Juldagspromenaden förlängdes

Feberfri men med förkylningen kvar i kroppen tänkte jag att en halvtimmespromenad i juldagens solsken skulle vara uppiggande. Det kändes så pass bra att halvtimmen förlängdes till en timme och en kvart. Jag kom betydligt längre och fick ännu mer frisk luft. Men landskapet bjöd inte stämningen av midvinter, ånej, inte på långa vägar.

Så här grönt och fint växer det i hasseldungen just nu

Jularna passerar med eller utan snö. Den kallaste perioden av vintrarna brukar i mina trakter vara några veckor in i januari, inte när solen står som lägst kring vintersolståndet dagarna före julhelgen.

Om jag försöker minnas tillbaka på tidigare julhelger kommer inte jag ihåg vilken jul som var grön och vilken som var vit. Är den vita snön så otroligt viktig för stämningen? Jodå, den bidrar men skinkan smakar likadant oavsett om det är snö på marken eller inte.

När jag gick på min juldagspromenad var det några plusgrader i luften, blåsigt (och värre ska det bli) samt fruset i vattenpölarna. Natten hade nog varit lite kallare men den värsta kylan kom underifrån där tjälen bidrog till att fukten frös på vägbanorna. Värsta sortens halka för bilisterna enligt min erfarenhet.

Som vanligt under julens lediga dagar var det fler personer som var ute och gick. Ett behagligt sätt att bryta av storhelgens stillasittande. En och annan hundägare syntes rasta sitt husdjur men det måste de ju göra oavsett dag och väder.

Kaveldun med Stigtomta kyrka i bakgrunden

Kaveldun i en annan livsfas med Stigtomta Kyrka i bakgrunden

I södra Södermanland är solen uppe från klockan 08:45 till ca 15.00 när dagarna är som kortast. Solen tar sig inte särskilt högt upp på himlavalvet och den lyser verkligen inte starkt. Ljuset är sparsamt när man ska fotografera.

I hasseldungen är hängena på väg att utvecklas

Ljuset har sin charm oavsett årstid. Att jaga spontanmotiv med kameran under grådassiga vintermånader utan snö är dock lite småkämpigt. Jag använde min 5D Mark II och mitt 135 mm-objektiv denna gång för att isolera motiven med hjälp av objektivets egenskaper. Vidvinkel skulle bara ha avslöjat det snöfattiga landskapet.

En tappad handske på grusvägen vid Mårtenstorp

Den kommande veckan ska det tydligen blåsa hårt. Synd, som villaägare är jag lite extra orolig när det blåser mycket. Förra vinterns stormfälle över grannens tomt gör väl inte saken bättre. Denna gång hoppas jag att alla våra träd står upp ordentligt. Jag har semester i mellandagarna och kanske kan ta med mig döttrarna till Femörehuvud om det blåser. Där kan vi ta del av naturens krafter när de bryter in mellan hav och land.

Låt nu inte annadagsfirandet gå över styr. Jag hoppas på ett snart återhörande!