen av bilden ligger Kyrkparken där marknadsplatsen är

Inte bara den geografiska närheten talar för att man som sörmlänning ska besöka Söderköpings Gästabud. Enligt medeltids-kännarna är det säsongens sista medeltids-event och då brukar alla inblandade knallar, gycklare, musikanter och riddare bjuda till lite extra.

Matställena samsas om utrymmet på Hagatorget

Under dagarna tre pågår gästabudet. Och familjen Jansson iddes inte lägga mer än tre timmar på kalaset varav minst en timme spenderades med att äta inte allt för högkvalitativ glass... Vi var nyfikna och lyckades stilla denna känsla i solskenet trots relativt kort besökstid.

Söderköping är inte stort men dessa skyltar behövdes trots allt

Ett omfattande program med hållpunkter både vad gäller tid och plats gjorde den tjocka foldern som delades ut absolut nödvändig. Man kan inte skylla på att man inte blir informerad om man går igenom trycksaken. Nu kändes det som att resmålet Söderköping "pratade" med oss lika mycket som Gästabudet och vi borde kanske turistat i staden innan vi tog del av det häftiga medeltids-evenemanget.

Tältlägret i otroligt fina Brunnsparken

Jag har varit i Söderköping någon enstaka gång tidigare. Så charmigt och givetvis med Göta Kanal som en av de mest intressedragande attraktionerna. Den äldre bebyggelsen sätter också sin prägel på orten. Inte på långa vägar i närheten av Visby vad gäller medeltidskoppling men likväl tilltalande.

Publiken väller ut från tornerspelsarenan i Brunnsparken

Nyfiken på Söderköpings Gästabud? Du hittar mycket information om årets festligheter på deras hemsida HÄR. Programmet för 2016 finns att läsa HÄR men när du ser detta blogginlägg är hela kalaset över. Söderköpings kommun skriver om gästabudet HÄR. Och vill du veta varför gästabudets startades och av vilka så kan du läsa denna artikel i NT.

Den medeltida marknaden är en av höjdpunkterna under Söderköpings Gästabud

Tänk om Nyköping haft detta. Är det något som genom åren propagerats för så är det ju Nyköpings Gästabud. Ett flerdagarsarrangemang med tornerspel, stor marknad, musikaliska inslag, spel & lekar, föreläsningar och kunskapsspridning vore något för oss i sydöstra delen av Södermanland att bjuda in världen till. Hertig Karls marknad i alla ära men det är som ett litet knott i en enorm myggsvärm.

Kanderade sötmandlar i en pappersstrut är gott. Verkligen.

Jag hade roligt med kameran och försökte tillämpa samma taktik som senast i Visby under Medeltidsveckan. Gatufotografering och ett försök att dokumentera vad som hände i all hast. Vi såg ju inte särskilt mycket under den korta stund vi var på plats. Min Canon 5D Mark II fick sällskap av några objektiv med fasta brännvidder denna gång; 50 mm, 85 mm och 135 mm.

Medeltida lekar förevisades. Obegripligt men roligt att titta på.

Som antyds av objektivvalen så var det kort skärpedjup som eftersträvades tack vare objektivens stora bländaröppningar. Jag hade även med mitt 28 mm-objektiv men det kom aldrig till användning. Något vidvinkligt motiv i trängseln på Söderköpings gator hittade jag inte att föreviga denna gång.

Medeltiden intog Rådhustorget

Med de två yngsta barnen i sällskapet kunde vi tydligen inte undgå att söka oss till glasstället som "alla" verkar besöka. Smultronstället är omtalat och vi har varit där tidigare för 7-8 år sedan. Jag kanske låter tråkig när jag hävdar att det inte är ett dugg märkvärdigt men so be it. De oftast långa köerna är en sak men det är verkligen kvantitet före kvalitet på glassen. Varken gräddigt eller exklusivt utan oftast plastigt, frostigt och med tillbehör som smakar mediokert. Men det är mycket. Och satans dyrt i förhållande till smakupplevelsen. Så där ja, det var en rejäl sågning... Servicevänlig och glad personal var det i alla fall och det uppskattas.

Glada miner innan glassfrossan
Mmmm
Mmmm

Vi gick över slussportarna och Göra Kanal är ett anmärkningsvärt byggnadsverk som borde undersökas närmare någon gång i framtiden. En sväng med någon kanalbåt vore trevligt att företa sig. Låter som ett pensionärsuppdrag att spara på några år ytterligare.

En märklig syn med husen vars husgrunder ligger flera meter under vattenytan

Om det är värt att besöka Söderköpings Gästabud i framtiden? Definitivt! Jag ska i alla fall försöka hålla uppsikt kommande år med förhoppningar att datumen funkar i all övrig planering.

