fredag 18 augusti 2017

Visby avslutade vår Gotlandsvecka

Mellan den 29/7-5/8 2017 tillbringades en semestervecka på Gotland. Ett resmål som på många sätt börjar bli allt mer välbekant för delar av familjen Jansson. Detta år var bilen med och utflyktsmålen var spridda över hela ön. Utgångspunkten var en hyrd lägenhet någon kilometer från ringmuren i Visby. I några inlägg kommer resan att redovisas, kronologisk ordning denna gång, och utöver bilderna i bloggen finns länkar till separata bildgallerier på Flickr.

Vår Gotlandsvecka avslutades med en heldag i Visby. Visby är aldrig fel. Jo, under Almedalsveckan. Och under Stockholmsveckan. Men annars så. Allra helst hade vi ju velat vara i Visby under Medeltidsveckan men som förklarats tidigare gick det helt enkelt inte att lösa i år då kombinationen färjebiljetter och medhavd bil inte var kompatibel. Vi fick ändå se spår av den stundande Medeltidsveckan när vi rörde oss i medeltidsmiljön, både tältlägret och marknadsområdet växte upp under fredagen.


Det medeltida tältlägret i Östergravar fick sina första boende ett par dagar innan Medeltidsveckans start
Innanför Snäckgärdsporten var det febril aktivitet med medeltidsmarknadens uppbyggnad
Ett nytt inslag på marknaden vid entrén angränsande mot Botaniska trädgården

Fredagsmorgonen började med solsken och blå himmel. Efterhand rullade molnen in och vi fick en allt mer gråmulen himmel över våra huvuden. När vi kommit en bit in på eftermiddagen rullade de riktigt mörka molnen in och det kom störtskurar under 1,5 timmar. Då sökte vi skydd i butikerna utanför Österport. Eller rättare sagt gjorde den kvinnliga delen av sällskapet en rejäl shoppingrunda medan jag stod under tak utanför skyltfönstren och tittade på folk. Det är också ett nöje...


De mörka regnmolnen blåste snabbt in över oss
Österport knyter ihop det modernare köpcentrat med butiksmiljön i den medeltida staden
Denna härliga gamla brödbil fotade jag för något år sedan, nu var det dags igen.

Sedan ett par år tillbaka har vi några måste-ställen i Visby att stanna till på för att få något att stoppa i munnen. Visbyglass är given och sedan har jag redan nämnt restaurangen Florence vid gästhamnen. Hotellet Breda Blick är ytterligare ett sånt ställe där lättare lunch eller fika smakar utmärkt och där man dessutom kan sitta vid bord i fruktträdgården framför huvudbyggnaden.


Hotell Breda Blick
Stockrosor framför Breda Blick

Som tidigare nämnts så har Visby några platser jag inte kan hålla mig borta från vid ett besök. Botaniska trädgården, Almedalen, Fiskargränd och ringmuren med sina torn och portar tillhör sevärdheterna som absolut är värda att ta del av.


Norr om Österport rasade för några år sedan en del av muren som nu är renoverad
Ringmuren ner mot Nordergravar, en favoritvy
Ringmuren och Nordergravar fotograferade nere vid Snäckgärdsporten
Almedalen med sin vy över staden som jag har svårt att se mig trött på
Alva och Lovisa i nedre änden av Fiskargränd

Avslutningsvis en bildserie som visar hur svårt det kan vara att få utöva sin "fotokonst" utan störningar när man har sällskap av familjen. Hur tålmodigt jag måste jobba för en bild. Hur mycket tolerans som behöver rymmas hos mig som håller fingret på kamerans avtryckare.


Jag ville fotografera ringmuren, himlen och tornet. Lovisa ville veta vad jag siktade på...
Äntligen klev Lovisa ut ur bild och allt var frid och fröjd. Eller?
En aning irriterad och med ett snävare utsnitt fick jag slutligen en ostörd exponering

Tidig lördag morgon var det revelj, lägenheten städades ur och bilen packades mer våra resväskor. Hemresan skedde med start klockan 09.00 och ön saknades mig redan i kön in på bildäck. Blir detta årets enda besök på Gotland? Jag hyser en förhoppning om att återse ön någon dag under hösten, vi får se hur det blir med den saken. Fokus bör nog läggas på att i första hand hitta ett nytt jobb och då kan jag med säkerhet inte veta vilka förutsättningar som finns för att komma iväg en gång till.

