lördag 22 juli 2017

Kvällssolens sista strålar

Besöket på västkusten är över för denna gång. Det är alltid med visst vemod vi lämnar denna lilla plats på jordklotet men förvissningen att vi alltid är välkomna känns gott i hjärtat. Fyra timmars bilresa gör att det inte går att spontanbesöka vårt värdpar (tillika släktingar). Det finns så mycket att upptäcka när man kommer till andra platser än hemtrakterna men för mina två yngsta döttrar är det troligtvis Liseberg som lockar lite extra. Om det är något vi lärt oss genom åren så är det att inte ge sig in på Liseberg under semesterperioden, allra minst under Gothia Cup-veckan. Och den vecka som nu är på väg att ta slut har innehållit just detta. (Och är det något som inte lockar, trots att jag är att betrakta som fotbollsnörd, så är det Gothia Cup men det resonemanget hör inte hit och det tänker jag inte fördjupa i denna text.)

Lång och ringlande grusväg med kvällens sista solstrålar

Jag tog kameran ur ryggsäcken för ett par kvällar sedan och gav mig ut på jakt efter kvällssolens sista strålar. Vid huset där vi bodde hade skuggan redan lagt sig, solen stod bakom trädtopparna på kullens trädridå. Jag visste att jag kunde få lite solsken om jag sökte mig uppåt i terrängen längst den grusväg som passerar huset.



Macro-objektivet är en trogen följeslagare och det krävs inte särskilt mycket för att bygga upp ett lämpligt motiv. Ge mig en växt, trivsamt ljus och jag torde få till någon bild i alla fall. Till skillnad från de vidvinkligare objektiven avgränsar brännvidden 100 mm det som blir synligt för kamerans sensor. Självklart gör sig klipporna vid Bohusläns kust utmärkt som motiv för vidvinkelgluggen. Men det är inte alltid landskapet "talar" så tydligt att man vill ha ett bredare perspektiv.




Skillnaden mellan att fota växter i fullt dagsljus och i kvällsljus är stor. De varma tonerna, möjlighet till snyggt släpljus och motljus med en låg ljuskälla är några av sakerna som dyker upp i mitt huvud.





Min korta kvällspromenad med kameran kom till stor del att handla om att fota fingerborgsblommorna. De växer, vad jag vet, hemma i mina hoods. Nu tycks de vara ganska lika lupinerna i sitt sätt att växa längst vägkanterna. Likväl saknas de som motiv där jag går till vardags.






Som avslutning på denna promenad blev det en bild på några prästkragar. Det var en fin liten samling som stod på grusvägen men solen hade för länge sedan lämnat denna plats och skuggan var allestädes närvarande. Det funkade bra ändå, tror jag.

Prästkrage fotad rakt uppifrån och som frilagts från bakgrunden tack vare kort skärpedjup 

Jag avrundar med tre bilder som jag tog från min systers farstukvist. Utanför husets dörr matas fåglarna flitigt och jag riktade min kamera mot ett par av utfodringsställena. För dessa bilder använde jag mitt 70-200 mm teleobjektiv samt telekonvertern (x1,4). Tyvärr är inte min Canon 5D Mark II någon autofokuskanon men det var det kamerahuset jag hade med mig på denna resa.





Ett kommande blogginlägg kommer att visa några bilder från charmiga orten Gränna där vi stannade till för lunch under hemresan från västkusten. I och med det är den västliga upptäcktsfärden redovisad och kan läggas till handlingarna.

Peace out

torsdag 20 juli 2017

Marstrand runt i sommarväder

Besöken på Sveriges västra sida har under åren varit frekventa. Kusten norr om Göteborg har varit föremål för en och annan utflykt. Men av någon konstig anledning hade jag inte varit vid Marstrand förrän onsdagen den 19:e juli anno 2017.

Utflykt till Marstrand

Vägen mellan Stenungsund och Marstrand tog oss genom det typiska landskap som råder innanför västra sidans kustlinje. Åkerlapparna är små men gårdarna många. Småorterna radar upp sig efter varandra. Krokiga och smala landsvägar tar sig fram där urberget tillåter det. En och annan bro löper mellan öarna tills det slutligen tar stopp och endast båt är möjligt färdsätt.

