måndag 22 maj 2017

420 mm kortpromenad

Som rubriken på dagens inlägg antyder blev det en mindre lång promenad. Nu blev den långt mycket längre än 0,42 meter. Söndagen segade sig förbi i en sörja av inaktiv passivitet efter en desto mer intensiv lördagskväll och tidig söndagsmorgon. Nåväl, det kom en ny dag och snart var både avslutningsfesten med stadens ishockeylag och den sedan länge inplacerade 50-årsskivan inplacerade på respektive ställe i minnesbanken.




Trots solsken och värme stannade jag på insidan av huset. Redan under lördagen hade gräset klippts och kanterna trimmats. Det sistnämnda innehåller ett moment som jag lärt mig att hata ofantligt mycket. Den bensindrivna trimmern har, precis som de allra flesta modeller, en kassett med kraftig nylontråd. Den där sabla tråden tar ju slut emellanåt och måste fyllas på. Allt för ofta, skulle jag vilja påstå. En ingenjörsexamen är det minsta som behövs för att linda trådarna rätt och få allt på plats igen. Spelar liksom ingen roll hur jag gör, det blir garanterat fel de 20 första gångerna, och tar därmed minst en timme extra när trådgårdens kantgräs ska få en duvning.




Jag masade mig till slut ut på en halvtimmespromenad när söndagseftermiddagen övergått till kväll. Tyvärr blåste det rejält och min objektivval var kanske inte optimalt. Jag hade hoppats på att en eller annan liten fågel ville vissa sig men i vindbyarna blåste det mest omkring enstaka skator och kajor som inte lyckats hålla sig fast på trädgrenarna och taknockarna.

En liten bofink visade sig i utkanten av lövskogen
På en ordentligt bildbehandlad himmel blåste ett jetplan förbi

Jag riggade min Canon 7D Mark II med telekonvertern och mitt 300 mm teleobjektiv. 300 mm x 1,4 är detsamma som 420 mm brännvidd. Framför den pjuttiga cropsensorn i kameran blir teleeffekten (utsnittet) än mer markant. Otympligt som sjutton att bära på och längre än en halvtimme vill man definitivt inte bära detta runt nacken eller i armvecket.


I brist på fåglar fick det bli en och annan häst. Med tanke på att mina steg tog mig förbi både Skillra och Åsby rådde det ingen brist på hästar som motiv. I de flesta fallen stod hästarna förhållandevis nära vägen där jag gick och teleobjektivet gav bilder där inte hela kusen fick plats innanför bildrutans kanter. Nåja, thats life.





Tyvärr är det så torrt i marken att det dammade när hästen andades

Denna gång blev jag faktiskt nöjd med skärpan i bilderna. Vid tidigare försök att använda telekonvertern har jag blivit allt för besviken. Mitt 300 mm-objektiv är verkligen knivskarpt men har i kombination med telekonvertern gett mig för mjuka bilder då det bl.a. testats på fotbollsmatcher. Denna gång valde jag att blända ner till f/5,6 (från maxöppningen f/4) och kanske låg hemligheten i denna inställningsjustering.

Med sikte på en fotbollsintensiv vecka, som arbetsmässigt är en kortvecka, tar jag ny sats och ser framåt mot diverse övningar och prövningar de kommande dagarna!

2 kommentarer:

  1. Svar
    1. Tack för dina ord! Äntligen visade telekonvertern att den kan leverera skarpa bilder (om jag som fotograf sköter mig och gör det jag ska).

      Radera