Ett bildalbum med 58 bilder från Visby hittar du HÄR >>>


Tack för att du tagit dig tid att ta del av årets Gotlandsbesök!

torsdag 17 augusti 2017

Jungfrun, Hallshuk, Stenkusten och Grostäde

Mellan den 29/7-5/8 2017 tillbringades en semestervecka på Gotland. Ett resmål som på många sätt börjar bli allt mer välbekant för delar av familjen Jansson. Detta år var bilen med och utflyktsmålen var spridda över hela ön. Utgångspunkten var en hyrd lägenhet någon kilometer från ringmuren i Visby. I några inlägg kommer resan att redovisas, kronologisk ordning denna gång, och utöver bilderna i bloggen finns länkar till separata bildgallerier på Flickr.

En dag på Gotlands mark utan rauk vore trist så vi började torsdagen den 3/8 med att spana in den högste av dem alla. Jungfrun är inte bara reslig utan ligger uppe på en klint för att riktigt synas. Av någon okänd anledning har vi tidigare inte besökt området vid Jungfrun på nordvästra sidan av ön. Vi inledde med att gå mot den kända rauken nere vid stranden. Inte för att man kommer upp till stenbumlingen den vägen men för att den vittrande väggen av porös berggrund är fascinerande att se.


Nere vid parkeringen där rauken Jungfrun finns
Längst ute på udden står Jungfrun
Ett underlag som man trampar många steg på när man är på Gotland

Jungfrun är kanske mer känd än den förtjänar. Promenaderna i området var dock trevliga och vi nöjde oss ganska snart. Bilen tog oss vidare till fiskeläget Hallshuk. Upp på höjden och utsikten var det sannerligen inget att klaga över. Vad fint det var. På klinten avslöjade rabbishålorna vilka som befolkade platsen på en mer stadigvarande basis. Vi var endast tillfälliga besökare.


Hallshuk
Rabbisarna har fått krafsa i ganska tuff jordmån
Pricken i centrum är en badande person uppe på grundflaket vid Hallshuk

Redan på vägen till Hallshuk såg vi vallmofältet som lyste alldeles illrött. Det blev ett givet stopp vid bondens åkerlapp på vår väg tillbaka. Jag passade även på att ta en bild mot vägrenen där vi tillfälligt gjort stopp. Efter en vecka med många mil på Gotlands landsvägar kan jag inte annat än gilla den rikliga floran i vägrenarna. Kanske är det så att man inte slår vägrenarna på samma sätt som i mina sörmländska hemtrakter. Vid ett tillfälle stod det ett gotländskt rådjur i vägkanten och det är väl det som talar för att vi bilister gärna skulle ha rensade vägrenar för att undvika närkontakt med faunan.


Mycket blomster bredvid de gotländska vägarna
Vallmon har tagit över det steniga och karga kornfältet


Det riktiga utflyktsmålet denna dag var Stenkusten. För att lokalisera infartsvägen till denna sevärdhet åkte vi till Bläse Kalkbruksmuseum. Ett litet stopp som hade kunnat vara längre om restaurangen inte haft slut på all lagad mat. Vi fortsatte hungriga och letade istället i kylväskan efter något som liknade en lättlunch. En kort titt på gamla lastkranar, smalspåriga järnvägsräls och mäktiga skorstenar avklarades innan vi satte oss i bilen för den guppigaste resa vi någonsin företagit oss i en bil.


Bläse Kalkbruksmuseum

Jag var förvarnad om den dåliga kustvägen som går längst Stenkusten. Vi har en SUV och den har rejäla hjul och ordentlig markfrigång. Allt handlade om att köra långsamt och försiktigt och det var egentligen inga problem alls att ta oss längst denna härliga del av Gotland. Jag skulle göra om det idag om jag hade haft möjlighet. Vi gjorde flera stopp, gick ner till vattnet över den steniga och breda strandremsan. Så annorlunda, så vackert.


