tisdag 29 maj 2018

Kvällsljus när försommar blivit högsommar

Enligt kalendern är det rimligtvis försommar nu i slutet av maj. Så är det dock icke i år, de senaste veckornas värmebölja sätter istället högsommaren på väderkartan. Och i naturen. Med svetten lackande i pannan gick jag ut under tisdagskvällen för att ta några bilder med min gamla Canon 5D Mark II och mitt macro.

Jag ogillar trädslaget ask, det är ett ogräs som ta mig sjutton aldrig går att bli av med

Mitt korta kvällssvep vid 20.30-tiden tog mig över järnvägen och den smala grusvägen som ringlar parallellt med banvallen. I höjd med vattenreningsverket blev jag bokstavligen överfallen av blodsugna myggor. Isch, trots torkan har de irriterande insekterna haft en storhetsperiod de senaste dagarna.



Med insekterna här uppe i Norden följer fördelarna med alla sydliga gäster som dyker upp när värmen och ljuset åter är tillbaka hos oss. Vad vore sommarhimlen utan svalor som glider fram? Bofinkar, flugsnappare, starar och diverse fågelarter berikar samtidigt som de förser sig med det vår nordiska sommar erbjuder.



Hemma i trädgården har gräsmattan gulnat. Det är endast årets första omgång med maskrosor som verkar ha trivts extra bra. De har nu nått stadiet där de överblommade sprider sina ulliga och tussiga frön.



Med det varma och vackra kvällsljuset i nacken tog jag mig hemåt igen. Nöjd men myggbiten gör jag mig redo för ännu en dag. Några riktigt hektiska dagar är i antågande så därför är det värdefullt att för en stund hämta energi i vår vackra natur.

Maskrosboll

Ha en fortsatt fin vecka och en trevlig avslutning på maj!

söndag 27 maj 2018

Perfekt start på söndagen

För ett par veckor sedan blev jag bjuden på frukost av näst äldsta dottern som numera bor med pojkvännen i Stigtomta. Den gången var det min födelsedag som skulle avhandlas. Denna söndag var det dags igen men nu var vi flera som anslöt till uteplatsens frukostbord. Mors dag och hela barnaskaran samlades.

På väg till frukostserveringen. Anita längst till höger.


Jag tog med mig kameran och mitt 135 mm-objektiv. Tanken var att det alltid finns en chans att ta en eller annan bild. Inga djupare funderingar på vilken typ av bilder jag ville ta. Med ett lätt teleobjektiv blir det inte så många orienterande översiktsbilder, allra helst när man är i en trädgård där avstånden inte blir särskilt stora.

Ida trixade och snurrade ute i sin egen trädgård
Gabriel ger Ida en hjälpande hand
Ett tu tre så stod Ida på fötterna framför Gabriel
Och det var uppenbarligen jätteroligt
Även äldsta dottern Emma verkade nöjd och glad trots den tidiga morgonen
Emma
Yngsta dottern Alva har bäst koll på motoriken
Det tycker Alva är extra roligt
Lovisa föredrog vilstolen framför att hjula på gräsmattan
Emma och Ida granskar Lovisas mobiltelefon-film
Även Alva ville kolla vad Lovisa spelat in med mobilen
Sanningen att säga var både Emma och Ida ganska kassa på akrobatik

Några bilder på framförallt döttrarna blev det med porträtt-gluggen. Mycket mer finns nog inte att tillägga. Efter frukostbjudningen traskade jag till Stigtomta IF:s klubblokal där jag vek det nytvättade matchstället efter gårdagens seriematch. Sedan skiftade jag fotoutrustning till sportkameran och ställde mig för att fotografera en cykelmotionslopp. Det är en helt annan historia.

fredag 25 maj 2018

Brottninge och Bärstakärret i all hast

Jag fick ett litet chaufförsuppdrag vid 18.30-tiden då vår ena dotter skulle till en kompis utanför Jönåker. På vägen dit passerade jag ett rapsfält som jag på hemvägen var tvungen att stanna till vid. Sånt får man inte ta för lätt på.