Växtlighet där det går

Resesällskapet denna onsdag innehöll ciceroner med god lokalkännedom. Min stackars syster och svåger har denna sommar redan klarat av Marstrand ett par gånger. Nu fick de ännu en chans att visa hur, var, vad och varför. Längst ute på Koön tar man färjan över till Marstrandsön och inte fick jag använda mitt Västtrafikkort utan systerns kort for fram genom kortdragaren. Jag som åkt med ett Västtrafikkort i plånboken sedan 2012...

I väntan på färjan
Utsikt från Marstrandsdelen på Koön mot Marstrandsdelen ute på Marstrandsön där Carlstens fästning är det stora blickfånget
Västtrafik-färjan Lasse-Maja

Ute på Marstrandsön var mängden societetshus i trä påfallande många. Jag läser mig till att Marstrand är en av Sveriges första och populäraste badorter och att det kan "skyllas" på att kung Oscar II gjorde årliga visiter på ön. Jo, man ser spår av allt detta när man går runt i den pittoreska och idylliska bebyggelsen på ön.

En helt okej arkitektur för en Tempo-butik

Vi valde besöksdag med omsorg. Veckan inleddes med alldeles förskräckligt hårda vindar men enligt prognoserna skulle det bli både varmt, molnfritt och vindstilla under onsdagen. Nu är troligtvis besökstrycket vid Marstrand maximalt i mitten av juli och det var folk precis överallt. Färjan gick liksom inte direkt tom mellan Koön och Marstrandsön.

Flakmoppar var det gott om ute på Marstrandsön

Marstrand är verkligen ett Mekka för seglare och övrigt båtfolk. Uppenbarligen ligger det bra längst rutten norr om Göteborg. Givetvis fanns mindre båtar vid bryggplatserna men de enorma miljonflytetygen stack ut på de finaste kajplatserna. Långväga gäster, om man ska tolka flaggorna i akterspeglarna.

Segelbåtar på västkusten är liksom sinnebilden för båtlivet
En aldrig sinande ström av båtar tog sig in och ut vid Marstrand

Vi tog det långa varvet runt klipporna på Marstrand. Jag fick en rejäl och uppfriskande dos av Bohusläns klippor och kustlinje. Det är ju så otroligt vackert! Det karga landskapet vittnar om tuffa förhållanden för allt levande när inte vädret är så fint som det var denna onsdag. Saltstänk, stormande hav och minimalt med jordmån ger inte utrymme för frodigt liv och grönska.

Våra steg tog oss sakta men säkert ut mot de bortre delarna av Marstrandsön
Bra stigar och leder med kompletterande lägeskartor
Vattenpaus för hela sällskapet
Mums för oss ostkustbor som inte är vana vid denna typ av kustlinje

Våra steg tog oss sakteliga närmare baksidan på Carlstens fästning som tornar upp sig på Marstrandsöns högsta punkt. Vi äntrade fästningen, på fredligt sätt, och försåg oss med glass i en av kioskerna. Därefter valde några av oss, läs "gästande ostkustbor", att följa med på en guidad tur inne på fästningen.

Fästningen dök upp inför våra ögon

Carlstens fästning påbörjades 1658 och slutfördes 1860. Av dess militära historia fick vi veta förvånansvärt lite under rundvandringen av guiden. Att fästningen är byggd av rivna borgar och slott är ett märkligt bevis för att innevånarna i de sydligare delarna av Bohuslän inte hade kunnande eller tradition av stenbearbetning. Det hade jag aldrig kunnat tro... Fästningen är byggd av fångar. Dessa brottslingar och kriminella fick vi däremot veta allt om under rundvandringen på fästningen.

Utsikt från toppen av Carlstens fästning

Mest berömd, och otroligt omtjatad av guiden var Lasse-Maja. 1800-talets bedragare var egentligen inte ett dugg sympatisk men efter en lång tjyvkarriär blev han benådad av Carl XIV år 1838 och fick idolstatus i societetskretsar. Ja jisses.