Stenkusten med blicken söderut
Modernare form av strandfynd på Stenkusten
Strandfynd av äldre karaktär på Stenkusten

I slutet av Stenkusten på vår resa norrut ligger fiskeläget Grostäde. Isolerat från allt annat och utslängd på den extremt karga kustremsan. Här fick sinnena ro och kameraanvändandet exploderade. Jag kan stapla många superlativ över denna lilla del av världen, och det är säkert många före mig som upptäckt hur enormt fint det var på denna plats.


Grostäde fiskeläge

Det blev en dag med mestadels mulet väder men med många sevärdheter som är starkt kopplade till det unika Gotland. Jag kan varmt rekommendera en försiktig tur längst Stenkusten, det var en höjdare! Bildbevisen finns i ett album på Flickr som du kommer till HÄR >>>

Ett avslutande blogginlägg från Gotlandsresan vecka 31 kommer att handla om vår heldag under fredagen inne i Visby.

tisdag 15 augusti 2017

Folktätt på Fårö och solnedgång i Visby

Mellan den 29/7-5/8 2017 tillbringades en semestervecka på Gotland. Ett resmål som på många sätt börjar bli allt mer välbekant för delar av familjen Jansson. Detta år var bilen med och utflyktsmålen var spridda över hela ön. Utgångspunkten var en hyrd lägenhet någon kilometer från ringmuren i Visby. I några inlägg kommer resan att redovisas, kronologisk ordning denna gång, och utöver bilderna i bloggen finns länkar till separata bildgallerier på Flickr.

Med ett näst intill överdrivet intresse för SMHI:s väderapp i mobilen bestämde vi slutligen att göra ett Fårö-försök under onsdagen den 2/8. Med tanke på det extremt fladdriga vädret och väderinstitutets totala oförmåga att ens en gång berätta vilket väder som råder i stunden var ändå den stora solen över Gotlands norra delar tillräckligt pålitligt. Grejen med att åka till Fårö under högsäsong är bilfärjan från Fårösund. Tidig väckning var alltså en absolut nödvändighet och vi stod vid Fårösunds nedförsbacke mot vattnet klockan 08:40. Några få bilar var före oss i kön men färjetrafiken var ännu inte uppe på högvarv så vi fick vänta till klockan 09:00 innan färjan tog oss över det lilla sundet.


Det var ingen längre kö i färjeläget

Varför var det viktigt för oss med bra väder när vi skulle till Fårö? Det finns massor att se på denna vackra och smått unika ö, inget som nödvändigtvis kräver solsken. Det finns också badstränder av högsta klass och där någonstans låg argumentet som var tyngst i packningen. Bredvid körsbären, iskaffet från Kränku och smörgåspaketet. Det skulle solas och badas åtminstone en dag på familjen Janssons Gotlandsvecka. Blidka barnen. Men först ett stopp vid kultställenas kultställe, Kutens Bensin. Hade jag bara vetat så skulle jag varit vid Kutens på kvällen den 31/7 eftersom Kenny Håkansson (tidigare gitarrist i mitt favoritband Dag Vag) spelade där. Nåväl, man kan inte vara överallt.


Kutens är värt ett stopp oavsett tid på dygnet
På de små och smala asfaltsvägarna tog vi oss slutligen fram till Fårö Fyr. Sudersand är kanske badstranden alla tänker på när Fårö nämns men eftersom precis ALLA är där försvinner 95% av charmen för mig. Nej tack, vi badade vid Norsta Auren, några steg från fyren och med betydligt lugnare tempo än på grannstranden på andra sidan ön. Nu hade vi också satt våra fötter vid Gotlands sydligaste spets (Hoburgen) och vid norra spetsens fyr, 176 underbara Gotlandskilometer emellan.


Fårö Fyr

Dagen var fortfarande relativt ung när vi satte våra fötter på stranden vid Norsta Auren. Endast en handfull människor fanns på stranden. Det fyllde på ordentligt under dagen, i takt med att de tunna molnslöjorna skingrades och värmen stack uppåt. Denna sida var läsida från den hårda sydvästliga vind som härjade, ytterst behagligt med andra ord.