Rapsfält på vägen upp mot Brottninge


Allén mot Brottninge

Jag åkte sedan inte raka vägen hem till Stigtomta utan fann det för gott att svänga in på Hallavägen och därefter direkt ner till Bärstabadet. Inte för att bada, ånej så angelägen är jag inte att bada. Jag ville titta till Bärstakärret och då började jag vid badplatsen eftersom det är där man kan parkera bilen.


Bärstabadet



Jag använde min Canon 5D Mark IV och mitt normalzoom Canon EF 24-70 mm/2.8. I all hast.

Trevlig helg!

söndag 20 maj 2018

Raps-ody in yellow

Kan det verkligen finnas fog för uttrycket att gult är fult? Den senaste veckan har jag i samband med resorna in till jobbet på mornarna spanat in ett potentiellt fotomål. Som det sett ut vid 07.15-tiden har det framgått att det är kvällsljus som gäller. Och rapsfälten har blivit allt gulare för varje dag som gått.

Väderbrunn
 Vid ett par tillfällen tidigare har jag varit vid Väderbrunn med min kamera. Första gången var inför julen 2014 och andra gången i mars 2015. Mitt huvudmotiv finns med i båda dessa blogginlägg.

Ett litet rött hus, ett stort träd och ett tak på ett litet växthus



Nu fanns det givetvis massor av annat att fota när jag ändå var på plats. Den stora ladan med de två silo-metall-konstruktionerna utgjorde ett rejält blickfång i landskapet.





Jag inledde med att ha mitt 70-200 mm-zoom på kameran. Halvvägs in i fotorundan skiftade jag till mitt 17-40 mm-vidvinkelobjektiv. De två objektiven ger möjlighet till stor variation. I kameraryggsäcken låg macro-objektivet och mitt 135 mm-objektiv kvar orörda denna gång.

Raps framför ladugårdsgaveln



Motljus, medljus och kanske också en och annan bild i sidoljus. Några ytterligare bilder på landskapet innan jag knatade tillbaka till bilen som jag parkerat på en ficka vid TGOJ-spåret:







Jag är glad att jag passade på att fota några landskapsbilder där blommande rapsfält är huvudkomponenten. Det återstår att se om jag kommer ut någon mer gång med kameran bredvid något rapsfält innan blomningen är över.

lördag 19 maj 2018

Syréntider

När jag startade lördagen gjorde jag det på ett både annorlunda och trevligt sätt. Hustrun och de två hemmaboende barnen åkte in till Rosvalla i Nyköping för SN-Bollen (en fotbollscup för klasslag). Eftersom vi för tillfället endast har en fungerande bil i hushållet var jag strandsatt i Stigtomta.

Rogsmo i Stigtomta

Vår näst äldsta dotter kunde inte närvara på lördagseftermiddagens födelsedagsfika vilket ledde till att jag blev bjuden på en mysig frukost. Hon bor tillsammans med sin pojkvän i Stigtomta sedan några månader. Promenadavstånd, väldigt praktiskt. Tacksamt tog jag emot det som bjöds samt den present som överlämnades.



Jag knatade genom Stigtomta vid 9-tiden innan allt kommit igång. Även om samhället fortfarande gick på lågvarv så var naturen klarvaken. Fåglarna kvittrar, klorofyllen och blommorna studsar av iver och livsglädje. Tiden mellan hägg och syrén har detta år varit obefintlig. Ena dagen började häggarna blomma och sedan tog det inte mer än någon dag innan syrénerna stod i full blom.

Syréner på Fabriksvägen i Stigtomta


Det är en rysligt vacker tid just nu. Jag passar på att njuta och kan inte annat än rekommendera att andra gör det också.

torsdag 17 maj 2018

Hästkastanjer och hästrumpor

Vilken galet men mystiskt varm försommar vi fått. Nästan 30 grader i mitten av maj. Denna värme sätter onekligen fart på saker och ting ute i naturen. Till min förfäran såg jag under torsdagskvällens promenad vid Ålspånga Säteri att gräsen börjar blomma. Redan.