Lovisa och Alva vid en av fästningens kanoner

Många steg senare var vi redo att gå tillbaka till hamnområdet och ta färjan över till Koön. För övrigt är det så att orten Marstrand heter Marstrand Arvidsvik på Koö-sidan sedan 2015. Varför jag nu noterat detta bland alla vita villor och prunkande trädgårdar.

Trängsel på färjan mellan Marstrands-halvorna

Eftersom vi sparat vår matsäck i en kylväska stående i en av bilarna blev det ett matstopp på vägen hemåt. Vi hittade ett brofäste där mackor, kaffe och frukt smakade ovanligt bra.

Godkänd plats för en eftermiddagsfika

Jag åker gärna till Marstrand fler gånger. Nu vet jag vad jag har att förvänta mig och det var en plats som verkligen levererade allt man kan önska av västkusten. Vackert. Bilderna i dagens blogginlägg kompletteras med ett extra bildballeri. Länk till Flickr-galleriet med 43 biler från Marstrand >>>

Tack för idag, slut för idag.

tisdag 18 juli 2017

Västkust-macro

I samband med ett besök på västkusten, hos min syster som bor norr om Stenungsund, började vi första besöksmorgonen med en promenad runt sjön i deras närområde. I sällskap hade vi den hund som de passar på dagarna. För oss ostkustbor blev det närapå en chock att det var blå himmel och uppehållsväder, vi går ju runt i förvissningen att det ständigt kommer snett regn i väst. Tydligen har torkan varit lika påtaglig på västsidan som hos oss vid ostkusten.

Fingerborgsblomma, aka digitalis, är en giftig rackare

De stora fotografiska äventyren lär dröja så tisdagens promenad fick bidra med några macro-bilder i all sin enkelhet. Har jag nu släpat med mig delar av kamerautrustningen så är det lämpligt att använda den, dumt vore väl annars.

Längst vägkanten

Det hårda blåst som härjade under måndagen hade inte bedarrat helt och hållet. Om du någon gång försökt fotografera insekter på växter när det blåser mer än 0,5 sekundmeter vet du hur omöjligt det är att lyckas. Minsta lilla rörelse och allt blir suddigt. Många bildfiler fick slängas när jag tittade på dem i datorn.

För en sekund eller två var det vindstilla

Vi njöt av en promenad som tog oss fram på både grusväg, landsväg och skogsstig. När vi passerat några charmigt belägna villor fastnade vårt hundsällskap på ena sidan av ett stängsel där en annan fyrfoting befann sig.

Charlie hade väldigt gärna hälsat ännu mer på den där hunden på andra sidan gunnebostängslet

När eftermiddagen var på väg mot kväll avnjöt vi en måltid bestående av krabbklor, färska räkor och havskräftor. Kostar som en ny bil under turistsäsongens högtid men är faktiskt värt det. Mmmm, jisses så gott det är!

Landskapsvy norr om Ödsmål

Onsdagens äventyr ska förhoppningsvis ta oss till en turistmagnet modell större på västkusten norr om Göteborg. Jag har inte varit där tidigare vilket innebär att det blir extra spännande. Jag hoppas på att kunna återkomma med en eller annan bild på det kustnära och karga landskapet.

Anita ägnade sig åt familjefotografering inne i den lummiga skogen

Med lite tur håller det soliga vädret i sig en eller ett par dagar till. Om man ska spatsera på klipporna mot västerhavet får det gärna vara soligt, varmt och inbjudande.




Nu är kamerabatterierna laddade och förberedelserna är gjorda inför kommande dags exkursion.

På återhörande!

söndag 16 juli 2017

Ömsom vin, ömsom vatten

Veckan som passerat var den första av fem semesterveckor för mig. Den började ju trevligt, det såg du som läste mitt föregående inlägg. Jordgubbsplockning, sommarväder och landsbygd. Jag ägnade huvuddelen av veckan åt att hugga upp två större träd som sågats i lagom kamin-stora bitar. Träd nummer 1 var den gran som drog omkull i en storm för 1,5 år sedan. Träd nummer 2 var en tall tvingades jag fälla för dyra pengar förra sommaren. Nu är vedboden välfylld och händerna fulla med valkar och blåsor.

Mitt under vedhuggningen gjordes ett mindre välkommet avbrott. I torsdags begravdes min svärfar. Det har varit en tung och sorgefylld tid sedan dagen innan midsommarafton. En begravning är inget att se fram emot men det är heller inte något man skulle vilja ha ogjort. Jag ombads att ta några bilder innan ceremonin inne i kyrkan, vilket gjordes, och det är bilder som naturligtvis stannar inom familjen.

Alla Helgona Kyrka i Nyköping

Inom sportens värld är det i mångt och mycket sommarlov under juli. Nyköpings högst rankade fotbollslag hade avslutningsmatch på vårsäsongen under fredagskvällen och eftersom det utlovats hyfsat väder valde jag att packa stora kameraryggsäcken och åka till Rosvalla för en bevakning.

Rosvallas A-plan
I väster kunde en hel del moln skådas

Att fota sport i sent kvällsljus är gött. Det mjuka och varma ljuset gör bildgalleriet en rejäl tjänst. Dessutom kan det på Rosvalla innebära att man kan få en eller annan motljusbild, och det är en effekt som i alla fall jag uppskattar.

En matte med sin hund valde att sätta sig i lugn och ro på jordvallen för att kolla på matchen

Nyköpings BIS fotbollsherrar mötte Akropolis IF i division 1 Norra. Säsongen har varit mindre lyckad för Bissarna så här långt och de ligger under nedflyttningsstrecket. Det blev inte bättre efter denna match som de förlorade med 2-3 efter att ha haft ledningen två gånger om.

Bissarnas första mål var en välplacerad frispark förbi fingrarna på Akropolis målvakt

Jag upplever det alltid som väldigt trevligt att göra fotbollsbevakningar. Nu hör inte Rosvalla-anläggningen till mina favoritarenor, den är stor och opersonlig, men människorna runt fotbollen gör väldigt mycket för upplevelsen. Bollkallarna till denna match var från Nyköpings BIS P03-lag och de hade minsann koll på mig och bad följaktligen om en bild på dem under halvtidsvilan. Jag var inte nödbedd.

Bollkallar från Nyköpings BIS P03:or

Under denna match hade jag två kameror redo. Min Canon 1D Mark IV fick ha mitt 300 mm-teleobjektiv medan min gamla trotjänare Canon 1D Mark III hade vidvinkelzoomen 17-40 mm monterad. Sista 10 minuterna av matchen bytte jag 300 mm-objektivet mot mitt 70-200 mm med telekonvertern. Mest för att testa den kombinationen och hur den skulle leverera.

Lennart Johansson i Nyköpings BIS laddar för en nick
Bissarnas playmaker Sal Jobarteh i motljuset på A-planen
Mittfältskrigaren Suad Gruda i Nyköpings BIS

Att ha vidvinkelzoomen redo bredvid mig var en chansning. Givetvis använde jag den för att ta översiktsbilder på publiken och anläggningen men tanken var också att kunna ta några vidvinkliga bilder om någon situation skulle utspelas precis vid sidlinjen där jag satt. Det gick väl sisådär...

Bissarna måljublar i kvällssolens sken under andra halvlek då man tagit ledningen med 2-1

Jag behöver förmodligen våga testa nytt oftare än vad jag gör när jag fotar välbekanta sporter. Samtidigt märker jag hur fort jag tappar timingen om jag inte fotar fotboll regelbundet. Så blir det med alla sporter jag hoppar emellan, att förutspå situationerna är en sak men att också sätta bilderna kräver koncentration och timing.

Nu rusar jag vidare mot nya äventyr på semestern. Någon sportfotografering finns inte i sikte förrän sista semesterveckan så jag vilar sportkamerorna och letar motiv med de andra grejorna under några veckor. Blir bra!