Stranden vid Norsta Auren

Kameran låg ordentligt nedpackad i ryggsäcken under strandvistelsen. Det är bäst så, allmänheten upplever fotografering med systemkamera allt mer provocerande, och stranden kan gott få vara en frizon (även om jag håller hårt på lagen/principen att det fortsatt ska vara fritt att fota på allmän plats). Den långgrunda stranden bjöd på allt varmare vatten under dagen och redan efter 4, 5 timmars vistelse vågade sig Anita ut för ett dopp. Vi trodde hon tvekade för att det inte fanns någon brygga därifrån hon kunnat göra en backflip ner i vattnet men det var inte anledningen till tveksamheten enligt henne.

Våra tidigare osolade kroppar tålde inte mer än en viss mängd solstrålning varvid vi bröt upp vårt strandläger och gav oss ut på en utflykts-odyssé på Fårö. Ett par raukfält och ett fiskeläge som vi besökt tidigare fick vår uppmärksamhet på nytt. Till saken hörde att ALLA andra var på dessa platser också. Langhammars blev första stoppet, där raukarna sträcker sig högt mot skyn.


Raukarna vid Langhammars är ståtliga

Vi upptäckte att grillplatsen nedanför parkeringen vid Langhammars var ledig och drog igång en glödbädd samt grillade vår medhavda korv. Lite oroligt med allt folk som strömmade förbi hela tiden men vad gör man inte när man är hungrig?! Den hårda vinden på denna sidan av Fårö gjorde sig påmind och vi fick hålla hårt i grejorna för att de inte skulle blåsa iväg. Med mätta magar styrdes bilen mot ett av de allra mest kända av Gotlands alla fiskelägen, vi begav oss till Helgumannen. Jarå, ALLA var där också. Framförallt de tyska turisterna som tog trasiga brädsnuttar ur de gamla ekorna och eldade med på stranden. Say what!?! Allemansrätts-syndromet?


Helgumannens fiskeläge på Fårö
Fotoobjekten radar upp sig vid Helgumannen
Mmmm, gamla ekor på strenstranden är tilltalande
Fiskeläget används aktivt och här läggs det när (för flundra skulle jag tro)

Vi gjorde även ett kortare stopp vid Digershuvud där raukfältet är vidsträckt. Blåsigare än nödvändigt och vi tog oss mot färjan över till Gotland. En kortare stund i kön, under sommaren har en extrafärja trafikerat sundet, och vi kunde ta oss ner mot Visby.


Digershuvud

Sommarvädret var ljuvligt denna tidiga augustionsdag och vi bestämde att vi skulle ta del av solnedgången utanför Visbys ringmur. Vi gick genom den medeltida staden, förbi Stora torget med sina många middagsbesökare, och fram till Kruttornet och Fiskarporten. Jag undrar hur många människor före oss som stått och njutit av solnedgångar på denna plats?


Rosornas och ruinernas stad
Underhållning på gång i en av kyrkoruinerna
Många samlades utanför ringmuren för att ta del av solnedgången

Jag satte mitt 70-200 mm-objektiv på kameran och fotade solnedgången. Solen fick passera en molnridå innan den fräste ner under horisontlinjen. Precis när den sista delen av solskivan skulle försvinna tog sig ett fartyg fram över havet och syntes som ett litet ludd framför solen.


Moln vid horisonten i solnedgång
I en glipa visade sig solen och lät oss ta farväl av varandra för denna dag
Fartyget på väg från vänster in framför den sista lilla delen av solen

Ett mindre bildgalleri från vår Fårödag finns på Flickr och du hittar det HÄR >>>

Nästa äventyr på Gotland förlades till de nordvästra delarna och det berättar jag gärna mer om i ett kommande inlägg.

söndag 13 augusti 2017

Beachvolley fotografiskt utmanande

Mitt i alla inlägg från och om Gotland bryter jag emellan med ett blogginlägg om sportfotografering. Igen. Det är så att jag under nästan en veckas tid befunnit mig inne i ett beachvolleyboll-bubbla. Sverige-eliten inom beachvolleyboll tävlar under somrarna i något som kallas Swedish Beach Tour. Nio deltävlingar totalt där tourfinalen är uppe i Umeå det kommande veckoslutet. Nyköping arrangerade för första året för en av deltävlingarna, nummer åtta närmare bestämt, och den avgjordes den 10-12 augusti.

Stora torget i Nyköping ur fisheye-perspektiv från kortsidesläktaren

Nyköpings kommun har del i arrangemanget men det stora lasset med tävlingsledning och funktionärer har Nyköpings Frisksportklubb dragit. Oj vad många de varit och oj hur bra arrangemang de åstadkommit. Enligt de aktiva en av bästa, om inte den allra bästa, på årets tour. Att ha tävlingarna på en tillfällig plan på det tajta torget som kantas av gamla eller "speciella" (Stadshuset) byggnader blev en lyckträff. Många ovetande förbipasserande stannade nyfiket till, tittade en stund, och fyllde helt eller delvis läktarna med plats för 500 åskådare.

Beachvolleyboll är fylld av känslor. Här är slutsegrarinnorna Tadva Yoken och Sigrid Simonsson
Härlig mimik på Jona Vigfusdottir när hon jublar över en vunnen poäng med lagkamrat Sara Cavretti

De 16 högst seedade herrarna respektive damerna (med andra ord åtta lag i respektive klass) tävlar på touren. Jag ska inte gå in mer på tävlingen som sådan eftersom det är något jag skriver om på annan plats (Lokalsporten.se) och vid ett senare tillfälle när jag hunnit redigera färdigt allt bildmaterial. Att hemmahoppet Linus Tholse i par med Jakob Molin vann herrklassen gjorde inte det hela sämre, det blev en värdefull del i arrangemangets 100%-iga framgång i Nyköping. I detta blogginlägg tänkte jag kort berätta om den fotografiska utmaningen som beachvolley innebär för mig. För det är svårt, knepigt och krävande. Tycker jag.

Speglingar i spelarnas solglasögon är tacksamt att jaga med kameran

Jag försökte förbereda mig för tävlingen genom att redan på måndagen vara på plats när den tillfälliga arenan byggdes upp. 200 ton sand har dumpats på torget innanför en sarg som byggts upp. Läktare monterades och diverse tält, ljudanläggning och dass släpades på plats. Under tisdagskvällen tävlade arrangörsklubben på arenan då deras veckotävling Beachtoppen flyttades från ordinarie plats. På onsdagen var jag med under två timmar då min näst yngsta dotter var där i en grupp som under veckan testade många olika sporter ("Teen Camp" i Sörmlandsidrottens regi). Direkt efter detta tränade hemmahoppet Linus Tholse på planen och även det såg och fotograferade jag. Jag kände mig förberedd så till vida att jag visste hur ljuset föll över sandplanen, hur bakgrunderna i olika vinklar såg ut m.m. Men att fota när spelet pågick i full fart var jag inte tränad för när tävlingarna drog igång på torsdagsförmiddagen.

Linus Tholse (i par med Jakob Molin) manade på publiken under sina matcher på Stora torget

Det är något som liksom skaver med att fota volleyboll. Hur jag än försöker tycker jag att jag inte kommer åt spelet. Antingen är någon medspelare i vägen eller annars är det nätet eller stolparna som skymmer sikten. Dessutom händer plötsligt en massa saker som varken jag eller kamerans autofokus hänger med på. Spelet går snabbt och är svårläst. Räddningsplankan är att fota servar, bagger- och fingerslag samt känsloutbrott efter varje spelad poäng. Men det är ungefär som att på en fotbollsmatch endast fota spelare som driver boll eller slår en passning längst marken. Bilder som inte direkt är upplyftande att titta på.

Baggerslag av Johan Ström

Baggerslag framme vid nät av Sigrid Simonsson

Hela torsdagen kämpade jag på med både en mulen och trist himmel och mina egna sportfoto-brister. Fredagen blev bättre på många sätt. En klarblå och molnfri himmel samt lite bättre känsla för hur spelet böljade och vilka situationer man kan förvänta sig framför kameran. Inspirationen räckte långt men fick ett pris. Fredagen innebar spel mellan klockan 09.00 och 19.00. Endast några minuters paus mellan matcherna. Jag var helt slut efter att ha koncentrerat mig i 10 timmar (med en 15-minuters lunchpaus). Det fick jag betala för under lördagen då semifinalerna och finalerna avgjordes. Jag orkade inte vara riktigt på tå under lördagens spel och dessutom var det åter blygrå himmel över våra huvuden.

Baggerslag som åtminstone har flygande sandkorn som extra ingrediens

Jag fyllde den mellanstora kameraryggsäcken med två kamerahus; min Canon 1D Mark IV samt min 7D Mark II. Den absolut största mängden bilder togs med min 1D-kamera som fick mitt 70-200 mm-objektiv påmonterat. Min 7D tjänade som andrakamera och användes till översiktsbilder, och till detta packade jag med mitt 24-70 mm-objektiv, mitt fisheye och min 17-40 mm-zoom. Tungt nog att ha runt nacken eller på ryggen (eftersom jag inte tordes ställa ifrån mig ryggsäcken någonstans under tävlingsdagarna).

Spel framme vid nät som jag fångat från sidan nästan parallellt med nätet
Spel framme vid när fångat från planens kortsida

Samtliga bilder i detta inlägg har jag plockat ur min bildskörd från den soliga fredagen. Självklart kan det vara knepigt med det hårda ljuset men det ger även en lyster till sportbilderna som är omöjligt att åstadkomma en mulen dag. Jag och en foto-broder fick ackreditering och vi fick bl.a. instruktioner att försöka få med så mycket publik som möjligt i bakgrunden av våra bilder. Vi skulle dessutom försöka leverera ett 50-tal bilder efter varje tävlingsdag till deras flöde på Facebook. Gott så, en rimlig begäran (för vår gratis-insats).

Knuten näve och spegling i glajorna. Nykorade svenska mästaren Peter Lundgren levererade!

De tidiga morgonmatcherna drog inte jättemycket folk till läktarna. Med andra ord fick man välja fotovinkel med omsorg. När det väl dök upp många på läktarna var det plötsligt andra vinklar och perspektiv som gällde. När något spektakulärt hände var risken stor att man inte hade den vänd mot kameran eller att den var på andra planhalvan som man inte nådde p.g.a. både nät, andra spelare och otillräcklig brännvidd. Nåväl, det får inte vara för enkelt för då skulle ju även mobiltelefonkamera-fotograferna fixa sportbilderna som jag kämpar för med både tid och dyr utrustning.

När allt stämmer, Linus Tholse räddar upp en boll framför mig och både jag och kameran hann med!

Efterhand som fredagen gick fick vi en allt lägre sol som gav både varmare bilder och längre skuggor. Därutöver dök en möjlighet upp att ta bilder på sanden som sprätte upp när spelarna gjorde upphopp. Jag såg det av en slump när jag gick runt planen och kunde inte annat än försöka fånga det på bild.

Sprättande sand i kvällsljuset på Stora torget i Nyköping

Förhoppningsvis blir detta ett återkommande inslag i Nyköpings stadsbild kommande år. Frisksportarna fick i alla fall frågan från Swedish Beach Tour om de var beredda att arrangera en deltävling även kommande år. Vi får se. För mig räcker bildmaterialet från årets tävling ett bra tag... Av ca 7500-8000 exponeringar har jag sparat 4000. Ur detta material har jag gjort i ordning tre gallerier om totalt 300 bilder som arrangören fått enligt önskemål. Nu återstår redigeringen av knappt 1000 ytterligare bilder innan jag tycker att jag är färdig. Och en bloggtext. Nja, det kommer kanske att ta för lång tid, jag får grubbla på hur jag ska göra.

De redan levererade bilderna hittar du här:

Jag tackar för möjligheten att fotografera denna eminenta och visuellt tilltalande sport. I sammanhanget vill jag även tacka Friskportarna i Nyköping för ypperligt bemötande, den trevliga stab som följer touren samt alla spelare som gjorde dessa dagar till något riktigt, riktigt minnesvärt.