Strandstrosande vid Harhålet

Förmiddagen var inte särskilt långt gången när jag bestämde mig för att ta en sväng längst Hallavägen med bilen. Målet var Harhålet och kameran var givetvis med. Jag hade nog inte tittat så noga i kameraryggsäcken när jag tog med den. Istället för normalzoomen (24-70 mm) och normalgluggen (50 mm) hade jag med 135 mm-objektivet samt det lilla 28 mm-objektivet som av någon outgrundlig anledning blivit kvar i ryggsäcken.

En ganska påtaglig vind pinade stranden vid Harhålet

De två viktigaste sakerna fanns i alla fall i ryggsäcken. Jag hade ett kamerahus och mitt kacro-objektiv. Att kamerahuset är viktigt vid fotografering behöver inte förklaras men närbildsobjektivet behövdes eftersom mitt huvudmål under utflykten var blåsippsbacken på åsen vid udden i bortre delen av Harhålet.

Där borta till vänster går stigen upp till blåsipporna

Jag skruvade på det lilla gnisslande vidvinkelobjektivet och gick längst stranden bland utblommade alar och bastanta tallar. Det är riktigt fin natur vid kanten av Yngaren och vistelsen blev inte sämre av den ljudkuliss som de nyanlända bofinkarna stod för. Deras muntra kvittrande och drillande bland tallarna fyller verkligen skogen med hopp och liv.

En kopparorm försökte hålla sig så stilla som möjligt när jag gick förbi

Väderprognosen hade lagt ett moln över mina trakter ända fram till sen eftermiddag. Därför var jag inte besviken när himlen var en aning låg. Nu visade det sig att prognosen inte varit särskilt träffsäker för på hemvägen från Harhålet sprack det isär och sedan dess har solen lyst från en tämligen molnfri himmel.

En avancerad rastplats (sovplats) med värmereflektor hade gjorts i ordning

Att gå längst strandlinjen runt udden vid Harhålet är en mycket fin promenad. Inte helt slät och jämn på vissa ställen men i huvudsak lättvandrad. Den stora sjön har många meter strand och vid Harhålet är stranden lättillgänglig.

Fjolårets vass har flutit iland

I detta blogginlägg lyser blåsipporna med sin frånvaro. Jag lovar dock att de blommar och att jag har några bilder att bjuda på i ett kommande blogginlägg. Blåsipporna behöver inte beskrivas med ord, de talar så bra med sitt synnerligen ypperliga utseende.

En helt genomrutten alstubbe

Som alla vet vid det här laget är vattennivån i insjösystemen skral. Lite oroväckande. Vid Harhålet är det långgrunt så det syns kanske inte jättetydligt att vattnet inte når lika högt som det borde. På väg tillbaka till bilen såg jag dock en samling stenar en bit utanför vasskanten som jag aldrig tänkt på tidigare vilket är ett tecken på att vattnet inte brukar bryta de övre topparna på stensamlingen när vattennivån är normal.

Utanför vassen visade sig en samling stenar på grund av lågvattnet

Jag återkommer med blåsippsbilderna inom någon dag.