lördag 30 december 2017

Vrena är en plats att återvända till

Utan att gå igenom äldre bildmaterial känns det som om jag de senaste åren idogt  och troget besökt Vrena runt jul och nyår. Vinter, kyla, en och annan strömstare eller liknande företeelser har tagit mig till grannbyn när extra lediga dagar gett mig utrymme i schemat.

Inloppet från Hallbosjön vid Pilgrimsbo sett från gamla landsvägsbron
Samma vy som på första bilden men från det helt motsatta hållet
Pilgrimsbo kan vara en av mina favoritmotiv i närområdet

Det senare delen av sommaren 2017 innebar så låga vattennivåer i sjösystemen att ångslupen Munter tvingades ställa in sina turer på Hallbosjön och i Yngaren. Kanske var de låga vattennivåerna orsaken till att båtbryggan flyttades några meter längre ut från land vid Pilgrimsbo. Jag konstaterade detta idag men inser också att nuvarande nivåer är okej, till och med högre än normalt.

Munters brygga längre ut än vad jag sett de senaste åren

För att komma torrskodd till bryggan krävs spänst och mod

Vid mitt besök förra vintern kryllade det av gräsänder vid Pilgrimsbo. Då var iskanten betydligt längre in i Vrenaåns inlopp. Även i år tjattrades det en hel del från de änder som simmade runt i omgivningarna men det var inte lika många individer som ifjol. Tror jag.

Inte tusan ville änderna ha mig i sin närhet, de flydde fältet illa kvickt när jag dök upp

Jag såg inte röken av någon strömstare vid Pilgrimsbo så jag satte mig i bilen och åkte den korta lilla sträckan till Vrenas badplats. Man svänger in bakom klassiska Mårtens Vall och är strax framme vid badplatsen, eller Näset som jag tror att den kallas.

Isen låg på Hallbosjön men den såg tunn och opålitlig ut


Lördagsförmiddagens solsken hade vid lunch bytts ut mot ett tunnare molntäcke. De där förbaskade molnen är som skinn på såsen denna årstid. Bläh. Morgontimmarnas minusgrad hade vid mitt Vrena-besök förvandlats till en plusgrad så inte ens frostkristaller fanns att beskåda.

Moln över Hallbosjön

Dagens bilder är fotograferade med min Canon 7D Mark II som hade objektivet Canon EF 17-40 mm monterat samt min Canon 5D Mark IV som för första gången fick testas med telezoomen Canon EF 100-400 mm. Det är inte helt bekvämt att ha två riggade kameror hänga runt nacken men nu var jag ju inte ute på någon lång och vådlig expedition.

Alkvist vid Näset

Studie av vass i det svaga vinterljuset

Det var skönt att komma ut i friska luften och jag håller mig redo för fler besök i Vrena om bara vintern kan få lite bättre fäste. Det är onekligen så att byn väster om mig har en hel del att erbjuda ur ett fotografiskt perspektiv.

torsdag 28 december 2017

Erbarmligt dystert

Mellandagar, de där timmarna och dagarna som ska användas till något avkopplande. Om man jobbar kanske det är en smula lägre tempo än brukligt. Shoppar man finns alla chanser att strössla pengar på fullständigt onödiga saker. Jag köpte en ny router... Och det var inte ens extrapris på den. (Nöden har ingen lag, prestandan i min gamla router var otillräcklig när ny trådlös utrustning släpats hem till nästet.)

Allén upp mot Åsby

Ett par dagars ledighet mellan jul och nyår ska för egen del övergå i en arbetsdag innan nästa sjok med lediga dagar landar. Vad gör man på Menlösa barns dag? Och varför har dagen fått det nya namnet "Värnlösa barns dag"? Och vad i hela fridens namn menas egentligen med skylten "Hund i bil"? Den sistnämnda frågan är tagen ur luften och är helt utanför sammanhanget men den får min hjärna att gå på högvarv när den poppar fram.