Jag har satt ihop ett bildgalleri med Gästabudsbilder som du hittar på Flickr HÄR>>>

Tjingeling!

onsdag 24 augusti 2016

Irrfärd över Stigtomtamalmen

Förmodligen är det så att man är som mest bekant med de omgivningar där man växte upp. Till Stigtomta flyttade jag 1993, som 28-åring, och har fortfarande inte kläm på omgivningarna. Det handlar om allt från gårdar till stigar och "tillhåll" men också släktnamn och personkännedom. De vita fläckarna på min Stigtomtakarta är påtagligt uppenbara, tyvärr. När jag under tisdagskvällen satte upp på min gamla cykel var det av tre huvudskäl; motionsbehov, fotoiver samt ren och skär nyfikenhet.

Stålhästen, den gamla och luggslitna, mitt på Stigtomtamalmen

Det har inte blivit mycket promenerande de senaste månaderna. Inför semestern försökte jag mig istället på att återuppta löpträningen. Jag hade inte en aning om hur det skulle funka med höfter och knän p.g.a. den artros som sedan 4 år hållit mig borta från seriöst motionerande. (Jag vet att det är skittrist att läsa om andras krämpor, håll ut, jag behöver bara förklara vad och varför så att mitt agerande blir begripligt.) Nu har det gått 1,5 månad och jag har lyckats springa 5 km ett par gånger i veckan. Inte utan problem men det är inte värre än att jag kan ta smärtan. Tidsåtgången för kvalitativ konditionsträning har därmed kunnat krympas vilket är en av de stora fördelarna med löpträning kontra promenader (men det är skitsvårt att fotografera samtidigt). Sedan har jag troligtvis något konstruktionsfel för jag tycker verkligen om löpträning, hur jobbigt det än är med syrebrist i lungorna och havererade benmuskler.

Fårskallar vid infarten från väg 52 till Stigtomtaskroten

Lördagens jobb på Diggiloo-konserten vid Ulriksdals Slott tog hårt på kroppen. Trampa och gå under en hel dag varvat med stunder av lyft dränerar hemmets medicinskåp på Voltaren. Nåväl, en sväng med cykeln är skonsam och där är förklaringen till varför jag fyllde luft i däcken på den gamla hojen. Med cykel som färdmedel kommer man onekligen längre på kortare tid än om apostlavingarna väljs.

I bakgrunden dammar det från skördetröskan som plockar hem det mogna vetet

Min nyfikenhet är motorn och drivkraften för rundor liknande den som företogs i kvällssolen under tisdagen. Hade jag varit extremt vetgirig och nyfiken skulle naturligtvis denna rutt företagits för många år sedan. Hur som helst har jag åtskilliga gånger funderat på var vägen tar vägen som man passerar när man går runt skroten och strutsfarmen. Den väg som går in till Stora Jägarholmen. Kartor är bra men avslöjar inte allt, vissa saker bör undersökas med egna ögon.

Vete i full mognad
När korn är fullmoget nickar de betydligt mer än dessa exemplar
"Ogräs" i sädesfältet

Vägen jag cyklade tog straxt slut och övergick i något som bäst kan beskrivas som en stig. Kanske har den varit snäppet mer en gång i tiden men nu var det bara stig kvar. Min stadscykel klarade av underlaget och det räckte för mig. Riktningen var mot Stigtomtamalmens omfattande grustag. Stigen övergick så småningom åter till grusväg. Inlandsisen var generös mot oss Stigtomtabor en gång för länge sedan och lämpade av sand, grus och stenar i stora mängder i området av Larslunds- och Stigtomtamalmen.

Bland de gamla grustagsgroparna fanns ånga spår efter crossåkare

På kartbilden kan man se ett gytter av småvägar som korsar Stigtomtamalmen. För en gångs skull är Google Maps oanvändbar då dessa små grusvägar inte finns med i appen. Min irrfärd ledde mig bara fel en gång, jag fick vända då jag kom fram till ett grustag där obehöriga inte ägde tillträde. Annars klarade jag navigeringen galant med en kartbild från Eniro i handen. Rundan jag cyklade mätte 10 km och jag kom så småningom ut på Jönåkersvägen några kilometer söder om Stigtomta.

Inne bland tallstammarna stod en av många observerade jakttorn under cykelturen
De vackra lingonen ropade på uppmärksamhet i skogens dunkel

Lite trevande orienterade jag mig fram på cykeln och insåg ganska snart att jag var på rätt grusväg. Området tål fler exkursioner då det går att komma ut på helt andra ställen och korsa malmen i alla tänkbara väderstreck. Å andra sidan ska jag inte drabbas av hybris bara för att jag kom ut till civilisationen med hedern i behåll denna första gång.

Här tog det stopp då det satt en skylt vid backens fot som förbjöd mig att cykla in i grustaget

Att passera nya platser för första gången innebär att det finns mycket att upptäcka. Trots att stora delar av området år obebyggt finns spår av mänsklig aktivitet både här och där. Inte bara en omfattande terrängkörning med motorcyklar utan också "skördandet" av naturens sand och grus.

