torsdag 12 april 2018

Utan stigbyglar är det inte lika lätt

Torsdagens härliga vårväder gjorde att jag propsade på att få vara den som tog yngsta dottern Alva till hennes ridlektion vid Ålspånga Säteri. Ljuset, värmen och chansen till en och annan ny hästbild lockade. Det fanns ett par andra tänkbara motiv för min kamera men sädesärlan satt inte still tillräckligt länge (välkommen förresten) och några blåsippor hittade jag inte i stallets närhet.





Det är omöjligt att inte ta ett varv bland hagarna och snacka lite med hästarna som för tillfället inte är satta i arbete av ridskoleeleverna. Eftersom jag inte har något att bjuda på, mer än mitt leende och några vänliga ord, tappar alla hästarna snabbt intresset för mig. Så mycket för min ytliga personlighet, tydligen.

Skimmeln Dacke har sällskap i sin hage av lille Erik
Han är ju så oemotståndligt ståtlig

Jag tog ett svep i omgivningarna innan jag slutligen landade vid paddocken där Alva och hennes kompisar tog varv efter varv. Det är visserligen ett härligt kvällsljus vid 18.30-tiden men än grönskar det inte ute och därmed ser det fortfarande en aning sterilt och gulbrunt ut i landskapet.




Jag letade motljusbilder, jag sökte medljusbilder och jag hittade en och annan bild på Alva där hon bland annat trillade av hästryggen. Jodå, det är en prövning att gallopera utan att få använda stigbyglarna. Inget för mig, det kan jag lova.











När det återstod 20 minuter av ridlektionen tog sig hela gruppen ut ur paddocken och red en liten sväng ute på grusvägen. När detta var klart hittade de tillbaka till stallet där hästarna gjordes iordning och plötsligt var klockan 19 och det var dags att åka hemåt till Stigtomta igen.






Det blev många bilder denna kväll och de flesta sparas på hårddisken. Förmodligen vill Alva ha några av dem i framtiden. Hästarna lär inte vara lika ivriga.

God kväll!

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar