lördag 3 februari 2018

Ambivalent vinter

Grannlåten i omgivningarna för två veckor sedan blev bokstavligen bortblåst och bortregnad. Men si vädergudarna är nyckfulla och har åter installerat vinterprogrammet. Tada. Och jag har fått skotta, ack du milde himmel och heliga tid.

Talgoxarna kämpar på i det omväxlande vintervädret
Solrosfrön är onekligen en favoritföda för flera av våra övervintrare

Lördagsmorgonen fick vigas åt snösvängen hemma på uppfarten. Nu var jag inte ensam om denna syssla, det stånkades och hystades snö från grannuppfarterna också. Och svettig hinner man bli redan efter tre skoveltag. Nu var det inte fråga om någon arktisk kyla denna februarilördag, endast ett par minusgrader på termometern, men det blåste en smula och var direkt oskönt på vissa partier av promenadrundan. Konstigt, för två veckor sedan var det tretton minusgrader men kändes inte alls lika råkallt och ruggigt.



Snöns som föll under fredagen ställde till det alldeles förskräckligt på vägarna. Det blev rejält halkigt. På E4:an kanade bilar av vägbanan och hemma i Stigtomta är vår gatubelysning nedsläckt på gatan efter denna lilla lastbilsfadäs i korsningen vid Rogsmo:

Oups, och resten av stolparna efter denna är numera nedsläckta

När jag trampade fram över järnvägsspåret hörde jag ett omisskännligt fågelläte. Se, där uppe i björken satt 15 pipande sidensvansar och burrade upp sig. De var tyvärr lite för långt borta från kameran, trots mitt 100-400 mm-tele för att det skulle bli någon bra bild

Sidensvansar

Förmiddagens gråmulna himmel var inte någon direkt fröjd för ögat. Skimret i bilderna uteblev och resterande bildmaterial i detta blogginlägg får gå i den svartvita konverteringens tecken. Så när som på en färgglad vägskylt.



Tack vare blåsten har den nya snön som fallit farit omkring längst horisontalplanet. Drivbildningen har gjort att det är varierande snödjup men jag skulle tro att vi har ungefär en decimeter snö på marken. Och några millimeter obehaglig beläggning på vägbanorna.

Grusvägen upp mot Prästgården var oplogad och hjulspåren var lämpliga att trampa i
Skitdiket bildar i alla fall en fin liten bäck i kohagen



När jag kom till Skillra gladdes jag åt att det stod två fina hästar i hagen i närheten av vägen. Men när jag kom närmare med kameran vände de bort sina huvuden. Arroganta hästar... Nåväl, de insåg väl att de inte skulle få något av mig och då finns det ingen anledning att smila upp sig framför kameran.

Inte ett dugg intresserad av att vara med på bild
Även vid Åsby finns det hästar

Helgen tar sin fortsättning med äventyr inne i Nyköping men därifrån åker jag sedan med andan i halsen hem till Stigtomta igen och gör mig redo för kvällens festligheter. Vilka upptåg det blir under söndagen återstår att se, kanske nöjer jag mig med återhämtning.

En trädridå där snön fastnat och valt att stanna kvar

Jag önskar en god fortsättning på helgen!

4 kommentarer:

  1. Hehe...jadu Lasse, det blev vinter den här vintern också, vilket kan ha både för- och nackdelar. Eller fördelar...hm..det får ju skitdiken att se bättre ut iaf 😂 Kul att du fick se sidensvansarna också.
    Ha en fortsatt trevlig helg!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ett förlåtande och döljande snötäcke kan onekligen ha sina fördelar. När inte det frodigt gröna bäddar in omgivningarna är snö ett hyfsat substitut.
      Om jag inte hade haft mitt 100-400 mm som sällskap på promenaden hade inte sidensvansarna blivit avbildade. Nu kom jag trots allt tillräckligt nära. Hemma vid fågelbordet har vi haft besök av de ännu mer färggranna steglitsarna men de flyger alltid iväg när jag tänker på att ta en bild.

      Radera
  2. Vintern gör sig bäst i svart-vitt. Men okej en talgoxe ska ha sin gyllene mage förstås. Och en förbudsskylt likaså. Fina bilder som vanligt.
    Ha det gott!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack, idag när solen skiner kan den blå himlen få förbi blå men en jämngrå vinterhimmel är ju inte superrolig. Nu tycker ju jag att svartvitt är ett trivsamt alternativ så det är bra att ta fram ur verktygslådan då och då.

      Radera