Övergiven stålkonstruktion som bör ha varit en trumma för sortering av stenar
Del av trummans innanmäte
En betongvägg kan givetvis inte stå orörd från sprayburkarnas påverkan

Inte sedan hemkomsten från Gotland den 14:e augusti har jag varit ute med kameran. Undantaget har varit en fotbollsmatch men det är en helt annan typ av fotografering. Räknas inte riktigt. Suget efter naturbilder fanns onekligen hos mig och det blev också en drivkraft för upptäcktsfärden.

Hembygdsföreningen har lämnat spår efter sig i form av skyltar där gamla torp legat

Att cykla och ha kameran i en ryggsäck är en smula fotohämmande. Det går liksom inte att ögonblickligen höja kameran och trycka av. Snapshot-fritt, alltså. När jag kom fram till något som i hastigheten bedömdes som intressant blev det till att stanna cykeln, kränga av sig ryggsäcken, plocka fram kameran och därefter knäppa en ruta eller två. Omständligt så att det räcker och blir över.

På fina grusvägar genom Stigtomtamalmen

Att cykla en mil tar normalt sett inte jättelång tid. Tisdagskvällens cykeltur innebar så många stopp på vägen att jag inte ens fick ont i rumpan trots ovanan att cykla. Jag är inte helsåld på att cykla men i försomras började jag snegla på en hybridcykel för landsväg och grus. Tanken var att det skulle bli ett träningsredskap. Jag skakade av mig dessa tankar när det visade sig att jag trots allt hade lite löpsteg kvar i kroppens leder. Cykla är i mina ögon tråkigt och ska endast göras för att ta sig mellan punkt A och B. Typ. Jag kan tvingas tänka om men skjuter gärna på det in i det längsta.

De spröda blåklockorna förgyller dikesrenarna


Jag närmade mig landsvägen mellan Stigtomta och Jönåker och därmed tätnade också bebyggelsen. Små torp och gårdar kantade grusvägen. Över de fjärran fälten hördes böndernas skördeaktiviteter. Augusti lider mot sitt slut och nattens fuktighet sitter kvar allt längre på grödorna. Som torrast blir det timmarna innan solnedgången och då gäller det att passa på med tröskorna.



Sensommaren och den kommande hösten är en härlig tid. Jag gillar verkligen det vi har framför oss förutsatt att inte himlens portar öppnar sig och vräker ur sig allt fördämt regn som inte fallit de senaste månaderna. Jo, det är mycket torrt i skog och mark fortfarande efter en nederbördsfattig period. Om jag inte har fel skördas fälten tidigt i år och grödorna har nog blivit lite brådmogna av det torra väderläget.

Renfana

Jag stillade min nyfikenhet, fick måttlig men ändock motion och kunde knäppa några bilder med delvis nya motiv i hemtrakterna. Tisdagskvällen blev bra, jag kan till och med sträcka mig så långt att jag kallar den lyckad.

söndag 21 augusti 2016

Visby i en salig blandning

Dagens blogginlägg består av en helt och totalt salig blandning av bilder tagna under Visbybesöket som pågick under torsdagen till söndagen i förra veckan. Jag har redan avhandlat ett flertal olika ämnesområden och nu kommer de bilder som inte riktigt platsade i de andra kategorierna. För den sakens skull vill jag inte påstå att bilderna är varken bättre eller sämre än det som tidigare visats.

Du kommer att få se allt från bilder från färjeresan, regnbågar, solnedgång, Nikon-fotografer och ölprovning. Eftersom mängden bilder är stor och jag inte har mer text i min skalle att klämma ur mig efter denna resa får det bli ett bildrikt men ordfattigt inlägg denna gång.

Håll till godo :-)

Fripassagerare
Destination Gotlands mindre färja
Fiskargränd i Visby
Barn bland Almedalens måsar
Rester efter Almedalsveckan (?)
En svag regnbåge över Almedalen
Andfamilj i Almedalen
Andungar i gröngräset
Päronhalva i Visby
Taklinjer
Regnbåge över Visbys modernare stadsdelar
Modernt och gammalt men hundarna är samtida
Torsdagskvällens solnedgång utanför Visby
Lovisa och Alva
Östersjöns molntussar
Strandpromenaden är full vid solnedgång
Cool caféstolar
Utomhusbeslysning i neonlila
Den för mig oprövade badbryggan
#rotlös, SOS Barnbyars kampanj från Almedalsveckan
Mest en massa goja
Objektivbyte bakom domkyrkan
Med Nikon i händerna på klinten i Visby
Tysk turistgrupp vallas på klinten
Tysk turistgrupp fascineras av flicka som säljer saft och kakor
Kännetecken i Visbys hamn
Florence, restaurangen där jag åt min 50-årsmiddag i maj 2015
Utsikten, Strand Hotells takterass
Barlingbo-öl i baren på Utsikten
Barlingo Bryggeris VD till vänster intervjuas av lokaltidningens reporter
Laddat för ölprovning
Hårt arbetande bartenders
En av Barlingos öl med härlig bärnstensfärg
Nymålat

Nu är senaste äventyret på Gotland avklarat. Intrycken har smälts och längtan till nästa besök kan börja.