Mogen timotej. Tjohej och attjo prosit.

Jag har ju stora, STORA problem med min bil. Sedan två veckor står den på verkstad med kraschad turbo (efter att ha fått en NY i november) och familjen får klara sig med hushållets andra-bil. Den lilla obehagliga Skoda Fabia vägrar att inse sina extrema begränsningar och bara rullar och rullar. Provocerande, minst sagt. Nu är faktiskt den stora SUV:en vid ett vägskäl; skroten alternativt lagas och säljas ögonaböj.

En sådan här kanske är ett transportalternativ? Om jag bara blir en säkrare ryttare undrar jag om någon kan tala om hur lång tid det tar på en sån här för att ta sig mellan Stigtomta och Norrköping?

Med hjärtat i halsgropen styrde jag den rangliga Skodan från Stigtomta till Ålspånga Säteri under torsdagskvällen. Som sällskap i bilen hade jag yngsta dottern Alva och en av hennes ridskolekompisar (tillika fotbollsspelare i näst yngsta dotterns fotbollslag). Givetvis följde även kameran med och på den satt mitt högt värderade och flitigt använda macro-objektiv.

Ovanför stalltaket höjer sig den vackert blommande hästkastanjen




Nu var det inte bara hästkastanjerna och deras vackra blommor som fastnade på kamerans minneskort. Innan jag visste var tjejerna skulle ta vägen denna ridlektion hann jag utforska stallets närområde under några minuter.


Gullvivor i det oslagna gräset vid säteriet
Och ett tu tre var tjejerna färdiga för att ge sig ut på en tur i finvädret

Jag följde efter de fyra hästarna utan att ha en aning om vilken runda de skulle ta. Det blev en ganska lång tur på grusvägar, skogsvägar och stigar. Tempot var lågt och jag hade snarare problem att inte gå förbi hästarna på vägen. Nu ville jag varken störa eller oroa så jag höll mig på behörigt avstånd från den häst som låg i kön. Tjejerna red barbacka och för mig som okunnig verkar det rent ut sagt skitsvårt.

Vi passerade denna vackra vy nedanför Ålspångas Säteri
På den nysådda åkern var mönstret fortfarande perfekt

Sedan blev det väldigt många bilder på hästrumpor. Det blir ju lätt så när man är längst bak i ett led med hästar. Nu försökte jag ändå göra något med bilderna där macro-objektivets 100 mm brännvidd ger tajta utsnitt men ändå med möjligheter att få med omgivningarna.






Grusvägen smalnade av och fick en frodigt grön mittremsa. Lockande för vissa av hästarna som inte kunde motstå att böja ner huvudet och ta en eller annan tugga av grönskan. Vi hamnade slutligen i skogen där plötsligt hästarna reagerade starkt. En rörelse i kanten av vägen avslöjade att ett rådjur sprungit rakt mot oss och tvärnitat. Under några sekunder stod bocken helt stilla innan den lade iväg parallellt med skogsvägen för att sedan skutta över den längre bort från oss. Tänk att hästar ryggar för rådjur... de är inte direkt kända för sina rovdjursegenskaper.

Rådjuret tog ett par skutt och var sedan försvunnen i skogen på andra sidan av skogsvägen
Ett idylliskt torp låg inbäddat i skogens grönska

När vi närmade oss stallet mötte vi ett annat gäng med ardennern Pixie i spetsen
Ormbunke under utveckling

Den molnfria himlen och den behagliga kvällstemperaturen gav en riktigt, riktigt härlig kvällspromenad i sällskap av de sympatiska hästarna. Jag får nu fundera vidare på om det blir en häst eller ett fordon med ännu fler hästkrafter som nästa transportmedel.