Åsby
Leråker
Jag trodde bävern försvunnit från bäcken men här syns färska spår
Den relativt nya stigen förbi Åsby
Avgränsning
Åsby
Dimma

Efter några timmar framför Gran Turismo på den nyinförskaffade Playstation 4-konsolen behövdes frisk luft. Det var inte lätt att se att det fanns någon frisk luft denna utomordentligt trista torsdag. Mörkt som i ett sotararsle, luftfuktighet som i Amazonas men utan värmen som finns varken i sotararslet eller i regnskogen. Usch.

Mot Skillra och Prästgården
Ryttare på häst

Jag riggade min kamera med mitt 50 mm-objektiv. Pälsade på mig. Trampade runt på de extremt leriga grusvägarna. Innan jag kommit ut genom ytterdörren bestämde jag mig för att detta var en svartvit dag. Eller mer åt en gråskalig dag. Inte ens svart eller vitt framträdde särskilt bra i detta mellandagstöcken.

Utbildning:

Informationsskylt
Tiondebod
Grindstuga vid Prästgården
Och längst där nere är gården Skillra

På de största bländaröppningarna är mitt 50 mm-objektiv en aning soft. Och gluggen vinjetterar präktigt mycket. På vissa av dagens bloggbilder har jag lagt till ytterligare vinjettering i efterbehandlingen, på andra bilder är den "naturlig". Om det förstärker det ödesmättade så stämmer mina rådande känslor ute i mellandagseländet med det fotografiska slutresultatet.

Flitens lampa lyste ur den öppna porten i det gamla järnvägsmagasinet

Och innan jag nått hem igen kom tåget på TGOJ-banan med riktning mot Oxelösund.

Tåg på TGOJ-banan
Jag konstnärade lite som avslutning på foto-promenaden

Så mycket roligare skulle vi visst inte ha idag. Jag håller mig inomhus resten av dagen och bidar min tid.

onsdag 27 december 2017

Grå julaftonspromenad

När jag på julaftonsförmiddagen tog mina broddar och min arma lekamen på en långpromenad var det inte många tecken utomhus som pekade på att det var julhelg. Ett eländigt grått skitväder, i huvudsak snöfritt och i "bästa" fall en eller annan isfläck att sladda på med den brodd-fria delen av skosulan.

Klockan 10.30 i Stigtomta kyrka hade många bänkat sig på julaftonsförmiddagen

Mitt julval av promenadväg föll på Salingerundan. Enda anledningen till denna rutt var nog rättvisebaserad, det torde ha varit länge sedan senast. Asfaltssektionerna längst denna sträcka var frusna underifrån, gruspartierna var glashala. Japp, vinter enligt kalendern och bevisligen tillräckligt kallt för att det ska ha gått ner tjäle i backen.

Motionären samlar fart och kraft för att ta sig förbi Stora Ramshult i bakgrunden

När jag gick igenom bilderna från promenaden föll valet på svartvitt i efterbehandlingen. Nu behöver det inte vara så att alla svartvita bilder behöver visa en grå och Lars Norénsk vardagsrealism. Det går att göra glada, pigga och positiva bilder i svartvitt också. När naturen bjuder på så lite lyster och färg som en mulen och snöfri vinterdag är det dock nära till hands att ta till gråskalorna i bildspråket.

En utrangerad PV
Luftbubblor i dikets istäcke

I skrivande stund har julhelgen passerat. Matresterna från julafton har gudskelov minskat i kylskåpet. För att råda bot på allt stillasittande tog jag med mig delar av familjen till Katrineholm under Annandag jul. Jag försöker helt enkelt ta klivet in i en för oss ny tradition. Något som däremot har en klassisk stämpel i idrotts-Sverige, annandagsbandyn.

Flitigt fotograferad byggnad vid Salinge

De få milen mellan Stigtomta och Katrineholm behöver inte vara bekymmersfria. Mörker, viltstråk både här och där och dessutom risk för ishala vägsträckor. Nu gick det utmärkt att åka både dit och hem helt utan missöden.

Istäckt grusväg efter Tallstugan på Salingerundan

Ett par extra lediga dagar i mellandagarna har jag lyckats få loss. Kanske hinner jag med någonting vettigt eller annars rinner de bara iväg på ingenting särskilt. Jag vet i alla fall att jag under onsdagskvällen ska vara med och leda en träning med flicklaget i fotboll. De behöver en bensträckare innan fredagens futsalcup i Finspång (där jag inte är med som ledare eftersom jag jobbar).

Ljung i hink med gården Varväng i bakgrunden

Nyårshelgen står för dörren och ingen annan gång på året kommer två så olika storhelger så nära varandra. Man hinner knappast stuva undan reklambuntarna som delades ut inför julhelgen innan nästa kilo med smörja dimper ner i brevlådan. Nu byts sillen och laxen ut mot hummer och oxfilé. Tydligen. I alla fall om man ska följa dagligvarubranschens ogenerade reklamhysteri.

Kavlinge i kanten av Stigtomta


Det är en himla tur att trettonhelgen inte är någon storhelg som ska firas med pompa och ståt. I min värld är det åtminstone en helg som passerar obemärkt förbi. Kanske finns riktiga trettonhelgsfanatiker som går bananas av min diss, jag ber i så fall om ursäkt för de ömmande och trampade tårna.

Skolbygget fortskrider

Efter en förmiddag vid datorn ska jag kasta mig mot något helt annat. Frågan är bara vad?

måndag 25 december 2017

Utdraget firande

Diverse vinterrelaterade smittor i släktskapet sätter sin prägel på årets julfirande. Nu ser det ut som om det blir en utdragen historia under flera dagar. Det är trevligt det också. Att kura ihop sig under en filt framför TV-apparaten får ske någon annan gång om man oförhappandes råkar få en dag ledigt.



Jag inledde julaftonen med en långpromenad runt Salinge. Det var allt för länge sedan jag tog den rundan. Vädret var allt annat än bra. Mer från den promenaden i ett senare blogginlägg, men jag kan avslöja så pass mycket att det blev en svartvit betraktelse när bilderna skulle redigeras.




I hemmets mörka vrå försökte jag ta några bilder. En ganska hopplös uppgift. Nåväl, bilder på julkulor i granen kan vara bra att ha till kommande års julhälsningar i sociala medier m.m. Vi var som nämndes inte så många runt julbordet denna gång och därmed blev också julklappsutdelningen lugn, sansad och helt i min smak. Våra yngsta barn är nu tillräckligt gamla för att lägga band på sin paket-iver.





När julmaten intagits, julklapparna delats ut och julklappsspelet klarats av tog vårt lilla sällskap en promenad in mot de centralaste delarna av Stigtomta dit familjens näst äldsta dotter ska flytta med sin pojkvän. Ett varv inne i radhuset stillade vår nyfikenhet. Både Ida och hennes pojkvän är ju uppväxta i Stigtomta så de känner sig förmodligen mer som Stigtomta-bor än vad t.ex. jag gör. Det är märkligt att barn- och ungdomsårens uppväxtplats sätter så tydlig prägel. Jag känner mig som Bränn-Ekebybo på något märkligt sätt trots att det är 31 år sedan jag flyttade därifrån. Jag har vid det här laget bott fler år i Stigtomta än jag gjorde i Bränn-Ekeby (7 km söder om Nyköping).

En liten men livfull flock på promenad i Stigtomta

Under julaftonskvällens senare del brände vi en massa tid på att få igång den Playstation 4-konsol som jultomten (?) levererat till hushållet. Man köper spel på datadiskar som när de ska startas innebär att ytterligare mängder med gigabyte data ska hämtas ner från nätet... Tur att jag har fiber och 200 Mbit/s in i huset.

Olika grader av oskärpa på utomhusgranen...
...för att testa bokehbollarna på mitt...
...Canon EF 50 mm/1.4-objektiv. Inte helt runda, måste alltså köpa dyrare och bättre objektiv ;-)

Nu är snart energinivån uppe på maximal laddning och nästa sällskap kommer in genom ytterdörren. På't igen.

God fortsättning!